Tanken med LSS är att personer med omfattande funktionshinder ska kunna leva sina liv så pass lika oss andra som möjligt. I lagstiftningen har det alltid funnits ett tolkningsutrymme om hur ett beslut ska se ut. Det har varit bra för det har skapat ett utrymme för individuella lösningar som i sin tur gjort det möjligt för enskilda människor att leva det liv man vill, så långt det är möjligt. Vilket är grundtanken för hela LSS lagstiftningen.

Vad som hänt under de senaste åren är att med S-Mp regeringens goda minne har Försäkringskassan förändrat sina bedömningar. Det tolkningsutrymme som finns i lagen med avsikt att underlätta livet för biståndsmottagaren har i stället i alltför stor utsträckning nyttjats av Försäkringskassan genom skärpta biståndsbeslut. Vid beslut över 20 timmar per vecka står försäkringskassan för kostnaderna som överstiger 20 timmar. Eftersom färre människor får beslut om fler än 20 timmar blir det landets kommuner som får stå för en större del av LSS. År 2018 innebar det en övervältring på ca 20 miljoner bara för vår region. Siffran för 2019 lär bli ungefär detsamma. Vid äskandet inför budgetberedningen i förra veckan som tjänstemännen på socialförvaltningen tog fram till socialnämnden tidigare i vår gissade man på att övervältringen även år 2020 kommer att bli ca 20 miljoner. Något majoriteten i socialnämnden valde att inte äska extra pengar för av regionfullmäktige och på det viset inte berätta för oss.

Rolf svarar mig att han inte vet hur stor extra summa som regionen får ta, du väljer att inte ens använda den summa förvaltningen tidigare tagit fram. Du skriver att du inte vet det förrän på hösten 2020. Tänk om vi gjorde på det viset som Rolf skriver när det gäller hela vår ekonomi. Att vi inte gör seriösa bedömningar och planerar utan väntar först och ser hur det blir innan vi gör något. Skulle man göra så är nog inte orden ”ordning” och ”reda” längre aktuella, det skulle nog snarar beskrivas som anarki. Jag tycker att det är viktigt att Socialnämnden i sin budgetering tar hänsyn och gör en kvalificerad bedömning vad gäller kostnaderna för LSS. Ska statens övervältring av kostnaderna finansieras av socialnämndens hela verksamhet måste vi veta förutsättningarna. Det går inte att vänta och se. Inte heller har jag tolkat Eva:s signaler om betydelsen att nämnderna håller sin budget på ett sådant vis att ”20 miljoner hit eller dit får vi väll ta tag i först när vi ser att det blev så”. Eller också har jag missförstått vad Eva menar. Å andra sidan är väl det något ni får komma överens om internt.

Det som dock gör mig mest fundersam är svaret på min fråga om det finns planer på om socialnämnden har  ”höjt kraven för att få insatser beviljad eller begränsa insatsernas omfattning”. Du väljer att inte svara på det. Du skriver bara att Regionen följer gällande lagstiftning och praxis. Det hävdar Försäkringskassan att också dom gör när de försämrat LSS, vilket även visat sig i olika domar från förvaltningsdomstolarna. Det är vi många som är kritiska till, inte bara vänsterpartiet. Inte minst Liberalerna har argumenterat för att hålla LSS beslut på en nivå som möjliggör att man kan leva som andra. Vi har kritiserat staten när de utnyttjat det nödvändiga tolkningsutrymmet i LSS lagstiftningen, inte till att förbättra livet för enskilda, utan till att sänka statens kostnader.

Jag har den senaste tiden träffat flera gotlänningar som lever med LSS eller är anhörig till personer med olika typer av LSS insatser. Flera av dem beskriver att de vid omprövningsbeslut fått se sin LSS minskad. Det har på olika vis förändrat deras liv. De upplever att det fått sämre möjligheter att leva som andra. Många är oroliga för framtiden när de redan känner att LSS har blivit sämre och än mer oro känner man när man ser socialnämndens hantering av sin budgetprocess. När assistanstimmarna blir färre blir brukaren ensam under en längre tid. Risken är stor att hen skadar sig och gör sig illa under den tiden. Många anhöriga känner en oro för det och skadar man sig riskerar det ju inte bara att öka lidandet och försvåra livssituationen, det lär ju dessutom bli dyrare för regionen eller staten.

