Skip to main content

Höjda avgifter hindrar sjuka att söka vård i tid

På hälso- och sjukvårdsnämndens möte 7/2 röstade vi i Miljöpartiet och Vänsterpartiet mot en höjning av patientavgifterna. Vi gjorde det av flera olika skäl.
Redan i dag har vi höga patientavgifter jämfört med en del andra regioner i Sverige till exempel Blekinge har en avgift till primärvården på 150 kronor och verkar inte att planera någon höjning. Gotlänningarna har bland de lägsta lönerna, vi har en av de äldsta befolkningarna, alltså många pensionärer och upp till 85 så betalar vi patientavgifter.
Man kan tycka att hundra kronor som höjningen till primärvården föreslås ska bli, inte är så mycket men det kan ju vara just den hundringen som gör att man kan unna sig lite guldkant i tillvaron.
Vi har bägge två arbetat i vården i hela våra liv, Tove som distriktssköterska och Peter som arbetsterapeut, yrken där man träffar patienter över lite längre tid.
I sjukvården vill vi att man söker vård så tidigt som möjligt för att snabbare kunna bota eller minska konsekvenserna av sjukdom. Vi har mött flera fall där personerna skulle mått bra av att ha sökt tidigare och regionens ekonomi skulle också ha mått mycket bättre av det.
Ett exempel. En person runt 75 år börjar känna sig yr men tänker först att det går väl över, men när det inte gör det så bestämmer hen sig för att söka vård men tänker jag väntar tills jag fått pension för just nu är det lite skralt i kassan och det är ju bara en vecka kvar.
En morgon när det är bråttom till toaletten så snurrar det till lite extra och hen ramlar. Lyckas ringa sina barn och larma dem. Hamnar på akuten där man konstaterar en höftfraktur men också ett lågt blodvärde.
Det låga blodvärdet var förmodligen det som orsakade yrsel som ledde till fallet. Dåliga blodvärden går oftast ganska enkelt att åtgärda vi ett tidigt besök på primärvården.
Yrsel skulle kunnat ha orsakas av något betydligt allvarligare och hade personen inte ramlat så hade det kanske inte upptäckts i tid och då inneburit mycket personligt lidande för hen och även dess anhöriga.
Plus dyr utomlänsvård. De här två scenarierna har vi stött på flera gånger under vårt yrkesliv. Båda blir väldigt kostsamma för regionen, förutom dyr sjukvård så innebär det oftast ett behov av hemtjänst som varar livet ut.
Alla ska ha råd att söka vård direkt när man upplever att man behöver. Det tjänar alla på. Den enskilde och anhöriga genom mindre lidande och ökad självständighet. Regionen med mindre utgifter i form av sjukvårdskostnader och hemtjänst.

Vad gör era partier åt bostadssituationen?

Det finns för få bostäder som människor har råd att bo i på Gotland. Det slås fast bland annat i Region Gotlands riktlinjer för bostadsförsörjning.
Samtidigt som allt fler har svårt att få den ekonomiska vardagen att gå runt och måste söka stöd hos öns frivilligorganisationer och kyrkor så höjs kostnaderna för det mesta inklusive bostaden.
Det är tydligt hur den ekonomiska verkligheten just nu med stora kostnadsökningar på nästan allt som är viktigt påverkar livskvalitén för många. Det är lättare att leva billigt om du i grunden har en god ekonomi.
Hanna Westerén skrev ungefär så här i sin krönika tidigare i veckan: de rika kan handla när det finns extrapriser, de fattiga får handla när de har pengar.
Den ekonomiska situationen synliggör också ekonomiska motsättningar.
Exempelvis när det gäller Gotlandshem och dess hyresgäster. Aldrig har väl skillnaden mellan det kommunala bostadsbolagets bild av hur mycket hyrorna borde höjas och hyresgästernas betalningsförmåga varit större?
När man läser de olika parternas utsagor kan man få uppfattningen att situationen är olöslig. Hur ska hyresgästerna någonsin ha råd att betala hyror som gör att bostadsbolaget kan få en kalkyl som håller?
Hur ska nya bostäder kunna byggas som folk har råd med? Svaret är att det är en viktig pusselbit som saknas. Regeringen har ingen bostadspolitik.
Vänsterpartiet har föreslagit:
Att det statliga investeringsstödet för nybyggnation återinförs med fokus på klimatsmarta hyresrätter med rimliga hyror.
Att┣bostadsbolag ges möjlighet att ansöka om statliga topplån.
Detta skulle innebära att staten tar ansvar för att minska räntekostnader och den ekonomiska risken för att påbörja byggprojekt.
En statlig storsatsning på klimatsmart renovering och energieffektivisering av det befintliga hyresbeståndet.
Att regeringen ger i uppdrag åt den statliga banken SBAB att pressa de oskäligt höga bolåneräntorna.
Regeringen har inte lyssnat.
Istället har bostadsbyggandet tvärnitat i Sverige.
Runt 18 000 byggnadsarbetare har skrivit under en namninsamling för att pressa regeringen att göra något åt situationen.
Ett förslag om låg moms på hyror har lyfts från Gotlandshems S-märkta ordförande. I övrigt hör jag inga förslag från de gotländska partierna. Vad gör era partier för att lösa bostadssituationen?
Tänker SD, M, L och KD använda sin regeringsställning för att fler ska ha råd att bo tryggt och bra?

