Svar på Per-Magnus insändare. Jag förstår inte riktigt hur du har läst vår insändare?

Nu sker stora förändringar i Arbetsförmedlingens verksamhet. Pengarna till åtgärder dras ner, 132 lokal kontor stänger, stödet till arbetssökande med funktionshinder minskas. Det är ett svek mot de som behöver stöd och mot småorter och landsbygd. På Gotland får vi behålla vårt kontor, men vi känner en stor oro för att de arbetssökande kommer att drabbas. Vi ser en stor risk att samarbeten försämras mellan samhällets olika aktörer som idag gemensamt möter personer med behov av extra stöd för att komma in på arbetsmarknaden.

Dessa förändringar är resultatet av katastrofbudgeten signerad M och KD, som med SDs stöd blev statsbudget för 2019. Regeringen och deras samarbetspartier säger sig vara kritiska till nedläggningarna och vill nu se över var och hur man kan ersätta de kontor som läggs ned. Samtidigt har man kommit överens om att ”reformera Arbetsförmedlingen i grunden” – borgerligt nyspråk för att privatisera merparten av myndighetens verksamhet. Det är naivt att tro att ”fristående aktörer” kommer att ersätta Arbetsförmedlingen på alla de orter där kontoren läggs ned. Arbetslösa på lands- och glesbygd kommer att drabbas hårdast.

Vänsterpartiet anser att privatiseringen av Arbetsförmedlingen är ett oblygt försök att avskaffa den svenska aktiva arbetsmarknadspolitiken som vi känner den, där arbetslöshet inte bara är individens utan också samhällets ansvar.

Det är särskilt beklagligt att Socialdemokraterna, som tidigare försvarat en arbetsförmedling i offentlig regi, ligger platt som en flundra och nu försvarar den förestående privatiseringen. Stödet för de som står långt från arbetsmarknaden riskerar försämras och kommunernas ansvar och kostnader riskerar att öka.

Att lägga ner Arbetsförmedlingens kontor är att svika Sveriges småorter och oss alla i Sverige som nu, i morgon eller senare i livet behöver en fungerande arbetsförmedling.
Peter Barnard Vänsterpartiet.

Jörgen Benzler Monika Eriksson Vänsterpartister i Socialnämnden

LSS är en viktig frihet för många svenskar och gotlänningar. Med hjälp av dess resurser kan personer med funktionsvariation ges bättre förutsättningar till ett värdigt liv. Tanken med LSS är att alla ska ha samma möjlighet att leva ett gott liv.

Tyvärr har staten ändrat på sina bedömningar vid beslut rörande LSS. Konsekvensen är att en allt större del av kostnaderna läggs på kommunerna, hos oss Region Gotland. Ungefär 20 miljoner kronor varje år har staten flyttat över till vår region, pengar vi får bidra med via kommunalskatten.

Vid sitt senaste sammanträde med Socialnämnden valde den borgerliga majoriteten att inte begära mer pengar till LSS från regionfullmäktige, trots de ökade kostnaderna. Nu blir det socialförvaltningens hela verksamhet som får fördela sina resurser på ett annat vis. Hur har borgarna inte berättat. Blir det en tuffare bedömning av behoven och fler avslag när man ansöker om LSS? Blir det någon annan del av verksamhet som får betala? Äldreomsorgen? Insatser för unga? Vi vet inte.

Vänsterpartiet anser att det är en tråkig utveckling att viktiga verksamheter inom socialtjänsten i praktiken riskerar att stå mot varandra. Socialtjänstens uppdrag är att hjälpa de mest utsatta gotlänningarna. Är det från dem pengarna ska tas? Så får det inte bli. Det behövs i stället en regeringspolitik som flyttar mer pengar till landets kommuner och regioner. Välfärden måste få kosta. Det är inte slopad värnskatt för de rika eller ökade skattesubventioner till RUT och ROT som behövs. Vänsterpartiet tycker att det är en bättre politik att LSS ges mer pengar från staten.

