Skip to main content

Satsa på barn och unga !

Vi tror att ett tydligt barnperspektiv i verksamheten och satsningar på barn och unga inom olika områden är något som skulle göra Gotland till en attraktiv kommun att bo i, och därmed också att flytta till.

Detta är grundtanken i vårt förslag till budget för 2009. Vänsterpartiets fullmäktigegrupp säger nej till besparingar på Barn- och utbildningsnämnden. Vi vill istället öka anslaget, så att BUN får bättre möjligheter att värna kvalitén i förskolor och skolor trots de kostnadsökningar som fler privatskolor, upprustade skolor i Slite och Kräklingbo, fler förskolebarn och gymnasieelever ger. Vi vill motverka privatskolor för att kunna erbjuda god tillgänglighet till skolor och förskolor över hela ön.
Vi vill underlätta för människor att kunna arbeta på obekväma arbetstider genom en satsning på barnomsorg även utanför kontorstid. Det är en viktig service för dem som arbetar inom vård, handel, kultur, omsorg och turism och för familjer som delvis har sina arbeten på fastlandet. Vill Gotland vara attraktivt för inflyttare är tillgång till barnomsorg på obekväm tid, ett led i att få hit fler barnfamiljer.
Vi ser goda utemiljöer som en viktig tillgång för barn och unga, därför vill vi skydda Kokkolokkoskogen och andra viktiga naturområden i tätorter från att bebyggas.
Vi ser Bussiga kortet som en viktig satsning på unga, landsbygden och miljön och föreslår därför mer pengar till kollektivtrafiken, för att bibehålla Bussiga kortet och en bättre trafik.
Gotland är en turistort där en hel del tillfälliga jobb skapas under sommaren, trots detta har många unga svårt att få ett sommarjobb, kanske för att man inte har kontakter eller för att man har ett funktionshinder. Vi tycker det är viktigt att alla får möjlighet att sommarjobba, det ger både viktiga erfarenheter och stärkt självkänsla, därför anslår Vänsterpartiet pengar för kommunala sommarjobb för ungdomar i vårt budgetförslag

Roland Norbäck
Brittis Benzler
Vänsterpartiet .

Jennie Andersson om visstidsanställningar

Från årsskiftet 2007/2008 gäller att den som varit vikarie på en arbetsplats i två år ska få fast anställning.

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius angående allmän visstidsanställning

Från årsskiftet 2007/2008 gäller att den som varit vikarie på en arbetsplats i två år (720 dagar) ska få fast anställning. När den nya två-årsregeln infördes så fick många vikarier en ny form av vikariat. Istället för vanliga vikariat fick de ”allmän visstidsanställning”, den typen av vikariat kan inte räknas samman med de vikariedagar som de fram till dess arbetat ihop. Många vikarier som var aktuella för en anställning fick alltså inte tillgodoräkna sig dessa dagar utan börja om från noll, vilket gör att det tar ytterligare två år innan en tillsvidare anställning kan bli aktuell.

   

Med anledning av detta undrar jag:

 Hur är detta förenligt med att Gotlands Kommun skall vara en attraktiv arbetsgivare?

Varför har man övergått till denna anställningsform?

Visby 2008-11-24,  Jennie Andersson (v)
 

Nej till Nordkalks ansökan för nytt kalkbrott!

Här är pressinformationen från Vänsterpartiet om vårat ställningstagande till kommunens yttrande om Nordkalks ansökan för nytt kalkbrott.

Vi anser att Gotlands kommun ska avstyrka Nordkalks ansökan, med hänvisning till riskerna för påverkan på vattnet i området och i Bästeträsk.

Riskerna med kalkbrytning på den här platsen är så stora och så långsiktiga att tillstånd för brytning inte bör ges. Det planerade brottet äventyrar Gotlands kommuns intresse att använda Bästeträsk som vattentäkt för att säkra vattenförsörjningen för norra Gotland. Även om ett tillstånd till brytning skulle förlänga arbetstillfällena vid Nordkalk i 25 år, är riskerna för vattnet för stora och betydligt långvarigare.

Vi har därför yrkat att kommunen ska yttra att ansökan bör avslås med hänvisning till riskerna för påverkan på vattnet.

Vänsterpartiets representanter i Kommunstyrelsen
Brittis Benzler
Roland Norbäck

Vänsterpartiet vill ha en buss til hamnen.

Här är motionen till kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

 

När man som icke bilburen kommer till en stad, kommer man oftast till järnvägsstationen eller en central busstation, ett resecentrum. Där kan man oftast enkelt byta till stadsbussar och till de bussar som trafikerar stadens närområde. Det långväga och det lokala transportsystemet möts. Tanken med det är förstås att de som bor i staden och dess närområden ibland vill resa långt iväg, och att stadens långväga besökare inte alltid har området närmast stationen som sitt slutmål, de behöver ofta resa vidare med stadstrafik eller lokalbussar. Finns det en flygplats i närheten går det flygbuss därifrån till stationen/resecentrum. Så att man enkelt kan byta mellan olika delar av kollektivtrafiken.

På Gotland finns inte någon järnvägsstation som knutpunkt för resor till och från länet, istället är det hamnterminalen som fyller den funktionen, kompletterad av flygplatsen strax utanför Visby. Men vare sej hamnen eller flygplatsen är integrerade med den lokala kollektivtrafiken. Några landsortslinjer, går några turer till/från hamnen, men inte alltid på ett sätt som gör att dom räknas som anslutande. Ingen stadstrafik är anpassad till färjornas ankomst och avgångar. Det ser ut som om trafiken fortfarande organiseras som om mycket få gotlänningar har anledning att lämna ön och mycket få besökare kommer hit. 