Har regeringen helt glömt pandemin?

Regeringen verkar att helt ha glömt bort eller nonchalerar helt erfarenheterna som vi fick under pandemin. I coronakommissionen beskriver man hur viktigt det är med en robust sjukvård om Sverige ska klara de vardagliga situationerna och samtidigt även vara förberett på kriser av olika slag.
Personalen inom sjukvården har lagom hämtat sig efter pandemin. Många är tveksamma att stanna kvar. Tvingas regionerna till stora uppsägningar kommer fler att välja andra yrken eftersom belastningen kommer att bli för stor. Regeringen måste ta ett större ansvar för sjukvården vilket också tydligt framgår i Coronakommissionen rapport. Under pandemin tvekade inte den
S-styrda regeringen att dela ut många miljarder till företag, kommuner och regioner.
Men när nu regioner och kommunerna går på knäna ekonomiskt på grund av inflationen väljer den nuvarande SD-styrda moderatregeringen att titta åt ett annat håll. Coronakommissionen slår också fast att regeringen måste ta ansvar snabbt vid kriser så att inte medborgarna drabbas til exempel av en försämrad sjukvård.
Det är inte bara personalen som drabbas, patienter kommer att få vänta längre på vård och kanske är det så att några inte kommer att få vård. Ska vi börja prioritera efter ålder är du äldre än 80 får du ingen intensivvård eller behandling vid hjärtinfarkt som exempel. Tycker inte att det anstår ett land som drivs på demokratiska grunder att göra sådana prioriteringar.
För det finns pengar i samhället, vi ser hur bankerna gör miljardvinster varje kvartal, aktieutdelningar höjs och så vidare. Pengar som vanliga löntagare fått betala genom högre priser på mat och så vidare orsakade av den höga inflationen. Pengar som borde gå till den allmänna välfärden och inte till dem som redan har feta bankkonton.
Vänsterpartiet kräver att statsministern Ulf Kristersson sammankallar alla partiledare för överläggningar om vårdkrisen. Överläggningarna behöver utmynna i att det läggs en extra ändringsbudget som innehåller tiotals miljarder till regionerna som ansvarar för sjukvården.

Regeringen slår undan benen för välfärdens bemanning

Minst 40 medarbetare hos Region Gotland, varav 30 inom omsorgen, löper stor risk att utvisas från Sverige och Gotland. Trots att de försörjer sig själva och bidrar med viktiga insatser i vår välfärd riskerar de att inte längre få stanna på Gotland och fortsätta sitt viktiga arbete.
Varför? Den SD-styrda regeringen vill utvisa alla med tillfälliga uppehållstillstånd som bor i Sverige och har en lägre månadslön än 27 360 kronor. Det spelar ingen roll att dessa personer inte på något vis ligger samhället till last och att flera har barn som går i skola och främst känner sig som gotlänningar. De ska ut ur Sverige!
Vänsterpartiet tycker att dessa människor och familjer självklart ska stanna här om de själva vill det. Det är bra för dem och det är bra för Gotland. Vad är det för människosyn som anser att det är helt okej att utvisa dem? De lever ju och vill leva sina liv här.
Region Gotland kämpar för fullt, precis som Sveriges övriga kommuner och regioner, med att hitta kompetenta medarbetare till alla olika yrken inom skola, vård och omsorg. Åren framöver ser svåra ut när det gäller kompetensförsörjningen. Vi behöver alla vi kan få tag på.
Vad gör då den SD-styrda regeringen? Jo, de slår undan benen för välfärdens bemanning med sina beslut om att utvisa människor som i dag gör ett bra och nödvändigt arbete, bland annat hos oss här på Gotland.

