24 april – Vatikanstatens nationaldag
572 människor bär pass som Vatikanen har utfärdat och kan därmed räkna sig som medborgare i världens minsta land. Av alla dessa är 32 kvinnor. Men i själva verket är endast 223 av alla medborgare bofasta där och ingen av dem är kvinnor.
I stort sett samtliga av honorna är anställda inom diplomatkåren plus ett antal tjänstefolk.
Medelåldern i Vatikanstaten är mycket hög och ytterst få personer är i reproduktiv ålder. Dom som är det lever hur som helst som munkar.
Med detta som bakgrundsbelysning kan jag roat undra – varför är abort förbjudet enligt lag i detta lilleputtland?
Det är som att ha ett förbud mot storslalom i Sjonhem backe.
Sexualpolitiken måste tas på större alvar och hanteras med större ansvar än vad som mäktas av påvar och prelater. Kvinnors hälsa i relation till denna politik världen över är en alarmerande och het fråga vi måste sätta oss in i och arbeta med.
Kvinnors rätt till abort är starkt begränsad i många länder i världen. Hårda abortlagar världen över är uttryck för ett förmynderi över kvinnor och leder till att kvinnors hälsa och liv riskeras. I länder där aborter är olagliga – också i tre av EU:s medlemsländer, Polen, Malta och Irland – har kvinnor inget annat val än att försöka göra abort i hemlighet, ofta under farliga och ohygieniska förhållanden, av personer utan medicinsk kompetens.
47 000 kvinnor per år dör av osäkra/illegala aborter, de flesta i fattiga delar av världen. (Det är lika många människor som i hela Borlänge.)
Vatikanstaten har enorma inkomster från hela världens kollekthåvar och har följdaktigen råd att driva den i särklass största lobbyingverksamheten i EU-parlamentet. Betänk vad dessa pengar tjänar för syfte.
20 – 22 maj håller RFSU kongress i Visby. Tillsammans med dem över politiska och religiösa gränser måste vi arbeta för rätten till sexuell och reproduktiv hälsa.
Jag kommer att där representera Vänsterpartiet, med stolthet.
Annamaria Bauer