Att ta studenten är något som alla på gymnasiet ska kunna se fram emot. Att alla elever en dag med godkända slutbetyg i handen ska kunna tacka för sig är inte bara en målsättning. Det är resultatet av en skola för alla. Från första läsläxan i ettan, till utspringet på studentdagen. Det är det som gymnasiets resultatkrav ska handla om, inte en siffra i bokslutet. Och det är det uppdraget som budgeten måste möjliggöra.
För att alla ska lyckas ta studenten, krävs mycket av skolan, familjen, samhället och såklart inte minst av eleverna själva. Detta blir särskilt tydligt i dagar som dessa. När de allra flesta gymnasieelever på grund av Corona-situationen fått byta klassrummet mot hemmastudier och fjärrundervisning. En undervisningsform som ställer stora och särskilda krav på såväl elever som lärare.

Wisbygymnasiets arbete för att nå alla elever och möjliggöra det där slutbetyget, består av väldigt många delar. Alltifrån en undervisning med varierande arbetssätt, anpassningar och särskilt stöd. Till skolbibliotek, elevhälsa och kontakt mellan skolan och hemmet. Elevens kunskapsinhämtning ska stå i centrum och skolans vardag ska präglas av jämställdhet, delaktighet och demokrati. Allt utifrån mänskliga rättigheter och ickediskriminering.
I den bästa av världar skulle gymnasiet kunna vara precis så bra som det låter här. Ändå smyger sig oron på. Vi i Vänsterpartiet känner en allmän oro över de elever som aldrig går ut – och de som aldrig ens börjar gymnasiet. Här måste skolan, såväl grund som gymnasieskola inte bara ha visioner utan också tillräckliga resurser. För att se, möta och stötta varje elev att lyckas. Allt annat leder till förluster för dagens unga, för samhället och för framtiden.

Just nu är vi också oroliga för de elever som är extra sårbara när undervisningen och det stöd en behöver ges på distans. Oro för de som saknar support hemifrån – och för de elever som av olika anledningar inte har det där drivet, orken eller initiativförmågan som krävs för att klara studierna. För många av dessa elever blir nuvarande situation extra utmanande.
Oroskänslan mildras och får sällskap av hoppfullhet när vi får höra hur elevhälsan arbetar i denna situation. Att det finns medvetenhet om särskilt utsatta elever, samverkan med andra instanser såsom Första Linjen och BUP, ger hopp i en tid som är utmanande på så många sätt. Det ger exempel på den samverkan som är nödvändig för att bygga en skola för alla, i allmänhet – och i dagens situation i synnerhet.