Det är dags att ändra på det. Såväl stadstrafiken som landsortsbussarna måste underlätta inte bara resandet på Gotland, utan också resandet till och från ön. Människors resvanor har förändrats. Vi reser allt mer både i jobbet och privat. På 10 år har gotlänningarnas resande med Gotlandsfärjorna fördubblats. Allt fler människor kommer till Gotland som besökare. En utvecklingstrend som säkert kommer att fortsätta. Då behöver hamnterminalen fungera som vår järnvägsstation, bli en plats där den lokala och den långväga kollektivtrafiken möts.
Fler landsortslinjer och turer måste anpassas till färjornas tider och även Visby behöver få bussturer till hamnen. Visby är inte längre en liten stad, där alla har nära att gå till hamnen, tvärtom det är ganska långt att gå till Gråbo, Bingeby eller Terra Nova. Har man packning också, är det faktiskt rätt omständigt. Det är rejäla backar upp från hamnen, vilket gör att det är besvärligt vare sej man går eller cyklar. Under höst-vinter-vår kommer de flesta resenärer till Gotland med kvällsturen, som är framme väldigt sent, vilket innebär att många, speciellt kvinnor tycker att det är obehagligt att promenera långt i en ganska mörk och ödslig stad. 

Ändrade resvanor är ett skäl att förbättra kollektivtrafiken till hamnen och öka anpassningen till färjornas tider. Ett annat skäl är de nationella och lokala målsättningarna att minska miljöbelastningen från bilismen. Vill vi att fler ska lämna bilen hemma ibland, att fler hushåll ska ha en bil istället för två, att fler hushåll inte ska ha bil alls och att besökare gärna får komma utan bil, måste det finnas alternativ.

Vi föreslår därför

Att ett förslag tas fram som ger också Visby kollektivtrafik till hamnen i anslutning till färjornas ankomst och avgång.

Att landsbygdstrafiken får en bättre anpassning till färjorna, och att fler linjer får anslutning under höst-vinter-vår.
 

Dyrast tandvård för Gotlänningar

Läs Roland Norbäcks frågor till Hälso – och sjukvårdsnämndens ordförande angående tandvårdskostnader.

I dagens Svenska Dagbladet (15/9) refereras en undersökning tidningen gjort av priserna för tandvård i olika delar av Sverige. ”Dyrast tandvård för Gotlänningar” är rubriken för artikeln.

I artikeln hänvisas till den referensprislista som ledande tandvårdsexperter arbetet fram med utgångspunkt för kostnader för material och olika behandlingar. Prislistan sägs vara ett viktigt instrument i den nya tandvårdsreformen, eftersom den visar hur mycket staten är beredd att ge i maxersättning för olika behandlingar.

Ett exempel som finns med i artikeln är helkäksimplantat i över –  eller underkäken där referenspriset ligger på 15 907 kr efter alla statliga ersättningar. Det är också vad man får betala vid Folktandvården i Uppsala eller Jämtland. I Stockholm kostar samma ingrepp 12.000 kr. På Gotland kostar enligt artikeln samma ingrepp 24 529 kr.

Att göra en undersökning och ta bort lite tandsten sägs kosta 36% mer på Gotland än i Östergötland. Att laga ett hål sägs vara billigast i Kalmar och kosta 26% mer på Gotland.

Mina frågor

Stämmer uppgifterna i SvDs artikel?

Varför ha Gotland ett pris som mycket högre än referensprislistan på vissa ingrepp?

Avser du vidta några åtgärder för att få lägre priser i Folktandvården på Gotland.

Roland Norbäck
Vänsterpartiet

Vad hände med handlingsprogram för kvinnofrid på Gotland?

Kommunfullmäktige tog ett bra beslut den 27/11 2006. Vi beslöt om ett handlingsprogram för kvinnofrid på Gotland. Det övergripande målet för programmet är att minska och förebygga mäns våld mot kvinnor på Gotland.
Då det inte varit möjligt att utläsa hur arbetet utifrån programmet har gått i vare sig kommunens eller nämndernas årsredovisningar vill jag ställa följande frågor.

-Vilka av de konkreta insatserna som finns med i programmet är genomförda eller påbörjade?

-Har andra åtgärder som syftar till att uppnå programmets målsättning genomförts?

-Vilka åtgärder planeras det närmaste året?

-Vet man något om ifall våldet mot kvinnor har minskat, om man till exempel jämför våren 2008 med våren 2007?

-Hur är det tänkt att uppföljningen av programmet skall ske?

-Till vilka skall uppföljningen avrapporteras?

Sjonhem 080911
Brittis Benzler

Vänsterpartiets frågor till ordförande i socialnämnden

Den 18e februari antog kommunfullmäktige ett miljöprogram för Ekokommun Gotland. Programmet omfattar hela Gotland och dess invånare, men ställer också speciella krav på den kommunala organisationen.

Mina frågor:

Vad har gjorts inom socialnämndens verksamheter för att sprida kännedom om dokumentet bland medarbetarna?

Vilka åtgärder för att sprida kännedom om dokumentet planeras?

Vilka konkreta miljöåtgärder har vidtagits?

Hur arbetar man med dokumentet gentemot den verksamhet som handlas upp, och därmed bedrivs i privat regi?

Vilka åtgärder planerar man att vidta den närmaste tiden, utifrån arbetet med Miljöprogrammet?

Sjonhem 080909
Brittis Benzler, Vänsterpartiet

Almedalsveckan!

