Så kom det ännu ett förslag från regeringen, designat för höginkomsttagare. Sänkt skatt för den som tjänar 65 000 kronor i månaden, eller mer. En skattesänkning som ger statsministern, med en lön på nära 200 000 kronor i månaden, ytterligare ca 40 000 kronor per år. Den sammantagna kostnaden för denna skattesänkning är dubbelt så stor som det belopp regeringen väljer att lägga på sjukvården. Dubbelt så stor! Hur tänker man här? Regeringen vill ha det till att detta är bra för Sverige. Man menar att det kommer att gynna landet då det ger incitament att jobba mera, hårdare, att utbilda sig ytterligare. Det sätter fart på hjulen menar man. Men vem tror på allvar att den som redan har inkomst som 65 000 kronor i månaden, eller mer, kommer att välja att stanna kvar på jobbet några timmar till för några ytterligare tusenlappar i plånboken? Och behöver klimatet människor som har råd att konsumera ännu mera av sådant de egentligen inte behöver?

Om syftet är att få folk att utbilda sig ytterligare – vore det då inte bättre att till exempel lägga pengar på att göra det lättare för lågutbildade, människor med barn, eller personer som står utan arbetsmarknaden att utbilda sig? Kanske en skattelättnad till den vanliga arbetare som med den nya skattesänkningen får 150 kronor extra i plånboken, om hen väljer att sätta sig på skolbänken. Varför inte satsa på att möjliggöra för fler att få högre utbildning och en god inkomst istället för att belöna de som redan har en hög lön? Nej, vi är nog inte så många som tror att detta är det egentliga syftet när regeringen ger en skattesänkning till sin kärnväljarkår. Förmodligen inte ens de själva. Så låt oss istället ha en seriös diskussion om hur och var vi ska satsa pengar för att ge största möjliga utdelning till alla och inte bara till den som redan tjänar väldigt mycket.