Hur bekämpar man fattigdom?

Insändare från Saga Carlgren, publicerad i GA 26/10 och GT 27/10.

Vintern är på väg. Men det är inte bara vädret som blir kallare, även omsorgen om våra medmänniskor verkar svalna. I alla fall om man har moderat politik som måttstock.

Två moderater på Gotland ville motionera om ett lokalt tiggeriförbud.

De verkar inte se att det arbete som sker just på Gotland när det gäller fattiga, ofta från Rumänien, som tvingas sitta utanför våra affärer och tigga om pengar, faktiskt gör stor skillnad i människors liv och för det gotländska samhället.

På andra håll i Sverige tittar man på Gotland och undrar hur vi gör och hur de kan göra något liknande.

De undrar hur vi undvikit de problem som man ser på andra håll, i form av konflikter, olaglig camping, människor som tvingas sova utomhus och mycket mer.

Nyckeln här är att stora delar av samhället arbetar tillsammans för att skapa de trygghetsnät som det offentliga inte förmår bygga, vare sig i Sverige eller i Rumänien.

Det rumänska samhällets svek, EU:s oförmåga, den svenska regeringens alltför försiktiga försök att påverka orättvisorna i Rumänien, blir i det här fallet det gotländska samhällets ansvar.

Självklart vore det bättre om de här personerna hade sina mänskliga rättigheter tillgodosedda i Rumänien och slapp åka ifrån sina barn för att komma hit och tigga. Men här nöjer vi inte oss med att peka på dem som borde ta ansvaret, för att sedan se människor och samhälle lida för det, utan här krokar vi arm och gör så gott vi kan.

Tillsammans försöker vi stärka de individer som har det tufft, så att de kan komma vidare.

Röda korset, Svenska kyrkan, Rädda barnen, Equmeniakyrkan, Gotland solidaritet, Region Gotland med flera, arbetar tillsammans för att möjliggöra något som ger åtminstone möjligheten till att bygga en framtid.

En chans att kliva något steg upp från den värsta misären och fattigdomen och se andra möjligheter för sig och sina barn än att tigga i ett kallt Sverige. Ett tiggeriförbud ger inget av det. Ambitionen verkar vara att få bort tiggare från gatorna.

Det är väl ingen som vill att människor ska behöva sitta och tigga.

Men ingenting finns i förslaget om tiggeriförbud som möjliggör en väg ur fattigdomen.

Istället innebär förslaget än mer skulder, i form av böter, som aldrig kommer att kunna betalas.

De skulderna ska läggas som ytterligare sten på börda hos några av Europas absolut fattigaste.

Hur kan ni tro att det är en mer trovärdig väg framåt än solidaritet?

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Insändare. Bokmärk permalänken.