Nu diskuteras återigen att vår välfärd är för stor, att den kostar för mycket. Ja, vi använder mycket pengar till viktiga verksamheter på Gotland. Men att säga att det kostar för mycket, är som att säga att det finns för många anställda i skolan och äldreomsorgen, för mycket kultur och att det köps för mycket avancerad vård och dyra läkemedel. Och så är det inte, även om det är svårt att få pengarna att räcka till.
Problemet är var pengar satsas. Den växande ekonomin i Sverige har under 2000-talet i allt för liten grad satsas på det vi använder tillsammans, den gemensamma välfärden, och i allt för hög grad på skattesänkningar och avdrag som främst gynnar de välbeställda. Årets M-KD signerade statsbudget och Januariöverenskommelsen mellan S-MP-C och L, visar tyvärr att man vill fortsätta i samma riktning. Gör man det kommer problemen med att få medarbetare att vilja och orka jobba i vård, skola och omsorg att växa. Det blir än stressigare för de som ska ta hand om äldre och om våra barn.
Välfärden är inte för stor, tvärtom vi behöver satsa mer på den i Sverige och på Gotland. Vi vet att alla vinner på att unga fullföljer skolan. Vi vet att en ökad andel av befolkningen på Gotland är äldre och att fler av oss lever med kroniska sjukdomar. Vi vet att varje unge som inte hamnar i kriminalitet eller missbruk är en vinst inte bara för människan och hens familj utan också för samhället. Därför ska vi bygga ut och förbättra den Gotländska välfärden. Därför behövs en regeringspolitik som på allvar vågar prioritera välfärden. En sådan politik skulle också ha positiva effekter för klimatet, välfärds tjänster som förskola och äldreomsorg är minder belastande för klimatet än konsumtion av resor och prylar.

Brittis Benzler
Vänsterpartiet

Det glädjer mig att alliansens politiker vill låta vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitik ta mer plats. Det är viktiga områden som den rödgröna majoriteten mellan 2010 och 2018 prioriterat högt. Exempel på det är att vi gått från ca 500 deltagare till ca 900 deltagare i vuxenutbildningen. Tack vare kompetenta medarbetare har vi kunnat starta ett stort antal nya yrkesutbildningar, utifrån arbetsmarknadens behov. Vi har möjliggjort kombinationer av praktik och studier och yrkesutbildning i kombination med SFI.
Vi har arbetat med studiemotiverande insatser, för att locka fler till studier. Vi har arbetat tillsammans med Arbetsförmedlingen för att få fler unga i arbete och infört lokala jobbspår för att få fler nyanlända i arbete. Vi har startat Gotland Grönt Centrum tillsammans med LRF och Hushållningssällskapet för att säkra utbildning inom de gröna näringarna. Vi har startat Jobbsam som ger stöd på vägen till arbete för de som behöver insatser från flera håll. Vi har startat Teknikcollege och yrkeshögskola på Gotland och mycket mer därtill.
Ett av de viktigaste områdena har varit att samla arbetsgivare och utbildningsanordnare för att gemensamt lyfta de yrken där de största behoven av personal finns och där man har stor chans att få jobb efter sin utbildning.
Alliansen på Gotland säger sig vilja låta vuxenutbildning och arbetsmarknad ta större plats. Men det förslag som lyfts är ett valfrihetssystem och jobbmål kopplade till privata utbildningsföretag. Vilket problem vill de lösa med de förändringarna? De flesta som går yrkesutbildningar på Gotland idag får jobb direkt efter utbildningen. Den kommunala vuxenutbildningen samverkar med utbildningsföretag eller upphandlar utbildningar man inte kan ordna själva.
Ett av de största hindren för yrkesutbildningar på Gotland har länge varit tillgången till APL-platser (arbetsplatsförlagt lärande) och höga kostnader för specialutrustning och lokaler och för få sökande. De problemen löser vi genom att fortsätta samarbetet med de gotländska företag och branscher som har behov av fler anställda inte genom att låta privata utbildningsföretag med vinst som drivkraft få styra tillgången på utbildning. Det vi riskerar är dyrare utbildningar som passar den gotländska arbetsmarknaden sämre, där rektors möjlighet att säkra kvalitet och stöd till eleverna minskar.
Var rädda om vår välfungerande vuxenutbildning, slå inte sönder den med storstadsanpassade marknadsexperiment
Saga Carlgren gruppledare Vänsterpartiet