I år har Vänsterpartiet sin dag i parken lördagen den 12 juli.
Lars Ohly, Idag Gabriellson och Sara Högelius talar O la la spelar

Under årets Almedalsvecka arangerar Vänsterpartiet inte några egna seminarium. Däremot deltar vi i en mängd debatter och samtal under veckan.


Lars Ohly kan du lyssna på redan på fredagen de 11 juli under ett samtal i St. Maria Domkyrka kl 16.00, eller under utfrågningen i Efterfrågat på Wisbystrand kl 20.00


Lördagen i parken:

10.45 O la la spelar i Almedalen
11.05 Sara Högelius, vise ordförande Vänsterpartiet Gotland, talar
11.10 Ida Gabriellson, ordförande Ung Vänster talar
11.20 O la la spelar
11.30 Lars Ohly talar

6-8 juni 2008 håller Vänsterpartiet partikongress i Norrköping

Förutom kongressförhandlingar kommer det att vara seminarium och föreläsningar under hela helgen i Norrköping.
Läs om programmet, eller titta närmare på motionerna här!
Klicka här, så kan du läsa mer om kongressen


Förutom kongressförhandlingar kommer det att vara seminarium och föreläsningar under hela helgen i Norrköping.

Kongresseminarium 2008
Arbetets museum 6-7 juni

 
Vad vill vänstern idag och i framtiden?

Vänsterpartiet vill bjuda
in alla som är intresserade av vänsterns utveckling att delta i samtal och
diskussioner kring framtidens vänster. Därför ordnar vi i samband med partiets
kongress ett öppet seminarieprogram där alla är välkomna att delta.

Alla är välkomna

Fri entré

Fredag 6 juni

11.00 – 12.00  Förändring
– samtal med Lars Ohly

Vänsterpartiet håller
kongress i tre dagar men vad är det man vill? Kongressparollen är förändring
men vad är det för förändring som vänsterpartiet vill ha egentligen? Här bjuds
på en inledande diskussion kring vänsterpartiets framtid.

Lars Ohly samtalar med
Widar Andersson, politisk redaktör Folkbladet

13.30 – 14.30  Kamp mot extremhögern

Extremhögern vinner mark. I
senaste valet gjorde Sverigedemokraterna sitt bästa val någonsin. Hur ska
vänstern kunna arbete för att förhindra en utveckling som har skett i många
andra Europeiska länder. Diskussionen kommer att föras utifrån erfarenheter och
exempel från flera olika länder. Seminariet hålls på engelska.

       
Medverkande: meddelas senare. Moderator: Anders Neergaard

14.30 – 15.20  Feministiskt
självförsvar

Prova på feministiskt
självförsvar med utbildade instruktörer. Mer information kommer senare. 
Aktiviteten hålls i Alvasalen.

arr: Ung Vänster

14.40 – 15.20  Männen och feminismen

       
Mer information kommer senare.

Arr: Ung Vänster

15.30 – 16.30  Förändring
underifrån

Radikala
samhällsförändringar måste byggas underifrån med ett brett folkligt stöd.
Vänstern måste utveckla sina metoder och strategier för detta. I ett samtal
presenteras olika erfarenheter kring hur framgång kan nås.

medverkande: Stig Henriksson,
kommunalråd Fagersta, Tamara Spiric, gruppledare Umeå och Murad Artin
kommunalråd Örebro. Moderator: Aron Etzler, chefredaktör Flamman.

Arr: Vänsterpartiets
SKL-grupp 

16.30- 17.30   Rätt till
kunskap

Socialistisk Debatts
senaste nummer om handlar om vänstern, skolan och kunskap. Gästredaktörerna
Mats Öhlin och Emil
Lindahl Persson diskuterar rätten till kunskap och bildning
och vägar för vänstern ut ur ställningskriget mellan "ordning" och
"flum".

Medverkande: Mats Öhlin,
skolchef i Haninge och medlem i vänsterpartiets arbetsgrupp för
utbildningspolitik, il Lindahl-Persson, tidigare redaktör för Kritisk
Utbildningstidsskrift och Flamman. Arr: Socialistisk debatt

Lördag 7 juni

10.00 – 10.45  Vänstern
och sjukvården

Den svenska sjukvården
genomgår nu ett gigantiskt systemskifte. Vänsterns alternativ till
privatiseringar och försämringar måste presenteras så snart som möjligt. Har
tar vi ett första steg för att rädda vården.

Medverkande: Elise Norberg,
partistyrelsen, Birgitta Sevefjord oppositionsråd Landstinget i Stockholms län
och Elina Linna, riksdagsledamot. Moderator: Lotta Heelge, gruppledare
landstinget i Östergötland

12.15 – 13.15  Medan
revolutionen dröjde

Medan revolutionen dröjde,
som är Torbjörn Tännsjös senaste bok, skildrar vänstern i Nacka och dess
politiska kamp under hundra år – genom storstrejk, världskrig,
partisplittringar, kalla krigsår, 68-uppsving fram till dagens borgerliga
dominans. I arbetet med boken har även hemligt Säpo material lagts fram och
Tännsjö menar att ett slags östtysk situation präglade i detta hänseende Nacka
– och förmodligen hela Sverige.

Medverkande: Torbjörn Tännsjö

13.30 – 14.30  Kultur för
samhällsförändring

Vänstern behöver en ny
radikal kulturpolitik. Vänsterpartiet har tillsatt en arbetsgrupp som ska
utveckla detta vilket bland annat kommer att diskuteras under seminariet. Mer
information kommer senare.