Vänsterpartiet säger nej till upplägget för ny ishall

Vänsterpartiet säger nej till en ny ishall i Visby utifrån de planer som hittills har presenterats.

En ny ishall i Visby, enligt de planer som finns, kommer att öka kostnaderna för Region Gotland med ungefär 20 miljoner kronor om året. Vänsterpartiet ser med stor oro på bristen på resurser för vården, skolan, omsorgen och kultur- och fritidsområdena de kommande åren.

Sverigedemokraterna och regeringen har hittills varit ovilliga att finansiera välfärden genom kostnadskrisen, trots att statsfinanserna är starka. Om inte regeringspolitiken ändras radikalt kommer bristen på pengar i gotländsk skola, vård, omsorg, kultur- och fritidsverksamhet med mera att bestå. I det läget är det inte rimligt att låsa cirka tjugo miljoner till en ishall i Visby.

Om det visar sig att det ändå går att öka anslagen till kultur- och fritidsverksamheten med 20 miljoner kronor per år anser Vänsterpartiet att gotlänningarna kan få ut mer av pengarna om de även kommer andra verksamheter och föreningar till del.

Det upplägg som föreslås innebär att Region Gotland finansierar och bolaget, som hockeyföreningen startat, driver verksamheten. Det här upplägget är tänkt bland annat för att man ska undvika att behöva upphandla bygget enligt LOU. Då hoppas man på en billigare byggkostnad.

Det man istället betalar verkar vara möjligheten för Region Gotland att vara med och påverka hur ishallen utformas, hur istider ska prioriteras och vad det ska kosta för andra föreningar, skolor och för allmänheten att använda ishallen. Vänsterpartiet är motståndare till ett sådant upplägg.

Det behövs goda förutsättningar för idrottande på Gotland. Det är inte orimligt att det finns en bra ishall i Visby. Men ishockeyns behov måste ställas mot andra behov. I det ekonomiska läge som råder anser vi inte att en ny ishall i Visby ryms i en ansvarsfull investeringsbudget för Region Gotland de närmaste åren.

Regeringen måste rädda den svenska sjukvården

Alla människor vill ha en sjukvård man kan lita på.
I Sverige har vi länge sett det som självklart att vården finns där när vi behöver den, oavsett vilka vi är eller var vi bor. Men allt detta hotas nu. En ny prognos från Sveriges kommuner och regioner visar att svensk sjukvård står inför en nedskärningschock. Den nya prognosen visar att läget är betydligt allvarligare än vad man trodde när regeringen lade fram sin budget i september.
Om ingenting görs kommer vi därför att få se stora uppsägningar av vårdpersonal, nedlagda vårdmottagningar och längre vårdköer runtom i landet. Läget var redan dåligt men nu blir det än värre. Det är ett mörker som nu rullar in över den svenska sjukvården.
För oss på Gotland förvärrar krisen ett redan dåligt läge. Vår sjukvård är underfinansierad sedan många år och staten tar inte ansvar för de extra kostnader vi har på grund av ö-läget. Vi är också beroende av den vård som bedrivs i bland annat Region Stockholm. Om de tvingas skära ned på vården där, drabbas även vi på Gotland.
Det självklara när så pass allvarlig ny information kommer borde vara att anpassa sitt agerande. Det borde vara självklar för varje ansvarstagande politiker.
Men de som har makten nu är Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson. Hittills har de inte gett några tecken på att vilja skjuta till extra pengar till vården, trots den nya prognosen. De gör ingenting för att rädda den svenska sjukvården.
Det finns inget rationellt skäl till att välfärden ska sättas på svältkur. Statens finanser är urstarka. Bara en handfull industriländer kan uppvisa en så stor nettoförmögenhet som Sverige. Att i det läget tvinga regionerna till enorma nedskärningar i sjukvården är både orimligt och oansvarigt.
Resurserna finns, men Kristersson och Åkesson väljer att lägga pengarna på annat. De valde att göra stora skattesänkningar som ger mest till dem som redan tjänar mest.
Vi prioriterar annorlunda. Vänsterpartiet föreslår därför i riksdagen en extra ändringsbudget för kommuner och regioner, med särskilt fokus på regionerna – det vill säga sjukvården. Staten måste skjuta till de pengar som behövs för att stoppa nedskärningschocken.
Sjukvården var väljarnas viktigaste fråga i riksdagsvalet 2022. Svenska folket vill inte ha nedskärningar och försämringar i vården, de vill ha en sjukvård som är bättre än den vi har i dag. När vårdkrisen slår till kan riksdag och regering inte bara passivt se på.

