Nu finns ännu större skäl till oro.
”Eva Bofride anklagar I sin ledare mig för att ”killgissa”. Jag tycker det är intressant, inte minst i ljuset av hennes argumentation mot Erik Franssons anklagelser mot Bofride om att använda sig av härskartekniker. Killgissa innebär att man hävdar något som sanning utan att det finns några belägg eller tecken på att det skulle vara det. Min betraktelse för några dagar sedan var helt enkelt ett uttryck för oro, att Centerpartiet ska släppa sitt viktiga ställningstagande om att aldrig bidra till att sverigedemokraterna ges makt. Jag har aldrig påstått att det är fakta. Varje centerpartist som avfärdar min oro ser jag som en styrka för en partiledning som vill hitta sätt att hålla det löftet trots att det blåser hårt. Nu, ett par dagar senare anser jag nog att jag har större skäl att vara orolig tyvärr. Det var tydligt när riksdagen röstade om budget på torsdagen att centerpartister och liberaler inte bara kan avstå från att stödja alternativ som ger SD inflytande. De måste också aktivt rösta på ett annat alternativ. Det andra alternativ som finns idag är beroende av både Centerpartiet och Vänsterpartiet. Jag säger inte att det är lätt att för två så olika partier att komma överens. Det finns mängder av sakfrågor där vi står på rakt motsatt sida. Men det finns också frågor där vi har lättare att hitta gemensamma nämnare. Nu argumenterar Annie Lööf och Jan Björklund avstånd till SD och V i samma mening gång på gång och använder V som skäl att inte gå vidare i förhandling med S och MP. Jag som tillsammans med tusentals andra vänsterpartister år efter år kämpar för en välfärd att lita på, för bostäder som folk har råd att bo i, för klimatet, för jämställdhet mellan kvinnor och män och mot rasism undrar uppriktigt hur ni som ibland kämpar sida vid sida med oss nu kan beskylla oss för att vara lika illa som SD? De fyra år jag har varit regionråd har jag läst många gissningar på gotlänningens ledarsida. Ofta om det rödgröna styrets motiv eller vilja bakom beslut. Ibland så grova att de liknat drev. Jag minns särskilt tongångarna kring fd regiondirektör Björinge. Då fanns ingen ödmjukhet eller tvekan om hur nära, eller långt ifrån, verklighet och gissningar låg varandra. När jag utrycker oro om hur centerpartiet kan komma att agera i för hela landet helt avgörande frågor som regeringsbildning och budgetbeslut så är det killgissningar men när centerpartister likställer Vänsterpartiet med SD är det ”fair play”?
Saga Carlgren, Vänsterpartiet”