14.45 – 15.45  Ett annat
samhälle är möjligt – LO:s välfärdsplattform

Fackföreningsrörelsen ska
gå i täten för organiserat motstånd mot den svenska borgerlighetens
nedmontering av vår välfärd. Vi vill med arbetet ge vår syn på
samhällsutvecklingen och välfärden. Vi bildar inte plattformen med främsta
intresse att byta regering. Vi bildar plattformen för att vi vill byta politik.

Facket ska nu ta steget att bygga nya politiska allianser, samarbeta med och
knyta kontakter med
andra organisationer/nätverk som miljörörelser, vänsterpartister, ungdomar och
aktivister från nya sociala rörelser.
Medverkande: KG Westlund, ombudsman LO Stockholm

16.00 – 17.00  Mig äger
ingen

Mig äger ingen är Åsa
Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare vid
Metallverken i Västerås. En berättelse klasstillhörighet, manlighet och
utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring
står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig
arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.

medverkande: Åsa Lindeborg,
författare och kulturchef Aftonbladet. Arr: Flamman

Alla seminarier hålls i Folksamsalen om inget annat anges.

Programmet kan komma att ändras. Fler programpunkter kan
tillkomma. Detta kommer att anslås via vänsterpartiets hemsida samt i
anslutning till kongressen.

Arbetets museum har samtliga utställningar öppna klockan
11.00-17.00 båda dagarna. För mer information om aktuella utställningar
www.arbetetsmuseum.se <https://www.arbetetsmuseum.se>

Hälsa åt alla på Kuba

Kuba är ett fattigt land och det är de rika länderna i världen som brukar ha den bästa hälso-och sjukvården. Men Kuba faller ur den bilden. Kuba är ett fattigt land med hög standard på hälso-och sjukvåd

Spädbarnsdödligheten på Kuba är lägre än i USA. Medellivslängden är 82 år. I bjärt kontrast till övriga länder i den latinamerikanska regionen. Trots stora ekonomiska problem p.g.a. USA:s handelsblockad och 90-talets stålbad har man inte stängt ner en enda poliklinik eller enda sjukhus på Kuba. Tvärtom inriktade man sej särskilt under denna svåra period på att prioritera just utbildning och hälso-och sjukvård. Människors rätt till hälsa och utbildning värderas oerhört högt på Kuba liksom solidariteten med fattiga människor i andra länder. För detta får Kuba betala ett högt pris i form av desinformation och av en grymt riktad handelsblockad mot Kuba från den stora rika grannen i norr. En handelsblockad som år efter år har dömts ut av FN:s medlemsstater.
Det är tredje gången jag reser till Kuba, nu på en kunskaps- och medicinarresa för att studera Kubas hälso-och sjukvård. Det har gått 20 år sedan sist och de förändringar jag möter är stora och mycket positiva.
Jag träffar Cecilia 9 år och funktionshindrad. Hon går i en av de 400 specialskolor som finns för funktionshindrade barn på Kuba. Cecilia har ett ryggmärgsbråk och sitter i rullstol. Jag lägger märke till att hon är den enda i klassen med klocka på armen. Snart förstår jag varför. Cecilia har fått lära sej, trots sitt handikapp, att med mekaniskt stöd tömma sin urinblåsan efter klockan. Att istället klara av det med hjälp av katetrisering har visat sej omöjligt p.g.a USA:s handelsblockad mot Kuba. Ibland kan kubanerna ändock hitta handelspartners utanför blockaden, som kan sälja exempelvis katetrar, men då till mycket dyra avtal.
Den kubanska regeringen har trots svåra ekonomiska förutsättningar alltid prioriterat barnen. I många andra latinamerikanska länder har jag sett funktionshindrade barn som tiggare, eller som gatubarn, men inte på Kuba. På Kuba är barnarbete förbjudet och alla barn har rätt till skolundervisning.
Vi besökte Tarará, ett rehabliteringscenter med sjukhus och skola utanför Havanna där man har tagit emot barn ifrån Tjernobyl i Ukraina. Redan 1990 kom de första 400 barnen därifrån till Kuba, med diagnoser som sköldkörtelcancer och leukemi.  Idag har man behandlat 24.000 barn med olika sjukdomar och även barn med traumatisk stress. All behandling på Kuba är gratis för barnen och deras familjer. Solidariteten med Tjernobylbarnen har gett den kubanska sjukvården utökade kunskaper av framförallt leukemibehandling som har blivit mycket framgångsrik. Men de säger samtidigt att deras bästa behandlingsmetod är den kärlek och den omtanke som de möter barnen med på Kuba. Det är sådant som inte president Bush förstår.
