Kuba är ett fattigt land och det är de rika länderna i världen som brukar ha den bästa hälso-och sjukvården. Men Kuba faller ur den bilden. Kuba är ett fattigt land med hög standard på hälso-och sjukvåd

Spädbarnsdödligheten på Kuba är lägre än i USA. Medellivslängden är 82 år. I bjärt kontrast till övriga länder i den latinamerikanska regionen. Trots stora ekonomiska problem p.g.a. USA:s handelsblockad och 90-talets stålbad har man inte stängt ner en enda poliklinik eller enda sjukhus på Kuba. Tvärtom inriktade man sej särskilt under denna svåra period på att prioritera just utbildning och hälso-och sjukvård. Människors rätt till hälsa och utbildning värderas oerhört högt på Kuba liksom solidariteten med fattiga människor i andra länder. För detta får Kuba betala ett högt pris i form av desinformation och av en grymt riktad handelsblockad mot Kuba från den stora rika grannen i norr. En handelsblockad som år efter år har dömts ut av FN:s medlemsstater.
Det är tredje gången jag reser till Kuba, nu på en kunskaps- och medicinarresa för att studera Kubas hälso-och sjukvård. Det har gått 20 år sedan sist och de förändringar jag möter är stora och mycket positiva.
Jag träffar Cecilia 9 år och funktionshindrad. Hon går i en av de 400 specialskolor som finns för funktionshindrade barn på Kuba. Cecilia har ett ryggmärgsbråk och sitter i rullstol. Jag lägger märke till att hon är den enda i klassen med klocka på armen. Snart förstår jag varför. Cecilia har fått lära sej, trots sitt handikapp, att med mekaniskt stöd tömma sin urinblåsan efter klockan. Att istället klara av det med hjälp av katetrisering har visat sej omöjligt p.g.a USA:s handelsblockad mot Kuba. Ibland kan kubanerna ändock hitta handelspartners utanför blockaden, som kan sälja exempelvis katetrar, men då till mycket dyra avtal.
Den kubanska regeringen har trots svåra ekonomiska förutsättningar alltid prioriterat barnen. I många andra latinamerikanska länder har jag sett funktionshindrade barn som tiggare, eller som gatubarn, men inte på Kuba. På Kuba är barnarbete förbjudet och alla barn har rätt till skolundervisning.
Vi besökte Tarará, ett rehabliteringscenter med sjukhus och skola utanför Havanna där man har tagit emot barn ifrån Tjernobyl i Ukraina. Redan 1990 kom de första 400 barnen därifrån till Kuba, med diagnoser som sköldkörtelcancer och leukemi.  Idag har man behandlat 24.000 barn med olika sjukdomar och även barn med traumatisk stress. All behandling på Kuba är gratis för barnen och deras familjer. Solidariteten med Tjernobylbarnen har gett den kubanska sjukvården utökade kunskaper av framförallt leukemibehandling som har blivit mycket framgångsrik. Men de säger samtidigt att deras bästa behandlingsmetod är den kärlek och den omtanke som de möter barnen med på Kuba. Det är sådant som inte president Bush förstår.
På ELAM, den Latinamerikanska läkarhögskolan i Havanna studerar 10.000 utländska studenter från hela Amerika till läkare. Skolan startade på Kuba efter den stora orkankatastrofen (Mitch) 1998 i Nicaragua, Honduras och Guatemala.
De inblandade länder insåg då hur viktigt det är med inhemsk läkarkapacitet för att klara av de akuta sjukvårdsproblemen och bli mer oberoende. På kubanskt initiativ startades därför en läkarutbildning på Kuba riktad till fattiga studenter från de orkandrabbade länderna som ville studera medicin. Utbildningen har därefter öppnats för att ta emot elever från hela Amerika, men också elever från Afrika studerar numera här. Undervisningen sker på spanska efter inträdesprov. Utbildningen under 6 år på Kuba är fri, resan får studenten betala själv. Tanken är att de färdiga läkarna ska återvända till sina hemländer till sina fattiga byar eller städer och jobba där vilket den stora majoriteten också gör.  Tonvikt läggs inte bara på de naturvetenskapliga ämnesområdena utan också på etik och moral, humanism och solidaritet. Det förekommer ingen politisk skolning.
Här träffade jag en ung svart amerikansk läkarstuderande från Bronx i New York. Hon har kommit till Kuba via nätverket ”präster för fred” i USA och är helnöjd med utbildningen. För henne är det dessutom en ekonomisk vinstlott. Istället för att betala 300.000 dollar för en läkarutbildning i USA, som hon inte har råd med, får hon nu en kostnadsfri utbildning under 6 år på Kuba.
Hon har full support från sin familj i USA och tror att hon utan problem kan få jobb i Bronx när hon återvänder.
I Havanna ligger också det stora moderna ögonsjukhuset ”Ramon Pando Ferrer”. Sjukhuset är navet i ett speciellt program som kallas ”Operación milagre” (”mirakeloperation”) som skickar ut brigader av kubanska ögonläkare för att operera ögon i Latinamerika och  Afrika. ”Operación milagre” påbörjades i Venezuela i samband med Chavez alfabetiseringskampanj när det visade sej att människor inte kunde lära sej att läsa och skriva på grund av stora ögonproblem. Man insåg därför att man måste åtgärda det problemet först. Idag har mer än 1 miljon människor i 30 olika länder blivit behandlade för sina synproblem genom ”Operación milagre”. I en liten annons i tidningen Granma på Kuba kunde man för några månader sedan läsa ett tack från en person i Bolivia till de kubanska ögonläkarna för att de hade räddat synen på hans pappa.  Det visade sej att den pappan var samme man som avrättade Che Guevara i Bolivia 1967. Detta märkliga sammanträffande har uppmärksammat de kubanska ögonläkarnas fantastiska insatser över hela världen.
Vi besökte det högteknologiska biotekniska institutet i Havanna som har fokus på tillverkning av ett vaccin mot cancer och på tillverkning av äggviteämnet EPO för exportverksamhet. 700 personer jobbar på institutet och man har också egen generika tillverkning av läkemedel. Här har Kuba ett samarbete med kanadensiska och japanska företag och är ständigt utsatt för USA:s blockader och sanktioner vilket kraftigt kan fördyra vissa avtal. Men med stor envishet och övertygelse jobbar kubanerna på med sitt cancervaccin. Om de lyckas med att framställa ett sådant blir det i så fall det första läkemedel som produceras i 3:dje världen och som också kan registreras i Europa. Vi träffade en framstående kubansk forskare här som har doktorerat på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Framför det välbevakade amerikanska intressekontoret vid strandpromenaden Malécon i Havanna fladdrar de mer än hundratalet svarta flaggorna med sin vita stjärnor. En flagga för varje år har kubanerna hissat upp framför imperialisternas ögon för att påminna dem om de 140 år som Kuba har kämpat och fortsätter kämpa för sitt oberoende och sin frihet utan USA:s och andra länders inblandning.

Carina Lindberg (v)
 

Uppdaterades: 26 maj 2008