Det är precis samma utmaningar med bemanning i äldreomsorgen som innan valet. Underskotten i förskola och skola betalas fortfarande genom neddragningar på viktiga områden som särskilt stöd och socialpedagoger.

Den enorma utmaningen med barn som inte orkar gå till skolan finns kvar. Stora grupper i Region Gotlands personal inom vård och omsorg lever i en kollektiv post covid-trötthet och frustration över scheman och arbetsvillkor finns kvar. Samtidigt är Region Gotland alltjämt den minsta regionen och svårigheterna att finansiera den sjukvård gotlänningarna har rätt till blir allt större, nu när olika statliga covidstöd försvinner.

Dessutom finns nu en stor oro för skenande kostnader. Energipriser, livsmedelspriser och priser på byggmaterial är sådant som också drabbar välfärdens verksamheter i olika utsträckning. Sannolikheten att inflationen också driver upp lönerna är stor och för stora grupper vore en löneökning rimlig.

Därför är det vår bedömning att den budget fullmäktige beslutade om i våras, inklusive de mindre justeringar som det nya styret föreslår, inte kommer att gå att hålla för respektive verksamhet. Det kommer inte vara möjligt att spara miljontals kronor i äldreomsorg, sjukvård eller LSS. Det är heller inte möjligt att spara mer i förskola, grundskola, gymnasium och särskola.

Dessutom har vi fått en regering som inte inger någon trygghet för oss medborgare. Regeringsförklaringen innehåller vaga formuleringar om hur de ser på välfärden. När det gäller ökade behov av finansiering – inte ens det. Trots att Sveriges kommuner och regioner (SKR) gör bedömningen att välfärden kräver tillskott på minst 20 miljarder under nästa år, bara för att behålla befintliga nivåer.

Det är inte rimligt att den gotländska välfärden och dess verksamheter, chefer, medarbetare, barn, elever, patienter, boende ska ta ansvar för hela den här osäkra utvecklingen.

Det är rimligt att vi förtroendevalda tar ansvar och säger som det är:

Det är ett uselt läge i ekonomin på flera sätt men Region Gotlands ekonomi är i grunden god – vi kan hantera ett eller två år av svaga budgetar för att säkerställa att välfärdens samhällsviktiga verksamhet kan ta sitt ansvar och finnas där för medborgarna i oroliga tider.

Om det nya styret inte tänker förstärka verksamheternas budgetar – hur tänker de istället lösa utmaningarna i välfärden?