På ELAM, den Latinamerikanska läkarhögskolan i Havanna studerar 10.000 utländska studenter från hela Amerika till läkare. Skolan startade på Kuba efter den stora orkankatastrofen (Mitch) 1998 i Nicaragua, Honduras och Guatemala.
De inblandade länder insåg då hur viktigt det är med inhemsk läkarkapacitet för att klara av de akuta sjukvårdsproblemen och bli mer oberoende. På kubanskt initiativ startades därför en läkarutbildning på Kuba riktad till fattiga studenter från de orkandrabbade länderna som ville studera medicin. Utbildningen har därefter öppnats för att ta emot elever från hela Amerika, men också elever från Afrika studerar numera här. Undervisningen sker på spanska efter inträdesprov. Utbildningen under 6 år på Kuba är fri, resan får studenten betala själv. Tanken är att de färdiga läkarna ska återvända till sina hemländer till sina fattiga byar eller städer och jobba där vilket den stora majoriteten också gör.  Tonvikt läggs inte bara på de naturvetenskapliga ämnesområdena utan också på etik och moral, humanism och solidaritet. Det förekommer ingen politisk skolning.
Här träffade jag en ung svart amerikansk läkarstuderande från Bronx i New York. Hon har kommit till Kuba via nätverket ”präster för fred” i USA och är helnöjd med utbildningen. För henne är det dessutom en ekonomisk vinstlott. Istället för att betala 300.000 dollar för en läkarutbildning i USA, som hon inte har råd med, får hon nu en kostnadsfri utbildning under 6 år på Kuba.
Hon har full support från sin familj i USA och tror att hon utan problem kan få jobb i Bronx när hon återvänder.
I Havanna ligger också det stora moderna ögonsjukhuset ”Ramon Pando Ferrer”. Sjukhuset är navet i ett speciellt program som kallas ”Operación milagre” (”mirakeloperation”) som skickar ut brigader av kubanska ögonläkare för att operera ögon i Latinamerika och  Afrika. ”Operación milagre” påbörjades i Venezuela i samband med Chavez alfabetiseringskampanj när det visade sej att människor inte kunde lära sej att läsa och skriva på grund av stora ögonproblem. Man insåg därför att man måste åtgärda det problemet först. Idag har mer än 1 miljon människor i 30 olika länder blivit behandlade för sina synproblem genom ”Operación milagre”. I en liten annons i tidningen Granma på Kuba kunde man för några månader sedan läsa ett tack från en person i Bolivia till de kubanska ögonläkarna för att de hade räddat synen på hans pappa.  Det visade sej att den pappan var samme man som avrättade Che Guevara i Bolivia 1967. Detta märkliga sammanträffande har uppmärksammat de kubanska ögonläkarnas fantastiska insatser över hela världen.
Vi besökte det högteknologiska biotekniska institutet i Havanna som har fokus på tillverkning av ett vaccin mot cancer och på tillverkning av äggviteämnet EPO för exportverksamhet. 700 personer jobbar på institutet och man har också egen generika tillverkning av läkemedel. Här har Kuba ett samarbete med kanadensiska och japanska företag och är ständigt utsatt för USA:s blockader och sanktioner vilket kraftigt kan fördyra vissa avtal. Men med stor envishet och övertygelse jobbar kubanerna på med sitt cancervaccin. Om de lyckas med att framställa ett sådant blir det i så fall det första läkemedel som produceras i 3:dje världen och som också kan registreras i Europa. Vi träffade en framstående kubansk forskare här som har doktorerat på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Framför det välbevakade amerikanska intressekontoret vid strandpromenaden Malécon i Havanna fladdrar de mer än hundratalet svarta flaggorna med sin vita stjärnor. En flagga för varje år har kubanerna hissat upp framför imperialisternas ögon för att påminna dem om de 140 år som Kuba har kämpat och fortsätter kämpa för sitt oberoende och sin frihet utan USA:s och andra länders inblandning.