Spara inte på fritid för barn och unga

I ekonomiskt utmanande tider är det viktigare än någonsin att utjämna skillnaderna i förutsättningar för barn och unga.
När familjer har svårt att få sin ekonomi att gå ihop är risken stor att det skärs ner i barns och ungas möjlighet till en meningsfull fritid. Det går att spara in på en fritidsaktivitet men det går inte att låta bli att betala hyran. Därför kan vi i nuläget inte riskera att utbudet av aktiviteter för barn och unga minskar. Vi behöver istället satsa.
Det är viktigt med god tillgång till öppen ungdomsverksamhet på hela Gotland. I södra Visby finns både ungdomsgården Puma och numera även ungdomskulturhuset Fenix.
I norra Visby finns det just nu inget motsvarande. Personal på skolorna i Bingebyområdet uttrycker stor oro inför vad som händer med områdets barn och unga efter att skoldagen tagit slut.
Många röster höjs även från civilsamhället om att något mer måste till. Här behöver vi göra en satsning för att förebygga de konsekvenser vi vet att vi kommer få längre fram, när unga lämnas åt sitt eget öde utan meningsfulla fritidsaktiviteter.
Kommunen behöver se till att det finns en öppen verksamhet som kan fånga upp även dem som inte idrottar eller är aktiva i andra föreningar. Detta gäller naturligtvis inte bara i ovan nämnda områden utan på hela ön där vi till exempel behöver se över öppettider på de ungdomsgårdar som finns så att vi säkerställer att barn och unga har tillgång till en meningsfull fritid.
Om vi inte satsar nu kommer det att kosta imorgon. Vi är ännu så länge förskonade här på Gotland om vi ser till utvecklingen på många håll i Sverige. Det vore oansvarigt och kortsiktigt att inte göra vad vi kan för att se till att det förblir så. Därför vill Vänsterpartiet se en satsning på öppen verksamhet för barn och unga på hela Gotland och en ny verksamhet i Bingeby.
Vi satsar 5 miljoner kronor extra på ungdomsverksamheten. Pengarna behövs för att olika typer av fritidsaktiviteter ska kunna fortsätta utvecklas.
Vi har socialt sett inte råd att välja mellan att bibehålla de verksamheter som finns i dag och att bygga upp nya där de behövs. Vi kan inte välja mellan ungdomsgårdar över hela ön, fältfritidsledare, ungkulturhus eller den digitala ungdomsgården som skapades under pandemin.
Istället vill vi ge medarbetarna resurser och möjligheter att både i egen regi och tillsammans med civilsamhället utveckla fritidsverksamheter som stärker barn och unga genom att ge trygghet, hopp och framtidstro.

Dags att sluta spara på skolan

Förskolan och skolan på Gotland har under lång tid tagit ett stort ansvar för att minska sina kostnader till förmån för andra verksamheter i Region Gotland.
Det har tidvis inte funnits mycket att välja på. Men gränsen är nådd och passerad för länge sedan. En bra skolgång, där eleverna kommer ur skolan med tillräckliga kunskaper och en positiv bild av sina möjligheter, är något av det viktigaste vi kan ge barn och unga på Gotland.
Många klarar sig bra i gotländsk skola i dag men flera saker går åt fel håll. Fler elever känner sig otrygga i skolan. Fler elever har så hög skolfrånvaro att det blir svårt att lära sig tillräckligt.
Det blir allt svårare att få tag på behöriga lärare. Många utbildade lärare väljer att arbeta med annat. Den psykiska ohälsan bland unga ökar. Det är förstås mer komplext än enbart en fråga om resurser till skolan men det går inte att bortse ifrån att denna utveckling tagit fart under samma period som skolan hanterat runt 100 miljoner i besparingar.
Regeringen och Sverigedemokraterna har lagt en statsbudget som tvingar fram stora underskott, nedskärningar och skattehöjningar i kommuner och regioner. Inför höstens budgetarbete bedömde Sveriges kommuner och regioner (SKR) att välfärden saknade 28 miljarder inför 2024, bara för att behålla nuvarande kvalitet. Regeringens budget innehöll bara 10 miljarder i tillskott. Nu flaggar SKR för att behoven är ännu större än befarat.
I Region Gotland tvingas vi lägga en budget med ett omfattande minus för 2024. Det är mycket oroande. Men det är just när läget är som tuffast som det är som viktigast att pengar går dit de bäst behövs. Vi i Vänsterpartiet anser att något av det viktigaste vi kan göra är att vända utvecklingen i det gotländska utbildningssystemet. Det är dags att slopa besparingarna i skolan!