Klintehamns framtid diskuteras nu i många forum.
Program Klintehamn 2030 är ute för diskussion och synpunkter, samtidigt finns också diskussion kring utökad kalkbrytning.
Från Vänsterpartiets sida tycker vi det är bra att dessa frågor diskuteras samtidigt, det ger möjlighet att fundera och samtala kring hur vi vill se Klintehamn om 10 år och om 30 år.
Med Klintehamns läge nära hav och strövområden, och samtidigt goda pendlingsmöjligheter till Hemse och Visby tror vi det finns många möjligheter för en positiv utveckling. Men det fordrar både satsningar och kloka vägval de närmaste åren.
Vi anser att det finns mycket som är bra, och värt att jobba vidare med i förslaget till Program Klintehamn, men vi tycker inte man har en bra lösning på problemet med att väg 140 är en barriär mellan samhället och havet. Vänsterpartiet föreslår att väg 140 förbi Klintehamn istället görs om till mer av en stadsgata, kanske som Allégatan i Visby. Allégatan är huvudled, maxfart är 50 km/tim och har flera övergångsställen, några av dem upphöjda och med signaler som varnar bilister när det är människor i närheten. Att förändra vägen på detta sätt skulle ge större värde till den utmärkta iden att bygga ett gångstråk utefter havet mellan hamnen och Varvsholm. Det skulle öka tillgängligheten till hamnen och Varvsholm och kanske också göra att fler bilister uppmärksammar att de kommit till ett samhälle värt att besöka.
En annan brist är att förslaget till program inte föreslår hur förflyttning mellan hamnområdet och bad- och friluftsområdena söder om hamnen kan underlättas för fotgängare och cyklister. Vi vill se ett förslag som bättre knyter ihop dessa besöksmål i det färdiga programmet.
Program Klintehamn ger en vision av ett grönt, trevligt Klintehamn med betydligt fler invånare än idag. Vi tror den visionen är svår att förena med en utvidgning till storskalig kalkbrytning i Klintehamn. Brytning ger buller och vibrationer i närområdet, många fler skulle beröras av de många lastbilstransporterna och avsevärt utökad lastning i hamnen. Vattentäkter, enskilda såväl som de två Region Gotland har nära det tänkta brytområdet kan riskera att skadas. Jobb skapas under brytningstiden, men den långsiktiga utvecklingen av Klintehamn som plats för boende, företagande och besök äventyras.
Vi vill satsa på utveckling av Klintehamn, och är därför motståndare till storskalig kalkbrytning i området.

Saga Carlgren, gruppledare (V)
Peter Barnard, ordförande (V)

Vänsterpartiet på Gotland vill stolt
presentera
Victoria Öjefors Quinn!

Victoria är en kompetent och engagerad politiker. Hon har efter ett antal år på fastlandet återvänt till Gotland och då blivit aktiv i Vänsterpartiet här.
Hon är ledamot i Regionfullmäktige och är också i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden.
Hon var under förra mandatperioden ersättare i Hälso- och sjukvårdsnämnden.
Victoria är en engagerad medlem som är med både i det parlamentariska och det utåtriktade arbetet. Hon är född 1983 och bor i Hemse på södra Gotland.

Under åren på fastlandet har Victoria varit mycket aktiv och haft många förtroendeuppdrag inom Unga synskadade US (Numera Unga med Synnedsättning) och Synskadades Riksförbund, SRF. Hon har också i perioder haft anställningar där. Det innebär att hon är välkänd inom ”funkisrörelsen” i Sverige, och har ett kontaktnät långt utanför Gotland. Hon ingår idag i SRFs internationella arbetsgrupp.

Victoria har stora kunskaper i frågor om rättigheter för människor med funktionshinder men är också engagerad i många andra politiska frågor t.ex. landsbygdsfrågor, miljö och klimat, social rättvisa.

Victoria är utbildad skrivtolk och arbetar nu med det, och med att ge människor stöd i att använda datorbaserade hjälpmedel.

Välkommen att prata EU-val med Victoria och oss andra i Vänsterpartiet på Gotland. Vi kommer att finnas på gator och torg i vår under EU-valrörelsen och håller öppna möten om frågor som rör EU och valet till Europaparlamentet.

Bland annat har vi EU-tema på två av våra kommande ”Samtal och Soppa-kvällar”. Öppna torsdagskvällar mellan 17 och 19 då vi bjuder på soppa och samtal på vår partilokal i Öster Centrum.
28 – mars ”Tema EU” och 25 april ”Vad är våra argument inför EU-valet”.

Om kalkbrytningen tillåts öka kraftigt i Klintehamn har det stora konsekvenser för samhället. Både brytning, transporter och utskeppning från hamnen har konsekvenser för de boende. Nya jobb kommer till, andra kan försvinna. Grundvattnet kan påverkas. Det är alltså en viktig samhällsfråga som behöver ses ur många vinklar. Vi blir därför mycket förvånade och arga när vi kan läsa att Miljö- och Byggnämndens ordförande Eva Ahlin säger att nämnden inte ska behandla något yttrande i frågan, utan att hon låter en tjänsteman svara. Vi tycker inte det är ok. Viktiga samhällsfrågor ska hanteras av folkvalda politiker, inte enbart av tjänstemän. Det finns många miljöaspekter på denna fråga, buller, damm, vibrationer, naturvärden och kemikaliehantering till exempel. I en tillståndsprocess som denna tycker vi det är viktigt att de folkvalda bevakar medborgarnas intressen i dessa frågor. Vi anser att även Regionstyrelsen borde yttrat sej även i detta skede, precis som under fjolårets samråd.

