Arbetsförhållandena för välfärdsarbetare är ofta alltför tuffa. Arbetar man inom vården och äldreomsorgen behöver man alltid finnas tillhands för vårdtagare och boenden. Ska en hög kvalitet uppnås inom omsorgen behöver verksamheterna ha tillräcklig bemanning med utbildade och kompetenta medarbetare.

Många av fackförbundet Kommunals medlemmar inom socialförvaltningen menar att arbetsförhållandena är tuffa och känner en oro för om de i längden ska orka.

Just nu är man missnöjd över socialförvaltningens beslut att dela upp semestern under tre sommarperioder. De upplever det som en försämring och som att ytterligare en börda har lagts över deras redan tunga skuldror.

Samtidigt ser inte arbetsgivaren någon annan möjlighet att kunna bemanna verksamheten under sommaren.

Vi vänsterpartister tycker att arbetsförhållandena för personalen behöver förbättras. Det behövs då att fler utbildas och anställs inom verksamheterna. Sänks tempot på arbetsplatserna genom fler anställda kommer fler orka att arbeta heltid.

Om man höjer lönerna för Kommunals medlemmar kommer fler att vilja arbeta inom omsorgen. Under vettiga arbetsförhållanden är det ett nöje att arbeta med människor så som vi som jobbar inom välfärden har möjlighet att göra.

Om det ska ske behöver mer pengar tillföras välfärden. Det är inte sänkta inkomstskatter för de som tjänar nära en halv miljon om året eller slopad värnskatt som sänker skatten endast för de med en årlig inkomst över 700 000 kronor som är en bra politik.

Inte heller att kraftigt öka rut-avdragen, som i praktiken endast ger de med höga inkomster möjlighet att nyttja avdragen. Till skillnad från den regeringspolitik som nu förbereds vill Vänsterpartiet i stället omfördela från dem som har resurser till de behov som finns inom välfärden. Det är bara en sådan ekonomisk politik som i längden kan förbättra arbetsförhållandena för våra anställda inom Region Gotland.
Jörgen Benzler Monika Eriksson vänsterpartister i Socialnämnden

Den nuvarande bebyggelsen runt Tofta Skjutfält måste också i framtiden vara en god boendemiljö och planerad nybebyggelse måste kunna genomföras. Därför måste bullret från skjutfältet begränsas.

Försvaret har nu fått tillstånd från Miljöprövningsdelegationen för omfattande verksamhet på Tofta skjutfält. De har fått tillstånd till 200 skjutdygn i fältets mellersta del och 125 dagar för vardera norra och södra delen av fältet. En så omfattande verksamhet, med de typer av ammunition man fått tillstånd för kommer att medföra väldigt mycket buller långt utanför skjutfältet. Det är inte rimligt, bullret från övningsverksamhet måste till största delen begränsas till skjutfältet.

Att bullret utanför fältet måste begränsas är den ståndpunkt som också Gotlands kommun/Region Gotland har företrätt. Därför överklagades det tillstånd som försvaret fick i juni 2010 med hänvisning till oacceptabla störningar utanför skjutfältet som skulle drabba både bostadshus och områden planlagda för bostäder. Denna tillståndsprocess fastnade på regeringars bord och Region Gotland drog tillbaka överklagandet 2016, bland annat för att försvarets ansökan enligt dem inte längre var aktuell. De hade för avsikt att ansöka om betydligt mer omfattande verksamhet. I Regionstyrelsens beslut att återta överklagandet står det också ”men kommer i ny tillståndsprövning att fortsätta driva de ståndpunkter som förts fram i nämnda ärende”. Ett bra beslut som regionen bör stå fast vid, och därmed överklaga också det tillstånd som nu beviljats.

Den verksamhet som försvaret planerar för skulle störa många boende runt skjutfältet och förhindra ny bebyggelse i ett attraktivt och expansivt område där omfattande planering gjorts för fler bostäder av både regionen och enskilda. Redan under fjolåret överklagade försvarsmakten flera bygglov i närheten av skjutfältet och i december väntade fyra ärenden på regeringens beslut.

Visst måste försvaret kunna öva, men verksamheten måste planeras så att kraftigt buller utanför skjutfältet minimeras, det tillstånd de fått bör därför överklagas av Region Gotland.

Brittis Benzler o Peter Barnard

De Nya Moderaterna i Vellinge i Skåne har redan fått sin julklapp. De ska slippa se fattiga
människor utanför sina butiker nu i julhandeln! En gåva från Högsta Förvaltningsdomstolen. De nya
moderaterna är, så väl som de gamla moderaterna, måna om att föra traditioner vidare. Det här med
att blunda för orättvisor i samhället är just en sådan tradition som de alltid månat om. De gamla
moderaterna ordnade tidigt egna sjukförsäkringar och egna läkarmottagningar för att slippa sitta
sida vid sida på samma akut som den svettige, kåddoftande sågverksarbetaren med ett blodigt
bandage om handen. Samma gamla moderaters farmor och farfar, herr och fru Höger, kämpade
länge emot att behöva gå till valurnorna tillsammans med folk som varken ägde skog, åkrar eller
andra förmögenheter. Till statarna och torparna kom aldrig godsägaren själv för att avkräva hyran.
Nej, han ville inte se bleka, hostiga torparungar titta storögt när mor lämnade ifrån sig julbrödet i
nigande tacksamhet över att ha tak över huvudet i snövintern. Det här låter länge sedan, men ack
nej! Låt oss tillsammans titta på Karl-Bertil Jonssons julafton och fundera över vårt samhälle i går,
idag och i morgon. En God Jul önskar Jan-Erik Eriksson i Väte.