Carina Lindberg (v)
 

Solen sken över 1 maj

97 personer tågade genom ett soligt Visby.
Vid Solbergaskolan höll Sara Högelius och Annamaria Bauer tal.
Läs hela talen här:


Vice Ordförande, Sara Högelius 1maj tal:

”Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.
det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.
Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma”.
Det är inte många här som vet vem jag är, därför tänkte jag berätta lite om mig själv.
Jag heter Sara och jag är 27 år. Jag är uppvuxen i Karlskrona. Under min uppväxt hade jag förmånen att bo ett antal år utomlands. Mina föräldrar valde att åka ut och arbeta för Svenska kyrkan, därför har jag bott i Östafrika och i Mellanöstern.
Anledningen till varför jag är med i vänsterparitet är den grundsyn på livet, människorna och samhället som jag bär på: att alltid verka och arbeta för att hjälpa människor som har det sämre än mig! Helt enkelt för att arbeta för ett rättvisare samhälle. Alla människor har samma grundläggande behov av mat, kläder och ett hem att bo i. Vi behöver också sjukvård då vi är sjuka, vi behöver skolor för att lära oss hur vi ska hantera våra liv, vi behöver frisk luft och vacker natur. Alla har rätt till det, oberoende var i världen man råkar födas. Alla har vi samma behov och borde också ha samma rättigheter.
Med egna ögon fick jag en gång se, i bushen i Somalia, hur en liten flicka blev opererad i skenet av strålkastare från en bil, utan bedövning efter att hon hade blivit biten av en krokodil. Hur hon sedan tappert anstränger sig för att inte börja gråta av smärtan. Till slut kan hon inte hålla sig utan visar att hon har så fruktansvärt ont, då får hon en hård blick av sin far som säger till henne att inte klaga för hon ska istället visa tacksamhet för att hon får hjälp. Att få hjälp var ingen självklarhet och pappan blev orolig att hjälpen skulle utebli om inte flickan visade sig tacksam och var tyst.
Eller när jag var i Palestina, i Hebron, och arbetade som följeslagare i ett arbete för fred genom att följa palestinska skolbarn på deras väg till och från skolan, för att skydda dem mot Israeliska bosättare som kastade sten och ägg på barnen, eller skrek oförskämda ord till barnen och skrämde dem till fruktan och tystnad.
Tacksamheten över min och mina kamraters närvaro lyste i barnens ögon.
Tacksamhet över att det fanns några som brydde sig.
Att få hjälp och stöd var inget självklart.
Vad har detta då att göra med 1 maj i Visby?
Jo, för mig finns det ett väldigt klart och enkelt samband.
Vi i Sverige har det så ofantligt mycket bättre än många andra människor i världen. 
Så mycket bättre än så många andra människor på jorden.
Men dessa värden har krävt kamp. Kamp och hårt arbete. Kampen måste fortsätta. Det är inte så att det vi en gång vunnit och erövrat automatiskt finns kvar. Det finns krafter i vårt samhälle som arbetar för nedgång och tillbakagång. Tillbaks till ett samhälle där vi ska vara tacksamma och tysta om vi får någon hjälp. Hjälpen är då inte längre en rättighet .
Jag vet att det bästa sättet att visa respekt för den lilla flickan i Somalia eller barnen i Palestina vore att vi få behålla den välfärd som arbetarrörelsen en gång har byggt upp! Att bevara det demokratiska samhälle som vi lever i. Demokrati är inte bara rösträtt, utan delaktighet och folkets makt är också demokrati. Varje generation måste erövra och återerövra demokratin, rättigheterna, välfärden. Med demokratins hjälp kan vi också ytterligare stödja människorna i andra länder genom förmånliga handelsavtal, avskrivande av skulder, stöd till mikrokrediter främst till kvinnor.
Vi får inte glömma bort att det även har funnits orättvisor i Sverige. Min morfar är gammal järnvägare. Han har många gånger berättat för mig hur det var att växa upp i 30 – talets Sverige. Han har berättat för mig hur han och många med honom var med och demonstrerade mot låga löner, för kollektivavtal och för rättvisa i samhället. Min morfar var med och byggde det samhälle som vi lever idag och han gjorde det för min/vår skull. Och jag har lovat honom att inte göra hans arbete för oss ogjort! Det ska alltid finnas pengar till bra skolor för alla! Det ska alltid finnas pengar till bra sjukvård, äldreomsorg eller missbrukarvård. Det ska aldrig mer hända att man ska behöva stå med mössan i hand och tacka för en självklar rättighet.
Självklart har tiderna förändrats, men just i detta nu är det tusentals anslutna till vårdförbundet som kräver högre löner. Som har gått i strejk för att visa att de är värda mer! Den strejken vill vi stödja – att arbeta med människovårdande uppgifter måste ge en god lön. Det är människor som bär ett samhälle – det är vi människor som är viktiga.
Det ska inte behöva ställas frågor om tid eller pengar! Det ska vara en självklarhet i dagens Sverige att alla har råd med att gå i en bra skola, eller att alla ska ha råd med att vara sjuka. Det ska vara en självklarhet att alla som vill arbeta ska få arbeten. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är idag kontrollmyndigheter istället för att vara till hjälp för människor som behöver hjälp! Att sänka skatterna för de som har mycket pengar ökar avståndet mellan människor i vårt samhälle! Att ge den del som behövs för att alla skolbarn, alla sjuka, alla arbetssökande skall kunna berika sin tid är bra för alla!
Det är många, och du är kanske en av dem som klagar på ungdomsbrottsligheten, våldet på våra gator eller alkohol och knarket som figurerar bland ungdomar. Tillsammans har vi svaret på denna klagosång. Fritidsgårdar, föreningar av olika slag, vuxna och ungdomar tillsammans äts upp av ett samhälle som ständigt anpassar varje konsekvens till individens egen rätt. Vem väljer att stå på fritidsgården eller fotbollsplanen och föra ändlösa diskussioner med ungdomar när möjligheten till en statusfylld bil eller villa är inom räckhåll för sin egen vinning? Vem väljer att vara närvarande i miljöer som är otrygga istället för att slå på storbilds-tv:n och sjunka ner i den sköna skinnfåtöljen?
Svaret är enkelt för mig. Det är de människor som inte hjärtligt har skrattat tillsammans med ungdomar efter de ändlösa diskussionerna på gården eller efter visselpipan på fotbollsplanen. Det är de människor som inte har visat kraften att lysa upp den otrygga miljön med sin närvaro och känt kyla förvandlas till värme.
Vi är alla förebilder, att våga visa vårt engagemang är att skapa framtid.
Vi är inte bara framtiden, vi är också nuet. Min generation är fullt rustad för att ta och att tilldelas ansvar. Tar vi och får vi ansvar för att påverka varje liten del i nuet kan vi tillsammans förändra vår vardag och förgylla den på det sätt som är nödvändigt. Idag kan vi protestera för ett solidariskt samhälle, idag kan vi operera en flicka i Afrika, idag kan vi hävda palestiniernas rätt till land, självständighet och demokrati, idag kan vi ge pengar till vård, skola och omsorg, idag kan vi föra ändlösa diskussioner på fritidsgården. Viljan, erfarenheten och kunskapen finns kvar i min generation och jag vill föra den vidare till nästa. Inte bara i ord utan också i handling.
Tillsammans kan vi förändra! Ensam är inte stark – men tillsammans har vi styrka.
Jag vill avsluta med samma citat av Nelson Mandela som jag inledde med:
”Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.
det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.
Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma”.

Sara Högelius
Vice Ordförande, Vänsterpartiet Gotland


Annamaria Bauers 1 maj tal:

Hej kamrater kompisar, plakatbärare, demonstranter och promenanter.

Vi högtidlighåller första maj i dag, och det har vi gjort sedan slutet av artonhundratalet.
En mäktig tradition på många vis. Värdig.
Men, just detta år,  i dag slår vi tre flugor i en smäll, i dag är en riktig
Kinder överaskningshögtidsdag!
Tre hogtider i en!
Förutom att det är 1 maj, arbetarnas högtid för rättvisa och solidaritet så är det också enligt bibelåret Kristi himmelsfärds dag, något vi firat sedan 300talet och så är det Folknykterhetens dag som högtidlighållits i vårt land sedan 1924.