V ger 20 miljarder mer till välfärden

Regeringen och Sverigedemokraternas budget driver Sverige mot en välfärdskollaps.
Men det går att stoppa nedskärningarna. Allt som krävs är politisk vilja och en klok ekonomisk politik.
I statsbudgeten fattas enligt Sveriges Kommuner och Regioners beräkningar hela 18 miljarder kronor, för att behålla nuvarande nivå i välfärden. Detta riskerar att få stora konsekvenser, och leda till stora nedskärningar även här på Gotland. Inte minst sjukvården och skolan riskerar att drabbas hårt.
För att hjälpligt parera regeringens utsvältningspolitik måste många kommuner och regioner nu höja skatterna. Det innebär att de tyngsta bördorna får bäras av dem med låga inkomster, jämfört med om staten skjutit till pengarna.
Det är inte bara välfärden som får ta smällen med regeringens och Sverigedemokraternas politik. De lämpar också över den ekonomiska risken på kommuner och regioner, och kostnaderna på vanligt folk. På Gotland föreslås ännu ingen skattehöjning men om inte regeringen inte ändrar riktning kommer vi också tvingas dit.
För Vänsterpartiet är vår gemensamma välfärd vår gemensamma rikedom. Den rikedomen bygger vi upp genom att satsa de resurser som krävs på sjukvården, skolan och omsorgen.
I vår statsbudget har vi föreslagit en höjning av skatten på höga inkomster, en särskild skatt på bankernas övervinster, men också avskaffande av ett antal ineffektiva, orättvisa och mycket dyra skattesubventioner. Med de resurserna kan vi lätta på trycket på de mest utsatta hushållen, och på kommunernas och regionernas ekonomi.
Det viktigaste är att vi kan vi lägga hela 20 miljarder mer än regeringen på välfärden. Det skulle inte bara täcka upp för de behov som SKR ser, utan faktiskt möjliggöra fler kollegor åt de anställda och bättre kvalitet åt medborgarna än i dag.
För oss här på Gotland motsvarar det, jämfört med regeringens budget, 175 fler anställda i välfärden. För alla oss som är beroende av välfärden i vår vardag – antingen det är besök på vårdcentral och sjukhus, våra barns skola och förskola, eller ett tryggt äldreboende till våra föräldrar – så skulle det förstås göra en oerhörd skillnad.
För oss vänsterpartister är det självklart att detta måste gå före ytterligare skattesänkningar för de välbeställda, eller utökade subventioner till köksrenoveringar och poolbyggen. Det är en prioritering vi är övertygade om att de allra flesta gotlänningar delar med oss.

Vem subventionerar egentligen kulturen?

