Att öka andelen närproducerade produkter i de kommunala köken har varit en ambition hos politikerna på Gotland. Det är också något som brukarna och deras företrädare starkt efterfrågar, man vill till exempel helst ha gotländsk potatis. I många fall innebär närproducerat också mindre transporter och därmed lägre miljöbelastning. Politikerna har visat sin vilja till detta bland annat genom ett beslut för några år sedan, att avsätta 1miljon kronor för att täcka eventuella merkostnader för produkter som är ekologiska eller närproducerade. Den miljonen har avsatts i driftsbudgeten också dom följande åren.

Då man enligt LOU, Lagen om offentlig upphandling, inte uttryckligen får efterfråga närproducerade produkter brukar man använda upphnadlingsmodellerna för att underlätta för närproducerade produkter. Det kan till exempel vara, att handla upp i mindre poster, att ge möjlighet att leverera endast inom en del av kommunen, endast till vissa kök eller hjälp med samtransportering. En annan metod kan vara krav på färskhet, att till exempel bröd skall vara bakat samma dag som det levereras.

En artikel i Gotlands Allehanda den 13/2 beskriver en motsatt utveckling, att man försvårar för mindre leverantörer att lämna anbud. Flera kritiska småföretagare uttalar sej i artikeln, och är kritiska till att reglerna ändrats. För dem innebär det minskade möjligheter att sälja till Gotlands kommun.

Jag vill ställa några frågor om detta.

– Varför har inte en upphandlingsmodell som understödjer de politiska besluten och intentionerna om att öka andelen närproducerade livsmedel använts inför denna upphandling?
– Vem har beslutat om denna nya policy?
– Har önskemålet om en ökad andel närproducerade livsmedel beaktats på något annat sätt i upphandlingen?
– Finns det möjlighet att genomföra en kompletterande upphandling utifrån en modell som underlättar för lokala leverantörer?
– Är du i såfall beredd att ta initiativ till att en sådan genomförs?

Sjonhem 2008-02-15

Brittis Benzler
Vänsterpartiet

Uppdaterades: 19 feb 2008