Tveksam symbolhandling.
Så fick dom efter tio år fatt i Usama bin Ladin, amerikanerna. Hittade och dödade honom.
I sitt tal till nationen och omvärlden säger president Obama att ”rättvisa har skipats”. Carl Bildt säger i en intervju straxt efter att ”det är en bättre värld utan bin Ladin”.
Men hur kan avrättandet av en symbol skipa rättvisa för alla dem som förlorade en anhörig eller vän vid attentatet mot World Trade Center? På vilket sätt är dödsstraffet någonsin en klok och rättvis form?
Kampen för de svarta i USA dog inte för att man mördade Martin Luther King. Tron på ickevåld som protestform dog inte för att man mördade Mahatma Gandhi. Nazismen dog inte för att Hitler tog livet av sig och terrorismen dör inte för att man dödat Usama bin Ladin.
En symbol, som tyvärr inte förlorar i värde för sina anhängare i och med att han är död. Förmodligen till och med tvärt om.
Jag känner mig mycket olustig inombords när jag ser hur det firas i New York efter beskedet om vad man åstadkommit.
Vi borde ha kommit längre än till ”öga för öga” och jag bävar för hur rättskipning ska komma att se ut när man inte längre känner tillfredställelse med att avlägsna frontfiguren. När hämndens lenande effekt inte längre räcker.
Bin Ladin må ha varit en galen skitstövel och fanatisk terrorist, men hans viktigaste roll var som ikon för en stor samling likasinnade.
Ikonstatusen kan bara förstärkas i och med att han nu även kommer betraktas som martyr.
Genom att döda bin Ladin har man inte avlägsnat terrorismen. Man har bildligt och bokstavligen bara skjutit på problemet.
Annamaria Bauer