Viktiga samhällsfrågor ska hanteras i så öppna processer som möjligt, och med möjlighet till debatt och diskussion. Vänsterpartiet anser att en bred samhällsanalys ska göras som en del av tillståndsprocessen om utökad brytning och innan någon ansökan om utökad hamnverksamhet görs.

Saga Carlgren, Regionstyrelsen
Tore Tillander, Miljö- och Byggnämnden
Vänsterpartiet

Arbetsförhållandena för välfärdsarbetare är ofta alltför tuffa. Arbetar man inom vården och äldreomsorgen behöver man alltid finnas tillhands för vårdtagare och boenden. Ska en hög kvalitet uppnås inom omsorgen behöver verksamheterna ha tillräcklig bemanning med utbildade och kompetenta medarbetare.

Många av fackförbundet Kommunals medlemmar inom socialförvaltningen menar att arbetsförhållandena är tuffa och känner en oro för om de i längden ska orka.

Just nu är man missnöjd över socialförvaltningens beslut att dela upp semestern under tre sommarperioder. De upplever det som en försämring och som att ytterligare en börda har lagts över deras redan tunga skuldror.

Samtidigt ser inte arbetsgivaren någon annan möjlighet att kunna bemanna verksamheten under sommaren.

Vi vänsterpartister tycker att arbetsförhållandena för personalen behöver förbättras. Det behövs då att fler utbildas och anställs inom verksamheterna. Sänks tempot på arbetsplatserna genom fler anställda kommer fler orka att arbeta heltid.

Om man höjer lönerna för Kommunals medlemmar kommer fler att vilja arbeta inom omsorgen. Under vettiga arbetsförhållanden är det ett nöje att arbeta med människor så som vi som jobbar inom välfärden har möjlighet att göra.

Om det ska ske behöver mer pengar tillföras välfärden. Det är inte sänkta inkomstskatter för de som tjänar nära en halv miljon om året eller slopad värnskatt som sänker skatten endast för de med en årlig inkomst över 700 000 kronor som är en bra politik.

Inte heller att kraftigt öka rut-avdragen, som i praktiken endast ger de med höga inkomster möjlighet att nyttja avdragen. Till skillnad från den regeringspolitik som nu förbereds vill Vänsterpartiet i stället omfördela från dem som har resurser till de behov som finns inom välfärden. Det är bara en sådan ekonomisk politik som i längden kan förbättra arbetsförhållandena för våra anställda inom Region Gotland.
Jörgen Benzler Monika Eriksson vänsterpartister i Socialnämnden

Den nuvarande bebyggelsen runt Tofta Skjutfält måste också i framtiden vara en god boendemiljö och planerad nybebyggelse måste kunna genomföras. Därför måste bullret från skjutfältet begränsas.

Försvaret har nu fått tillstånd från Miljöprövningsdelegationen för omfattande verksamhet på Tofta skjutfält. De har fått tillstånd till 200 skjutdygn i fältets mellersta del och 125 dagar för vardera norra och södra delen av fältet. En så omfattande verksamhet, med de typer av ammunition man fått tillstånd för kommer att medföra väldigt mycket buller långt utanför skjutfältet. Det är inte rimligt, bullret från övningsverksamhet måste till största delen begränsas till skjutfältet.

Att bullret utanför fältet måste begränsas är den ståndpunkt som också Gotlands kommun/Region Gotland har företrätt. Därför överklagades det tillstånd som försvaret fick i juni 2010 med hänvisning till oacceptabla störningar utanför skjutfältet som skulle drabba både bostadshus och områden planlagda för bostäder. Denna tillståndsprocess fastnade på regeringars bord och Region Gotland drog tillbaka överklagandet 2016, bland annat för att försvarets ansökan enligt dem inte längre var aktuell. De hade för avsikt att ansöka om betydligt mer omfattande verksamhet. I Regionstyrelsens beslut att återta överklagandet står det också ”men kommer i ny tillståndsprövning att fortsätta driva de ståndpunkter som förts fram i nämnda ärende”. Ett bra beslut som regionen bör stå fast vid, och därmed överklaga också det tillstånd som nu beviljats.

Den verksamhet som försvaret planerar för skulle störa många boende runt skjutfältet och förhindra ny bebyggelse i ett attraktivt och expansivt område där omfattande planering gjorts för fler bostäder av både regionen och enskilda. Redan under fjolåret överklagade försvarsmakten flera bygglov i närheten av skjutfältet och i december väntade fyra ärenden på regeringens beslut.

Visst måste försvaret kunna öva, men verksamheten måste planeras så att kraftigt buller utanför skjutfältet minimeras, det tillstånd de fått bör därför överklagas av Region Gotland.

Brittis Benzler o Peter Barnard