När Försäkringskassan bedömer att den enskilde inte har överstigande 20 timmars grundläggande behov går prövningen vidare till regionen och det som vi nu känner oro över  är att socialnämnden tycks bevilja så lite som möjligt och att besluten då blir punktinsatser som liknar ett hemtjänstbeslut och i praktiken blir omöjligt att verkställa som assistans. Att det i stället för att bevilja assistans som verkligen leder till att brukaren får möjligheten att lev ett liv som andra upplevs det som att besluten blir av typen insatser 4 till 5 gånger om dagen och däremellan ingenting.

Jag skulle kunna ge flera personliga exempel. Ett är den person som efter flera år med en omfattande LSS insats fick sin LSS halverad. På tre veckor skall den personens liv drastiskt förändras. Längre tid än så får hen inte på sig till livsförändringen. Beslutet grundas inte på någon förändring i personens diagnoser, noterbara positiva förändringar eller en professions bedömning. Motivering är rättspraxis. Precis samma typ av motivering Försäkringskassan givit när man försämrat sin del av LSS. Precis samma motivering Rolf väljer att använda när han svarar på min fråga om det är så att socialnämnden skärpt sina beslut.
Den kritik som nationellt har debatterats om LSS är att vissa beslut som Försäkringskassan och förvaltningsdomstolarna tagit inte uppfyllt lagstiftningens intentioner. Det tydligaste exemplet är andning och sondmatning. Där har det ju gått så långt så att regering och riksdag behöver ändra formuleringar i lagen så att vad som är meningen med LSS lagen också blir verkliga beslut. Det är en relativt liten del av LSS men ändå mycket viktig. Min rädsla är att Försäkringskassan, Sveriges kommuner och förvaltningsdomstolarna genom nya beslut och domar urholkar även andra delar av LSS lagen så att man i biståndsbeslut fjärmar sig från lagens intentioner om att man ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Vänsterpartiet hoppas att vi inte blir ensamma i arbetet med att säkra LSS. Jag skulle bli besviken på de borgerliga partier som i riksdagen värnar LSS när S-Mp försämrar den om ni inte även i vår region står upp för samma principer.
Jag vet inte om socialnämnden har förändrat sin praxis och blivit tuffare i sina bedömningar, jag har inte fått något svar på den frågan av Rolf. Däremot vet jag att många biståndsmottagare av LSS känner det så. Förvaltningsdomstolen har under LSS alla år tagit många olika beslut rörande LSS. Jag är rädd att socialnämndens LSS beslut, under rådande ekonomiska förutsättningar, i allt större utsträckning kommer att välja att grunda sina beslut på de domar som är minst fördelaktiga för brukaren. När beslut ska fattas finns ofta flera olika domar att använda som underlag vid biståndsbeslutet. Det får inte vara så att det ska vara den domen som är sämst för brukaren som blir måttstocken. Gör man så då blir resultat detsamma som det blir vid Försäkringskassans beslut, att LSS försämras för många brukare och lagstiftningens tolkningsutrymme används till att minska regionens kostnader och inte till att underlätta för människor att leva det liv man vill så långt det är möjligt.
Min uppfattning är att socialnämnden bör ha en ordentlig diskussion om LSS och de riktlinjer vi ger till förvaltningens tjänstemän. Jag tycker att vi börjar med att ordna en hearing där brukare, anhöriga och deras intresseföreningar bjuds in och att vi lyssnar på dem innan vi diskuterar och utvärderar våra riktlinjer.
Jörgen Benzler (V)

Uppdaterades: 14 maj 2019