Det pågår en livlig debatt om kulturens roll i samhället. I Norrköping anser Moderaterna att kulturen inte hör till kommunens kärnverksamhet och förespråkar stora nedskärningar och att kulturen i högre grad ska bära sina egna kostnader.
Vi har hört resonemanget förut. Visst är det fler än jag som minns den moderata kulturministern som ville tvätta bort ordet kultur och kalla det underhållning istället. Kulturen skulle vara kommersiellt gångbar och betalas enbart via biljettintäkter istället för att finansieras via skattepengar.
Kultur i olika former är viktigt i mångas liv och det som slår mig i den här diskussionen är hur långt ifrån verkligheten de här moderata politikerna verkar vara. Mina erfarenheter av kulturens utövare, arbetare och arrangörer är att ett litet fåtal får betalt för sitt arbete.
Många får extremt lite betalt om man räknar alla timmar av repetitioner, övning, bärande, riggande som ligger bakom en kulturupplevelse. Otaliga timmar av arbete är helt oavlönat.
Anställningar är tillfälliga eller gig-baserade och arbetstiderna oregelbundna och obekväma. De som har fasta anställningar och vettiga löner är försvinnande få om man ser till hela kulturlivet.
Som det fungerar nu skulle jag vilja påstå att det inte alls är vi skattebetalare som subventionerar kulturen. Det är snarare tvärtom. Vi kan som publik få upplevelser som förändrar vårt sätt att se på världen, som får oss att skratta, gråta eller dansa nästan gratis.
Kraftigt subventionerat av dem som arrangerar, de som skapar, de som spelar eller framför, i form av all den tid de lägger.
Ibland får man en påminnelse om vad som händer om ett kulturarrangemang faktiskt har ambitionen att vara ekonomiskt lönsamt utan offentliga medel. Då syns det på biljettpriset och många av oss blir tvungna att välja bort den föreställningen eller konserten.
Vill vi ha kultur som är tillgänglig, så måste samhället kliva fram mer. Vi behöver fler kulturarbetare som faktiskt kan få lön för sitt arbete, inte färre. Vi behöver mer plats för kulturen i skola och förskola. Vi behöver fler platser för skapande. Vi behöver våra folkhögskolor och studieförbund och kulturskolor.
Det kan vara det levande musiklivet eller den kreativa miljön som avgör om man vill bo och leva på en plats. Låt oss inte glömma att värna det som gör att vi väljer att vara just här.

Vi måste våga tänka ett varv till om Nato

Liberalernas partiledning gick nyligen ut med beskedet att man inte är främmande för en placering av militär Nato-bas på Gotland.
Partiledare Johan Pehrson var utomordentligt tydlig i sitt uttalande, att när (inte om) vi blir fullvärdiga medlemmar i Nato, så kommer Sveriges ansvar och åtaganden gentemot militäralliansen att öka avsevärt.
Det kommer att bli ett helt nytt läge, sa Pehrson. Bland annat att förutom de kraftigt ökade militära utgifterna i vår budget, måste vara beredda att hysa Nato-baser i vårt land.
Och var vore den mest strategiska platsen för en sådan, om inte på Gotland? Särskilt efter alla omdömen om öns geopolitiska placering för kontroll över hela Östersjöområdet. Och den amerikanske generalens euforiska uttalande om Gotland som ett fantastiskt hangarfartyg!
Kära gotlänning, jag frågar dig nu: Vill du framleva dina kommande dagar på ett hangarfartyg? Kanske till och med kärnvapenbestyckat? Är du beredd att kroka arm med länder som Turkiet och Ungern i en allians där dina barn och dina barnbarn kan tvingas delta som soldater i framtida militära konflikter, enligt principen ”en för alla – alla för en”?
Du Nato-ivrare, tänkte du på det, när du förespråkade vårt medlemskap; att tanke och idé så småningom skulle landa i konkreta åtaganden på den egna gårdsplanen?
Hur tänker ni i den lokala L-avdelningen här på ön, när Anna Hrdlicka välkomnar förslaget och tror på ökade arbetstillfällen? Snälla, Nato är inte vilken arbetsgivare som helst!
Nato är en militär allians!
Region Gotland jobbar nu aktivt, inom hela organisationen (där L ingår) för klimatomställning och miljöfrämjande åtgärder inom alla sina verksamheter. För att det ät livsviktigt! När hörde vi att försvaret jobbar för en ”grön omställning”, med miljövänliga vapen och fordon?
Jag vill fråga er övriga lokalpolitiker, vars moderpartier ivrar för medlemskap (bara V och MP röstade emot detta i riksdagen), hur ställer ni er till ett sådant här konkret förslag från L:s partistyrelse?
Jag vill mana till besinning! Vi måste våga tänka ett varv till och värdera alla de konkreta konsekvenser som ett Natomedlemskap kan föra med sig.
Jag önskar att, på samma sätt som den samlade gotländska lokalpolitiken enades om att inte acceptera den föreslagna så kallade Angiverilagen, också samfälligt vågar gå emot sina moderpartier i regeringen när det kommer till sådana här horribla förslag.
Militär Nato-bas på vår underbara ö? Jag bävar…
Peter Jankert (V)

Bra vård kostar

Lyssnade på den senaste fullmäktigedebatten, kunde tyvärr inte vara med då jag återhämtar mig efter en sjukdomsperiod som krävde en undersökning på KS för så där ett par hundra tusen. Undersökningen resulterade i ett behov av en insats som kostar minst lika mycket till.

