På fullmäktigemötet 17/12 blev det en stor diskussion kring privata företagares rätt att utmana regionens verksamheter. Vilket det borgliga minoritetsstyret tillsammans med SD beslutat att införa.
Diskussionen handlade bland annat om hur viktigt det är att skicka rätt signaler till företagarna på Gotland.
I flera insändare och debatter så pratar de borgerliga om att de anställda i regionen måste få mer inflytande över sitt arbete. Vilket är en mycket bra ide, det skulle leda till ännu bättre kvalité och även kanske vara kostnadseffektivare framförallt på långsikt.
Det borgligheten glömmer när man bestämt att införa utmaningsrätten är vilka signaler man sänder till de anställda i regionen.
Ena stunden säger man att man litar på dem och nästa stund så säger man att man gärna ser om någon annan kan göra det bättre.
Om någon utmanar en av regionens verksamheter så måste regionen göra en upphandling. I den måste det finnas en kravspecifikation på vad upphandlingen ska innehålla. Vem ska göra den?
De som bäst vet vad som ska göras i en verksamhet är ju de som jobbar i den, det är vi ju överens om.
Tror ni att man som anställd blir motiverad att utveckla den egna verksamheten, när man samtidigt ska göra en kravspecifikation som kanske leder till att man blir av med jobbet eller kanske erbjuds jobba kvar men med lägre lön?

Slopa utmaningsrätten dessutom så går det inte att veta hur stora kostnaderna för att administrera upphandlingarna blir eftersom det helt beror på hur många som utmanar.

Lägg hellre dessa pengar direkt på utveckling av regionens egna verksamheter.
Peter Barnard
Vänsterpartiet

Situationen i Jemen är en mänsklig tragedi. Efter att en koalition ledd av Saudiarabien för snart fyra år sedan inledde en väpnad attack mot landet har den humanitära situationen utvecklats till en pågående katastrof. Jemen plågats av hunger och kolerautbrott, 80 procent av landets 28 miljoner invånare är i akut behov av humanitär hjälp. Rädda Barnen räknar med att 85 000 barn under fem år redan kan ha dött av hunger och svält.

Trots det har Saudiarabiens krigföring och terror av Jemens befolkning inte lett till några större protester från omvärlden. Vapenexporten till landet har till stor del fortsatt som vanligt och den superrika oljenationen har haft kvar sina internationella kontakter och allierade. Än en gång har vi sett hur pengar och olja går före mänskliga rättigheter.

Men så, efter det ofattbara mordet på journalisten Jamal Khashoggi, är det som att omvärlden börjar få upp ögonen för vilken skurkstat Saudiarabien är. Danmark, Norge och Tyskland har slutat sälja vapen till kronprinsen och hans diktatur. USA och Frankrike har infört sanktioner mot de som pekats ut som ansvariga för mordet. Nu är det dags att också Sverige agerar. Vi är ett land som brukar hålla fanan högt vad gäller FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Det förpliktigar. Därför kräver Vänsterpartiet ett omgående stopp av all vapenexport till Saudiarabien.

Jan Svensson
Vänsterpartiet

”Eva Bofride anklagar I sin ledare mig för att ”killgissa”. Jag tycker det är intressant, inte minst i ljuset av hennes argumentation mot Erik Franssons anklagelser mot Bofride om att använda sig av härskartekniker. Killgissa innebär att man hävdar något som sanning utan att det finns några belägg eller tecken på att det skulle vara det. Min betraktelse för några dagar sedan var helt enkelt ett uttryck för oro, att Centerpartiet ska släppa sitt viktiga ställningstagande om att aldrig bidra till att sverigedemokraterna ges makt. Jag har aldrig påstått att det är fakta. Varje centerpartist som avfärdar min oro ser jag som en styrka för en partiledning som vill hitta sätt att hålla det löftet trots att det blåser hårt. Nu, ett par dagar senare anser jag nog att jag har större skäl att vara orolig tyvärr. Det var tydligt när riksdagen röstade om budget på torsdagen att centerpartister och liberaler inte bara kan avstå från att stödja alternativ som ger SD inflytande. De måste också aktivt rösta på ett annat alternativ. Det andra alternativ som finns idag är beroende av både Centerpartiet och Vänsterpartiet. Jag säger inte att det är lätt att för två så olika partier att komma överens. Det finns mängder av sakfrågor där vi står på rakt motsatt sida. Men det finns också frågor där vi har lättare att hitta gemensamma nämnare. Nu argumenterar Annie Lööf och Jan Björklund avstånd till SD och V i samma mening gång på gång och använder V som skäl att inte gå vidare i förhandling med S och MP. Jag som tillsammans med tusentals andra vänsterpartister år efter år kämpar för en välfärd att lita på, för bostäder som folk har råd att bo i, för klimatet, för jämställdhet mellan kvinnor och män och mot rasism undrar uppriktigt hur ni som ibland kämpar sida vid sida med oss nu kan beskylla oss för att vara lika illa som SD? De fyra år jag har varit regionråd har jag läst många gissningar på gotlänningens ledarsida. Ofta om det rödgröna styrets motiv eller vilja bakom beslut. Ibland så grova att de liknat drev. Jag minns särskilt tongångarna kring fd regiondirektör Björinge. Då fanns ingen ödmjukhet eller tvekan om hur nära, eller långt ifrån, verklighet och gissningar låg varandra. När jag utrycker oro om hur centerpartiet kan komma att agera i för hela landet helt avgörande frågor som regeringsbildning och budgetbeslut så är det killgissningar men när centerpartister likställer Vänsterpartiet med SD är det ”fair play”?