Lite festligt kan man tycka att vi firar folknykterheten samtidigt som vi firar Jesus, killen som förvandlade vatten till vin. Men det är en parentes.

I går firades Valborgsmässoafton. En tradition som startades vid den heliga Valborgs död på 700-talet, med  ritualer mot häxeri och trolldom.
I går firade många av våra yngre medborgare genom att supa sig dyngraka på illegal alkohol.
Söp sig fulla som troll och skräniga som häxor.
Unga människor som inte ska kunna handla alkohol, enligt de lagar vi stiftat i vårt samhälle.
Ändå finns det en tillgång som saknar motstycke. Fråga vilken ung människa som helst i dag – det är jätteenkelt att få tag i så väl alkohol som tobak och andra droger.

I natt tillbringade ett stort antal 14-15 åringar sin tid på landets akutmottagningar och avgiftningsenheter.
Personer som enligt svensk lag är för unga, inte bara för att dricka alkohol utan för en hel rad av företeelser. Dom är för unga för att ha sex, för unga för att köra bil, för att rösta och för att teckna ekonomiska avtal.
Helt enkelt för att vi inte anser att de har omdöme nog för dessa beslut.
Vi anser helt enkelt  – med all rätt – att dom är BARN:
Ändå har de lyckats supa sig till medvetslöshet.

Sambandet mellan alkohol och misshandel, våldtäkter, skadegörelse, spridning av könssjukdomar och psykiskt illamående, skuld, skam, ofrivilliga graviditeter och tonårsaborter – detta samband är självklart.
Antalet anmälda våldsbrott under valborg är nästan tre gånger så högt som en vanlig fredagskväll enligt Brottförebyggande rådet.

Hur mycket av skulden vid en våldtäkt eller misshandel där förövaren är omyndig, bär den som tillhandahöll alkoholen? Vem bär ansvaret, när det ju faktiskt handlar om personer vi inte bedömer mogna?
Straffet för langning stannar oftast vid böter. Straffen för grova våldsbrott blir oftast fleråriga fängelsestraff.
Jag anser att straffpraxis för langning bör skärpas, och ligga i paritet med grov misshandel eller försök till dråp. För det är faktiskt vad det handlar om, när en vuxen person låter ett barns kropp fyllas och förgiftas av alkohol.

Vi, även vi som inte langar, sviker barnen när vi låter dom supa sig fulla. Vi sviker barnen när vi inte tar i med hårdhandskarna mot de skrupellösa individer som inte drar sig för att tjäna en hacka på förvirrade fjortisar.

Men svek pågår även i många hem, bakom familjens trygga dörrar.
Hur kommer det sig, att de flesta av oss å ena sidan inte skulle köra bil efter en starköl, att vi inte skulle gå till jobbet efter att ha druckit ett par snapsar – att vi självklart anser att vi inte är kapabla dessa ansvar i onyktert tillstånd, men å andra sidan kan dricka ett par flaskor vin, en grogg vid fredagsfilmen eller ett antal snapsar på kräftskivan och fortfarande anser oss vara fullt kapabla att ansvara för våra barn?
Vi kan inte ansvara för pappersbuntarna på skrivbordet med debet och kredit – men väl för små levande varelsers känsloliv.

Det är mycket glädjande att det blir allt vanligare med alkolås i bilar, och särskilt då hos yrkeschaufförer som på grund av sin arbetssituation ofta ingår i en riskgrupp.
Ännu har dock ingen forskare lyckats avla fram bebisar med alkolås.

Våra barn är beroende av oss, beroende av att förstå våra budskap, våra signaler.
Att vara tvungen att tolka, pejla och ofta medla mellan sina föräldrar i alkoholdimman är en uppgift och ett ansvar allt för stort för ett barn.

Tillgängligheten och inte minst priset på alkohol ökar konsumtionen. Det är bevisat i ett antal undersökningar. Sneglar vi på grannlandet Danmark med sin fria alkoholsyn och sin fryntliga ölmagekultur, så har dom faktiskt dubbelt så hög dödlighet i alkoholrelaterade sjukdomar och skador som i Sverige.
Alkoholskatter, försäljningsmonopol, restriktivitet och noggrannhet med utskänkningstillstånd till krogar och införselkvoter av billig EU-sprit är de få medel vi har för att hålla konsumtionen nere. Men starka krafter, politiska och ekonomiska, verkar för att slå hål på det lilla skydd som kvarstår.

Var och en som har åldern inne i vårt land, får själv avgöra när och hur mycket hon eller han vill konsumera i alkoholväg. Så klart! Hon eller han får grogga på Salubrin eller Desivon också för den delen, jag giver blanka tusan i vilket.
Så länge man inte struntar i vårt gemensamma ansvar för våra medmänniskor och framförallt då för den växande generationen.
Svik inte barnen. Var tydlig med regler och lagar. Var sann när det gäller alkoholens skadeverkningar och slå vakt om Sveriges självbestämmande vad gäller alkoholpolitik.

Jag måste återkomma till den lilla parentesen om Jesus.
Om han kunde förvandla vinet till vatten i stället för tvärt om, så skulle han förutom att lösa problemen med brist på dricksvatten i världen även rädda en hel del liv. Förhindra ett antal andra flygaredagar om man säger så.

Fjortonåringen som super sönder sin sköldkörtel, brassar bort sin förmåga till fortplantning eller skaffar sig kroniska depressioner och Parkinsons sjukdom av extacy är alla vuxnas ansvar.
Vi ansvarar för skapandet och bibehållandet av ett samhälle som bryr sig om och ser. Ett samhälle där risken för det misslyckande som ett missbruk innebär minimeras, och där den som trots det misslyckats har en värdig chans att rätta till sej. Att bli en lyckad.