På fullmäktigemötet 17/12 blev det en stor diskussion kring privata företagares rätt att utmana regionens verksamheter. Vilket det borgliga minoritetsstyret tillsammans med SD beslutat att införa.
Diskussionen handlade bland annat om hur viktigt det är att skicka rätt signaler till företagarna på Gotland.
I flera insändare och debatter så pratar de borgerliga om att de anställda i regionen måste få mer inflytande över sitt arbete. Vilket är en mycket bra ide, det skulle leda till ännu bättre kvalité och även kanske vara kostnadseffektivare framförallt på långsikt.
Det borgligheten glömmer när man bestämt att införa utmaningsrätten är vilka signaler man sänder till de anställda i regionen.
Ena stunden säger man att man litar på dem och nästa stund så säger man att man gärna ser om någon annan kan göra det bättre.
Om någon utmanar en av regionens verksamheter så måste regionen göra en upphandling. I den måste det finnas en kravspecifikation på vad upphandlingen ska innehålla. Vem ska göra den?
De som bäst vet vad som ska göras i en verksamhet är ju de som jobbar i den, det är vi ju överens om.
Tror ni att man som anställd blir motiverad att utveckla den egna verksamheten, när man samtidigt ska göra en kravspecifikation som kanske leder till att man blir av med jobbet eller kanske erbjuds jobba kvar men med lägre lön?

Slopa utmaningsrätten dessutom så går det inte att veta hur stora kostnaderna för att administrera upphandlingarna blir eftersom det helt beror på hur många som utmanar.

Lägg hellre dessa pengar direkt på utveckling av regionens egna verksamheter.
Peter Barnard
Vänsterpartiet

Situationen i Jemen är en mänsklig tragedi. Efter att en koalition ledd av Saudiarabien för snart fyra år sedan inledde en väpnad attack mot landet har den humanitära situationen utvecklats till en pågående katastrof. Jemen plågats av hunger och kolerautbrott, 80 procent av landets 28 miljoner invånare är i akut behov av humanitär hjälp. Rädda Barnen räknar med att 85 000 barn under fem år redan kan ha dött av hunger och svält.

Trots det har Saudiarabiens krigföring och terror av Jemens befolkning inte lett till några större protester från omvärlden. Vapenexporten till landet har till stor del fortsatt som vanligt och den superrika oljenationen har haft kvar sina internationella kontakter och allierade. Än en gång har vi sett hur pengar och olja går före mänskliga rättigheter.

Men så, efter det ofattbara mordet på journalisten Jamal Khashoggi, är det som att omvärlden börjar få upp ögonen för vilken skurkstat Saudiarabien är. Danmark, Norge och Tyskland har slutat sälja vapen till kronprinsen och hans diktatur. USA och Frankrike har infört sanktioner mot de som pekats ut som ansvariga för mordet. Nu är det dags att också Sverige agerar. Vi är ett land som brukar hålla fanan högt vad gäller FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Det förpliktigar. Därför kräver Vänsterpartiet ett omgående stopp av all vapenexport till Saudiarabien.

Jan Svensson
Vänsterpartiet

”Eva Bofride anklagar I sin ledare mig för att ”killgissa”. Jag tycker det är intressant, inte minst i ljuset av hennes argumentation mot Erik Franssons anklagelser mot Bofride om att använda sig av härskartekniker. Killgissa innebär att man hävdar något som sanning utan att det finns några belägg eller tecken på att det skulle vara det. Min betraktelse för några dagar sedan var helt enkelt ett uttryck för oro, att Centerpartiet ska släppa sitt viktiga ställningstagande om att aldrig bidra till att sverigedemokraterna ges makt. Jag har aldrig påstått att det är fakta. Varje centerpartist som avfärdar min oro ser jag som en styrka för en partiledning som vill hitta sätt att hålla det löftet trots att det blåser hårt. Nu, ett par dagar senare anser jag nog att jag har större skäl att vara orolig tyvärr. Det var tydligt när riksdagen röstade om budget på torsdagen att centerpartister och liberaler inte bara kan avstå från att stödja alternativ som ger SD inflytande. De måste också aktivt rösta på ett annat alternativ. Det andra alternativ som finns idag är beroende av både Centerpartiet och Vänsterpartiet. Jag säger inte att det är lätt att för två så olika partier att komma överens. Det finns mängder av sakfrågor där vi står på rakt motsatt sida. Men det finns också frågor där vi har lättare att hitta gemensamma nämnare. Nu argumenterar Annie Lööf och Jan Björklund avstånd till SD och V i samma mening gång på gång och använder V som skäl att inte gå vidare i förhandling med S och MP. Jag som tillsammans med tusentals andra vänsterpartister år efter år kämpar för en välfärd att lita på, för bostäder som folk har råd att bo i, för klimatet, för jämställdhet mellan kvinnor och män och mot rasism undrar uppriktigt hur ni som ibland kämpar sida vid sida med oss nu kan beskylla oss för att vara lika illa som SD? De fyra år jag har varit regionråd har jag läst många gissningar på gotlänningens ledarsida. Ofta om det rödgröna styrets motiv eller vilja bakom beslut. Ibland så grova att de liknat drev. Jag minns särskilt tongångarna kring fd regiondirektör Björinge. Då fanns ingen ödmjukhet eller tvekan om hur nära, eller långt ifrån, verklighet och gissningar låg varandra. När jag utrycker oro om hur centerpartiet kan komma att agera i för hela landet helt avgörande frågor som regeringsbildning och budgetbeslut så är det killgissningar men när centerpartister likställer Vänsterpartiet med SD är det ”fair play”?

Saga Carlgren, Vänsterpartiet”