När man lyssnar på en del politiker är det nästan så att man får dåligt samvete för att man belastar sjukvårdens budget så mycket.

Några fick det nästa att låta som att det var första gången som sjukvårdens budget inte går ihop fast vi alla vet att den gotländska sjukvården är underfinansierad med cirka 200 miljoner kronor.

Ser man på det ur det perspektivet så är ju ett underskott på 145 miljoner kronor som prognosen för 2023 är, så är ju underskottet inte så konstigt. Utan vi borde i stället ge en eloge till våra duktiga tjänstemän och medarbetare som lyckas hålla ner kostnaderna så pass mycket som de gör.

De höga kostnaderna för sjukvården beror ju till stor del på höga hyrpersonalkostnaderna. Det fanns en tid när det inte fanns behov av hyrpersonal men det var på förra seklet.

Någon gång på 80/-90-talet så lanserade Manpower och Poolia sina idéer om att hyra ut personal. Marknaden insåg då att här fanns stora pengar att tjäna. Vårdpersonalen blev snabbt en målgrupp, deras låga löner och tuffa arbetsvillkor gjorde att många snabbt valde att byta till att bli hyrpersonal, inte så konstigt.

Tänk om man tänkt annorlunda redan då. Vi brottas ju fortfarande med samma problem och nu måste vi dessutom konkurrera med hyrbolagen om personalen.

Tycker ändå att vi är på rätt väg när vi till exempel införde listningsriktvärde för nyanställda läkare i primärvården. Det behövs fler sådana tydliga riktlinjer så att det blir attraktivare att arbeta som fast anställd. Det kommer att kosta nu men bli billigare på sikt och dessutom ge en tryggare och bättre vård.

Vill till slut bara kommentera Centerpartiets med fleras inlägg i fullmäktige att alla ska ha samma förutsättningar för en rättvis vård oavsett vilken vårdcentral man går till, så klart.

Men jag skulle vilja vända på det, är det rättvisa villkor när privata vårdcentraler kan gå med vinst men regionens vårdcentraler går med förlust. Och som jag skrev i min förra insändare vad är det för rättvisa när den som går med förlust ska betala till den som går med vinst.

Peter Barnard (V), ledamot i HSN

Tänker regeringen svika kommunerna?

De senaste veckorna har presskonferenserna från regeringens sida, inför höstbudgeten, duggat tätt.
De har hittills aviserat sänkt skatt på snus, sänkt skatt på bensin och diesel, sänkt skatt för vanligt folk som arbetar, sänkt skatt till alla pensionärer.
Däremot har beskeden om hur välfärden ska klaras trots kostnadskrisen lyst med sin frånvaro. Kommuner och regioner har ansvar för att se till att många av välfärdens alla delar fungerar.
Det ska finnas pengar till bra skolor för alla barn, sjukvård av hög kvalitet var du än bor i landet, särskilda boenden för alla de äldre som inte längre kan bo hemma, kulturverksamheter som är tillgängliga för alla, idrott och andra fritidsaktiviteter, bibliotek och ungdomsgårdar och socialt stöd till barn och familjer och mycket, mycket mer.
Förutom alla dessa saker som är helt avgörande för hur vi människor mår och hur våra samhällen mår så har vi i regioner och kommuner ett jätteansvar för den klimatomställning som är alltmer akut.
Klimatkrisen som påverkar allt liv. Det är mycket som måste göras, både för att minska utsläppen och för att skydda våra samhällen och landsbygder mot effekterna av klimatförändringarna. Kommuner och regioner kan inte välja bort vare sig välfärden eller sitt ansvar i klimatomställningen.
Frågan är bara om staten ska vara med och betala? Eller om regeringen tänker tvinga fram omfattande skattehöjningar på lokal nivå? Det som både snusare, folk som tankar sina bilar, vanligt folk som arbetar och pensionärer har gemensamt är att vi alla behöver en välfärd att lita på och en jord som går att leva på.
Tänker regeringen göra något för att se till att vi kan fortsätta ha det?

Har styret tappat bort sin landsbygdskompass?

