Uttalande antaget av Vänsterpartiet Gotlands årskonferens, 2021-03-07.

Mycket har hänt de senaste åren när det gäller människosynen i den politiska debatten i Sverige. På Gotland har vi länge kunnat vara stolta över den samsyn och det engagemang som funnits när det gäller att välkomna människor på flykt undan krig och förföljelse. Nu ser vi med förskräckelse hur många av våra nya gotlänningar utvisas eller tvingas leva år ut och år in med hotet om utvisning över sig. Vi ser hur allt fler känner sig tvingade att fly från Sverige på grund av den asylpolitik som råder.

Samtidigt som arbetskraftsbristen är en av vårt samhälles stora utmaningar utvisas människor som under flera år utbildat sig på Gotland och i Sverige. Samma killar och tjejer som kämpat mot målet att få arbeta och försörja sig själva och som behövs i det gotländska samhället tvingas fly på nytt eller skickas till något av världens farligaste länder.

Gymnasielagen som kom till för att ge de ensamkommande barnen en chans att stanna i Sverige, ställer så höga krav på de unga som omfattas att långt ifrån alla har en reell chans att lyckas. Kravet på att klara en gymnasieutbildning, trots ibland mycket kort skolbakgrund, är mer än vad de flesta unga skulle klara av. Kravet på att få ett fast jobb på bara sex månader efter avklarade studier är, särskilt i ljuset av pandemin, ett helt omänskligt krav att ställa.

Samtidigt drabbar asylpolitiken även många andra. Dagligen hör vi vittnesmål om de mänskliga trauman som svensk asylpolitik orsakar.

Spädbarn utvisas tillsammans med de föräldrar som ansetts olämpliga av socialtjänsten och där barnet omhändertagits redan på BB. Barn som vuxit upp i Sverige och aldrig bott någon annanstans utvisas till länder de inte har någon relation till. Människor utvisas på grund av fel som en arbetsgivare gjort och får ingen möjlighet till rättelse. Familjer hålls isär eller splittras. Människor som lever med utvisningsbeslut som inte kan genomföras, får varken arbeta eller ekonomiskt stöd för att sätta mat på bordet.

Vi är oroliga över det skifte som skett i samhällsdebatten. Plötsligt är det vanligt att höra diskussioner som utgår ifrån att invandringen är orsak till alla möjliga samhällsproblem. Trots att det är uppenbart att det är fattigdom och utsatthet som har sin grund i en ökande ojämlikhet som är det stora problemet för många människor. Samtidigt som regeringen tillsammans med januaripartierna och påhejade av högern, sänker skatterna för de rikaste, försämrar arbetsrätten och planerar för att tillåta chockhöjning av hyrorna.                          Vi ser också en risk för att den här människosynen ska drabba alltfler i vårt samhälle och på många sätt redan gör det. Långtidssjuka som utförsäkras. De som har behov av stöd enligt LSS men som ser stödet stadigt minska. De som är bostadslösa som inte får tillräcklig hjälp. De med beroendeproblematik som utestängs från olika typer av stöd. De som har behov av försörjningsstöd som tvingas från sin hemkommun för att stödet inte räcker till hyran.

Det är inte de som flyr från krig och förföljelse som orsakar vårt samhälles problem. Det är politiker som inte tar ansvar för att lösa de verkliga problemen som människor möter och som ständigt hittar skäl att ta från de som har för lite och ge till de som har mer än nog.

Det är dags att sluta skylla ifrån sig på de som flytt från krig och förföljelse och istället låta de med mest tillgångar i samhället ta sitt ansvar och bidra betydligt mer till vårt gemensamma bästa än vad de gör idag.

 

Uppdaterades: 07 mar 2021