Det sägs ofta att den som spar den har. Det kan ju stämma, så länge det handlar om pengarna i spargrisen till ett eventuellt lördagsgodis, eller de egenbakade pepparkakorna till jul. Men på människor går det inte att spara. Särskilt inte om du förväntar dig ett bra resultat.

Om vi inte satsar på förskolan och skolan; fritidsverksamheter; idrott och kultur, kommer med tiden fler människor att må dåligt och känna utanförskap. Det kan börja med barnet i förskolan som inte får den utveckling och stimulans hen behöver för att barngruppen är för stor och de vuxna för få.

Eller eleven som inte får rätt hjälp att knäcka koden i matematiken. Det kan handla om tonåringen som behöver en fritidsgård att gå till, helst varje dag efter skolan. Och det kan handla om en ung vuxen som snabbt behöver samhällets stöd och (precis som vi alla) bara skulle må sämre av att fastna i byråkrati och vårdköer.

I Vänsterpartiets förslag till budget finns satsningar på fritidsbank och aktivitetspark för att ge fler en aktiv fritid och möjlighet att testa nya intressen. Vi vill ge mer pengar till ungdomsavdelningen för ökade öppettider på ungdomsgårdarna och fler trygga vuxna på stan.

På gymnasiet tillför vi pedagogiska resurser och stärker barn och elevhälsan för att alla ska vilja och kunna delta i skolans verksamhet. För mig är det enkel matematik. Det är så vi förebygger och minskar problematisk skolfrånvaro. Det är så vi bygger en ekonomi som håller i längden.

På måndag är det budgetdebatt i regionfullmäktige. Jag vill inte att den debatten bara ska handla om siffror och kortsiktiga ekonomiska resultat. Jag hoppas att den istället kommer handla om vilken slags plats Gotland ska vara. Ett samhälle med små gemensamma resurser och stora skillnader mellan människor? Eller en region där vi konsekvent och medvetet satsar på vår gemensamt finansierade välfärd! Det kommer alltid vara bättre att bygga starka barn, än att laga trasiga vuxna. Det är bara då vi kan uppnå en mänskligt hållbar ekonomi.