Ordning och reda framhålls just nu som en lämplig metod för att få pengarna att räcka till den verksamhet Region Gotland bedriver. Det låter ju bra, det vill väl alla ha, och inga läskiga konsekvenser blir det heller. Men är verkligen dålig ordning problemet och lösningen så enkel? Min bild är att det i huvudsak är ordning och reda i ekonomin, det är därför vi kan säga att fjolårets underskott beror på att fler barn fått förskoleplats, att en del skolor haft fler medarbetare än dom haft råd med, att kostnaderna för socialbidrag ökat, att skolskjutsarna och den vård vi köper från fastlandet kostade mer än vi budgeterat för. Det kan ses som dålig, eller för optimistisk budgetering eller kanske som dålig budgetdisciplin, men inte är pengarna bortslarvade. Det är snarare behoven och önskemålen som växer.

Felaktiga beslut kanske kan ses som oreda, och visst finns det beslut som man med facit i hand kan fundera över om de var så lyckade. Den kommunala satsningen på kongresshallen, flytten till Wisborg eller biogasupphandlingen kan man så här i efterhand fundera över, men oavsett vad man kommer fram, till ger det ju inga pengar att bedriva verksamhet för idag. Här sitter vi fast i kontrakt och kan bara försöka göra bästa möjliga av situationen.

Inför 2014 och åren därefter ser vi stora problem att finansiera välfärden. Vad beror det egentligen på, i många verksamheter har man ju sparat och sparat i många år?

Svaret är givetvis sammansatt, vill peka på några orsaker.

–        Demografin, Sverige och Gotland får fler äldre, vilket kostar i form av sjukvård och omsorg. Gotland har en svagare befolkningsutveckling än riket, det påverkar både skatteintäkter och statsbidrag negativt. Att arbeta för en ökad befolkning är därför väldigt viktigt.

–        Sjukvården har i många år haft större ökningar av kostnaderna än andra verksamheter, betydligt högre än ökningen av skatteintäkter och bidrag. Inte bara här utan i hela Sverige, vilket också lett till att många landsting och regioner höjde skatten till i år.

–        Sverige har sedan krisen i början av 90-talet avsatt en stadigt minskande andel av samhällets resurser till den gemensamma välfärden. Enligt Daniel Suhonen(Chef på tankesmedjan Katalys) skulle vi ha haft 420 miljarder mer till välfärden varje år, om sektorn haft samma andel av BNP som den hade 1988. Jobbskatteavdraget som nu kostar kring 100 miljarder per år, är en del av denna omfördelning.

–         Statsbidragen till kommunerna följer inte kostnadsutvecklingen, dessutom får kommunerna   ta större ekonomiskt ansvar för arbetslösa, betydligt färre av dem har a-kassa i dag än 2006, och betydligt fler får försörjningsstöd.

Mer ordning och reda är alltid bra, men det räddar oss inte ur det finansieringsproblem vi har. På Gotland har vi en hög personaltäthet i förskola och skola, ofta hög kvalite i kommunens verksamheter och ett brett utbud av kommunal service. vill vi behålla detta, behöver Region Gotland ökade intäkter.

Brittis Benzler, regionråd

Uppdaterades: 15 nov 2013