Första maj – arbetarrörelsens dag – det låter mäktigt, kraftfullt.
Kristi himmelfärdsdag – låter rätt religiöst och romantistiskt.
Folknykterhetens dag – låter rätt knastertorrt och osexigt – men tro mej – kampen mot alkoholens skadeverkningar är viktig.
För den enskilde, för samhället, ekonomin, folkhälsan och för barnen.

Tack.

Annamaria Bauer

Sätt medborgarna i centrum!

Per Edman och Brittis Benzlers är skarpt kritiska till att den borgerliga majoriteten fattar beslut utan att samråda med brukarna eller deras företrädare.

I Socialnämnden har den borgerliga majoriteten utan att samråda med brukarna eller deras företrädare beslutat att personlig assistans i Visby och bostäder med särskild service i Klintehamn skall upphandlas på marknaden. I snar framtid är det tänkt att underlagen för upphandlingarna ska fastställas av nämnden. I mina ögon strider detta helt mot andemeningen i LSS – Lagen om stöd och service till funktionshindrade. I texten om LSS kan man bland annat läsa ”den enskilde ska ha ett direkt inflytande över planering, utformning och genomförande av insatserna. Kontinuitet, tillgänglighet, samordning och varaktighet skall karaktärisera LSS-insatserna”.  Det är som jag ser det inte förenligt med lagens intentioner, att utan samråd med alla berörda brukare handla upp nya utförare av verksamheten, eller att tvinga någon till byte av personlig assistans mot sin vilja. Att också funktionshindrade medborgare har rätt till inflytande över sin vardag, påtalas mycket tydligt i LSS. 
Gustaf Hoffstedt har i en tidigare insändare skrivit att det är fel av kommunen att ”tilldela sej själv att utföra personlig assistans”. Men så går det inte till, ingen tilldelar sej själv några brukare av personlig assistans. Den som har rätt till assistans väljer själv vem som ska utföra tjänsten åt dem. Det finns flera företag inom branschen på Gotland, så det finns en verklig valfrihet för brukarna, som många också utnyttjar.
Debatten i frågan har visat att många brukare vill behålla Gotlands kommun som utförare, låt dem som vill göra det. Ge dem på detta sätt, det inflytande över planering och utformning av insatsen, som lagen säger att människor ska ha. Alla som vill kan välja en annan utförare den dag man önskar det.

Brittis Benzler
Per Edman
Vänsterpartiet

Ny styrelse för Vänsterpartiet på Gotland.

”Bygg ut kollektivtrafiken!” säger Lars Åkerlund
För att göra det möjligt att ställa bilen och få färre fordon som rullar på ön krävs bättre och tätare buss trafik.
Bättre och billigare kollektiv trafik är en förutsättning för att hela Gotland ska leva!
– Drömmen vore såklart sk. klimattaxa dvs. gratis kollektivtrafik, men i nuläget är turtätheten det första vi måste satsa pengar på fortsätter LarsÅkerlund.
God tillgänglighet och låga priser är nödvändigt för att människor ska kunna bo på hela ön.
Det är inte bara en klimat- fråga, utan lika mycket en rättvise- fråga. Alla har inte råd att ha en bil.

Till styrelseledarmöter valdes:
Brittis Benzler, Sara Högelius, Per Edman, Annamaria Bauer, Bodil Rosengren och Kenneth Lindblad.

Årsmötet tog även följande genensamma ställningstaganden:

Slut upp för freden!
Det är nu 5år sedan USA invaderade Irak och fortfarande pågår invasionen.
 Vi kräver:
– USA ut ur Irak
– Inget svenskt stöd till USA:s krig.
– Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan
– Stoppa belägringen av Gaza

och

Vänsterpartiets årsmöte på Gotland vill uttala sitt fulla stöd till Vårdförbundets krav på rättvisa löner för sjuksköterskorna.

Den internationella kvinnodagen

Vänsterpartiet Gotland samarbetar med Folkets Bio Visby och Film på Gotland.

FILMPROGRAM PÅ ROXY

kl 17-17.45  kortfilmspaket med filmer av bl a guldbaggenominerade Peter Larsson  obs! fri entré
kl 18-19.15  Bang & världshistorien av Maj Wechselman (Gotlandspremiär) obs! kvinnor går för halva priset!
ca kl 20.30-  Feministfest på Effes  Tant Ludd & Señor Dario spinner loss i DJ-båset


Bang och världshistorien

Bang (Barbro Alving) var vår mest berömda krigskorrespondent genom
tiderna. Ensam, orädd ofta på självmordiska uppdrag, med livet som
insats. Hon fick sitt genombrott med rapporteringen om de Olympiska
Spelen i Hitlers Berlin 1936 i DN. Hon är internationellt känd som en
av de två enda kvinnliga krigskorrespondenter under spanska
inbördeskriget 1936 – 37. Hon blev ensamstående mamma 1938 då det
närmast var tabu att vara det. Hon skildrade Hitlers och Mussolinis
triumftåg med ovanlig satir. Hon var bisexuell och levde sedan 1940
tillsammans med sin livskamrat, den vackra kvinnan, Loyse Siöcrona, 12
år äldre. Barbro Alvings utveckling från liten alkoholiserad
stockholmsrapportör till journalist i världsklass är en
utvecklingsmodell för kvinnor. Humorn, de ovanliga ordbilderna,
ärligheten, den självkritiska granskningen. Hon fick betala ett högt
pris för de
risker hon tog – och ändå gjorde hon det om och om igen – och ömkade
aldrig sig själv.