Saga Carlgren, Vänsterpartiet”

Alliansminoriteten på Gotland vill införa så kallad utmaningsrätt. Det är en rätt för privata företag att utmana en offentlig verksamhet som man tycker sig kunna bedriva bättre än vad Region Gotland gör. På det sättet hoppas alliansminoriteten kunna privatisera fler verksamheter på Gotland utan att själva ta initiativet. Utmaningsrätten är ingen ny ”uppfinning” utan har tidigare prövats på Gotland och i många andra kommuner. Väldigt få utmaningar har genomförts och det är dessutom ett system som kostar pengar, oftast helt i onödan. Men framförallt är det en signal till regionens anställda att de inte ska känna sig säkra, utan ifrågasatta av regionens politiska ledning. Vi tror att det är ett dåligt sätt att leda och utveckla regionens verksamheter. Vi vill istället satsa på tillit och långsiktighet för att verksamheten ska utvecklas bra. Vi vet att många anställda sliter varje dag för att åstadkomma bästa möjliga verksamhet, hur ska de orka göra det utan att känna stöd från de som styr?

Privatiseringar riskerar att få flera negativa effekter. En av de effekterna är minskad insyn och möjlighet att påverka viktiga verksamheter för gotlänningarna. De verksamheter som Region Gotland bedriver styrs av en nämnd av folkvalda. De kan bevaka gotlänningarnas intressen men de kan också bli avsatta om de inte gör ett bra jobb. Verksamheter som bedrivs i privat regi är det mycket svårare att få insyn i och dessutom är det svårare att hålla någon ansvarig när det inte fungerar.

En annan risk är förstås att våra skattepengar går till vinstutdelning till bolagens ägare och inte till välfärd som det var tänkt. Eller att bolaget helt enkelt överger verksamheten när den inte är lönsam längre. I många välfärdsverksamheter, äldreomsorg eller sjukvård tex, innebär det stor risk för de patienter eller brukare som drabbas. Vi har också här på Gotland sett att privatiseringar genomförts på ett sätt som inneburit sämre villkor för de anställda.

Öppenhet och offentlighet är bättre sätt att utveckla än att skapa osäkerhet genom att hota med privatiseringar. I en tid där demokratin och demokratins spelregler känns mer hotade än på länge så finns det särskild anledning att slå vakt om de verksamheter som har den öppenhet och insyn som vi önskar och som är en av grunderna i en fungerande demokrati.
Saga Carlgren

På måndag 19/11 ska regionfullmäktige bland annat rösta om begäran av tilläggsanslag till hälso- och sjukvårdsförvaltningen om 35 miljoner kronor.  Alliansen tillsammans med SD har i regionstyrelsen röstat mot begäran. S, V, Mp och Fi vill ge hälso- och sjukvården tillstånd att överskrida budgeten med högst 35 miljoner.

Man måste ställa sig några frågor.
Varför har vi sjukvård?
Varför har vi en forskning för att få fram nya bättre behandlingsmetoder, nya mediciner och medicinteknisk utrustning om vi inte är beredda att betala för det?
För visst är det så att vi alla vill leva friska så länge som möjligt.

Sjukvården har blivit beroende av hyrpersonal vilket också kostar mycket pengar.
Man måste ställa sig frågan varför har sjukvården blivit beroende av hyrpersonal?

Jag tror att det mesta beror på att inte sjukvårdens personal värderats tillräckligt mycket.
Man har kallat oss för tegelstenen som får ekonomin att gå under, i våras var vi elefanter som klampade runt. Jag förstår att detta är ett symboliskt prat. Men när man uttalar sig så, så måste man också förstå att den tegelsten eller elefant man pratar om är personer som gör sitt yttersta för att Gotlands innevånare ska få en så bra sjukvård som möjligt.

Man blir ju inte precis mer motiverad när man får sådana liknelser från sin yttersta uppdragsgivare.

Detta plus en hög arbetsbelastning, för låga löner för stora delar av de anställda och för liten möjlighet att påverka sitt arbete gjorde och gör att många lämnar sjukvården för andra arbeten.

Detta öppnade för hyrföretagen som såg sin chans att tjäna stora pengar. När marknaden får sätta priser så blir de så höga som möjligt, den kortsiktiga vinsten går före samhällets välbefinnande.

Nu förslår ni att vi inte ska bevilja tilläggsanslag till sjukvården.

Men jag antar att vi ska fortsätta jobba lika intensivt som tidigare. Jag säger vi eftersom jag själv jobbar i sjukvården.

Att budgetera för sjukvården är svårt, nästan omöjligt. Tänk er att det sker en svår trafikolycka med flera svårt skadade som kräver specialistvård på fastlandet. Det skulle ge ytterligare kostnader på flera miljoner, kostnader som inte går att säga nej till. De flesta sjukvårdsinsatser går inte att skjuta upp. När det handlar om att rädda liv eller minimera skador så räknar vi sekunder.

Att återigen säga till sjukvårdspersonalen att ni kostar för mycket vilket jag tycker att ni gör när ni inte vill bevilja tilläggsanslaget eller medge överskridande. Detta är att återigen ge sjukvårdspersonalen dåligt samvete för att inte jobba tillräckligt effektiv.

Peter Barnard Vänsterpartiet.