Majoriteten i Tekniska nämnden försöker i en insändare försvara och bortförklara varför man försämrar servicen på landsbygden.
Det gör de inte särskilt bra och de verkar försöka förvilla läsarna med siffror som inte är relevanta. Styret kallar också sitt beslut för ett ”förslag” – vilket det inte är. S+M tog medvetet ett beslut om att dra ner på öppettiderna på de mindre återvinningscentralerna på landsbygden, d.v.s. försämra den kommunala servicen på Storsudret, i Ljugarn, Klinte och Fårösund/Fårö.
Centerpartiet, som i ekonomiska frågor ofta vill vara bättre moderater än Moderaterna, röstade med styret i denna fråga och svek därmed landsbygden.
S+M skriver i sin insändare att ”besöksfrekvensen är låg” på de små återvinningscentralerna. Vi menar att det inte stämmer. De jämför då med Visby som givetvis har en mycket högre besöksfrekvens eftersom det bor flest människor där. Tar man bort Visby så har de andra återvinningscentralerna en ganska jämn besöksfrekvens, vilket vi menar speglar ett konstant behov av bra öppettider året runt på hela ön.
Det är också viktigt med bra öppettider för företag, exempelvis hantverkare, som behöver återvinna byggmaterial etc under vardagar. Beslutet från styret innebär att centralerna på landsbygden bara skall vara öppna en dag på helgen, det både försvårar och fördyrar för många aktörer. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vidhåller att återvinningscentralerna skall vara öppna som hittills överallt på hela ön.
Vi menar också att avgifterna som idag finns för att återvinna olika material på centralerna skall tas bort. Avgiftshanteringen kostar mer än det bidrar, är godtycklig, gammalmodig och motverkar sitt syfte. På fastlandet är det oftast helt gratis att besöka återvinningscentralerna, det menar MP och V att det skall vara även på Gotland. Här verkar S+M vara av en annan mening i sin insändare, även om inte det beslutet ännu är taget. De hävdar att ”de som nyttjar återvinningen skall betala” och att det skulle vara mer rättvist.
MP och V menar att alla på Gotland, boende och besökare, tjänar på att allt återvinningsmaterial slängs på öppna återvinningscentraler runt om på ön och inte i naturen, kostnaden för detta är dessutom bara 22,50 kronor per månad och hushåll.
Avslutningsvis är vi oroliga för vart det nya S+M-styret är på väg när Socialdemokraterna så tydligt tappat omsorgen om landsbygden, Moderaterna tappat omsorgen om landsbygdsföretagen och Centerpartiet hejar på?

Servicen på landsbygden blir sämre

På senaste mötet med Tekniska nämnden behandlades ett ärende om öppettider för Gotlands återvinningscentraler (ÅVC) som en längre tid har gått med ekonomiskt underskott.
Tekniska förvaltningen hade tre olika förslag att få ekonomin i balans: Antingen 1: Behålla alla ÅVC som idag men höja årsavgiften eller2: Minska öppettiderna på de små ÅVC:erna i Ljugarn, Vamlingbo, Fårösund och Klintehamn till en dag i veckan eller 3: helt lägga ner ÅVC:erna i Ljugarn, Vamlingbo, Fårösund och Klintehamn. Förvaltningen förordade alternativ 3, dvs att ta bort alla små ÅVC.
Alternativ 1 innebar en höjning av grundårsavgiften med 147kr ( c:a 12kr/månad) Alternativ 2 innebar en höjning av grundårsavgiften med 79 kr (c:a 7kr/månad) Alternativ 3 innebar en höjning av grundårsavgiften med 6 kr (c:a 50 öre/månad)
För Miljöpartiet och Vänsterpartiet var alternativ 1 det självklara alternativet. Vi menar att Gotlänningarna kan kräva en fortsatt god service vad gäller öppettider, oavsett var man bor på ön. Att ha god tillgång till återvinningscentraler vinner alla på och den känsliga Gotländska miljön är ett extra starkt skäl att säkerställa att avfallet hamnar där det ska.
Bra öppettider på ÅVC året runt är också viktigt för öns företagare som inte skall behöva lägga för mycket tid på att lämna avfall.
Överraskande nog så röstade Socialdemokraterna, Moderaterna och Centern för alternativ 2, dvs för att minska servicen på landsbygden och göra det svårare för företagen där.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet reserverade oss mot det beslutet, vi är helt säkra på att Gotlänningarna tycker att det är värt 12 kronor högre avgift per månad för att ha en bra service över hela ön.
Tyvärr ser vi också i ganska många andra frågor att S, M och C nedprioriterar utvecklingen i serviceorterna och på landsbygden och det är oroande. Vi menar att hela Gotland måste få leva på hyfsat jämlika villkor och vi kommer att fortsätta att kämpa för det.