Vården för personer med självskadebeteende på Gotland behöver förbättras. Idag finns exempel där kvinnor och män under flera års tid åker in och ut från psykiatrin på Gotland och många anhöriga lever i ständig beredskap.
Ofta är det polis och ambulans som larmas för att köra den
hjälpbehövande till psykiatriska kliniken eller lasarettets
akutmottagning. Polisen vittnar om att samma person kan återkomma flera gånger på en dag om den inte stannar i vården och sedan gör nya suicidförsök eller självskador.              Berättelser finns om att polisen kör in till psykiatrin varpå psykiatrin skriver ut patienten. Det blir ett evigt snurrande och mycket resurser tas i anspråk. Detta väcker frustration
hos många, både den drabbade personen och dennes omgivning, men även hos yrkespersoner.
Ofta handlar det om unga människor vars liv kan ta slut om polis, ambulans, anhöriga, vänner med flera inte hinner hitta personen i tid.
Erling Åby Hedenius, chefsöverläkare på slutenpsykiatrin säger i en tidningsartikel publicerad i augusti att patienter med självskadebeteende är en grupp som slutenpsykiatrin har svårt att hjälpa och känner igen frustrationen gällande behandlingen i slutenpsykiatrin.
” Det är en frustration som finns generellt. Det är en sjukdom som det tar lång tid att bli frisk ifrån, det kan ta fem–tio år att ta sig igenom.”
Psykiatrin undviker i regel att tvångsinlägga patienter med
självskadebeteende.
”Det vi kan säga vetenskapligt är att tvångsvård ska undvikas för det är skadligt för den här gruppen. Terapeutiska metoder är det enda vi vet
har evidens”, säger Erling Åby Hedenius.
Han menar att det är viktigt att vissa patienter med självskadebeteende inte skadar sig själva när de är frivilligt inlagda för vård.
”Det är viktigt att vi inte främjar ett destruktivt beteende. Man kan bli utskriven från just det vårdtillfället men då är vi noga med att bekräfta för patienten att det inte är ett misslyckande.”
Vänsterpartiet anser att självskadebeteende måste betraktas som vilken annan sjukdom som helst. När det gäller många andra diagnoser och beroendetillstånd har Region Gotland avtal med behandlingshem på
fastlandet och remitterar patienter dit. För personer med
självskadebeteende saknas sådana överenskommelser.
Vi yrkar därför:
Att Region Gotland tecknar avtal med behandlingshem,
specialiserade på självskadebeteende. Så att psykiatrin har
möjlighet att remittera personer som bedöms ha behov av det.
Att Region Gotland i dialog med polis, ambulans, psykiatri och socialtjänst ser över vilka förbättringar, exempelvis vad gäller samordning eller rutiner, som behöver göras gällande personer med självskadebeteende.
Att Region Gotland med hjälp av evidens och beprövad
erfarenhet ser över öppen- och slutenvården för personer med självskadebeteende i syfte att hitta förbättringsåtgärder samt redovisar arbetet för fullmäktige.

Saga Carlgren  Thomas Gustafson
Annamaria Bauer Per Edman
Victoria Öjefors Quinn  Jörgen Benzler
Peter Barnard

De senaste åren har Gotland tagit emot ett antal unga ensamkommande eller på annat sätt asylsökande unga. Många i gruppen har nu en stark anknytning till Gotland och har under flera år utbildat sig i grundskolan, på gymnasiet och inom vuxenutbildningen. Flera har gjort stora insatser i vår gemensamma välfärd, inom bland annat äldreomsorgen.

Vi är många som fått nya vänner och till och med familjemedlemmar i den här gruppen. Vi är också många som fått se nya vänner och familjemedlemmar tvingas på flykt igen eller utvisas till krig och konflikt i ibland annat Afghanistan. Långa handläggningstider, en kraftigt åtstramad asylpolitik och rättsosäkerhet i handläggning av asylärenden har gjort att många i den här gruppen har levt i stor stress och osäkerhet om huruvida de kan stanna i Sverige, i många år vid det här laget.

2018 infördes den så kallade Gymnasielagen som möjliggör för asylsökande att få tillfälligt uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Efter fullgjorda studier har den unge sex månader på sig att söka arbete för på så sätt kunna få tillstånd att stanna i Sverige. Anställningen behöver uppfylla ett antal krav varav ett är att det ska vara en fast anställning eller att avtal om anställning i minst två år ska finnas. Många av de unga ensamkommande på Gotland ställs inför utmaningen att just under pågående pandemi försöka få en fast anställning inom sex månader. Det är en nästan omöjlig ekvation om inte också arbetsgivare är medvetna om detta och bidrar till en lösning. Det krävs ett medvetet arbetssätt för arbetsgivare att ta tillvara den kompetens och de potentiella medarbetare som finns i den här gruppen. En kommun som tagit sig an detta problem är Halmstads kommun. Där har man nyligen antagit en ny anställningsrutin för både kommunala bolag och förvaltningar som möjliggör fast anställning utan provanställning för asylsökande som omfattas av gymnasielagen, förutsatt att behovet finns i verksamheten och att rätt kompetens finns.

Ella Kardemark (KD), ordförande i personal- och ledningsutskottet i Halmstad kommun citeras i Hallandsposten 16 september 2020:

 ”Vi står I ett läge där vi har tre personer som snart är färdiga undersköterskor, som har lärt sig svenska men som omfattas av den här lagen. Det räcker inte med en provanställning för att de ska få stanna, utan det krävs en varaktig anställning.

Det hade varit slöseri att inte ta till vara de här personerna som redan jobbar som timvikarier inom äldreomsorgen. Vi har en stor brist på personal inom vård och omsorg. Men det här handlar också om att bidra I integrationsarbetet.”

Även Ann-Charlott Mankell (M), hemvårdsnämndens ordförande citeras I Hallandsposten (16/9 2020):

”Vi är verkligen I behov av personal så vi tycker att den här rutinen är jättebra. Men det ska inte vara så att Las ska frångås, det ska inte vara någon gräddfil, säger hon.”

Kommunen framhåller att den nya rutinen inte ska ses som ett försök att kringgå turordningsreglerna och dialog med fackförbundet Kommunal och kommunen om den nya rutinen har skett.

Carin Söderberg, vice ordförande i Kommunal vård och omsorg citeras i Hallandsposten (16/9 2020):

 ”Eventuella försök att frångå las kommer att motas i grind. Just i det här fallet är detta dock inget problem eftersom det inte finns några undersköterskor med företrädesrätt, uppger hon. Och vi vet att det kommer att vara brist på undersköterskor även i framtiden. Så min reaktion på detta är att vi inte ska sätta stopp för att en person som varit i landet i flera år och som utbildat sig och som vi behöver ska få ett jobb.”

Vi yrkar därför:

• Att Region Gotland i dialog med berörda fackförbund ser över rutiner för anställning i syfte att möjliggöra för personer som omfattas av gymnasielagen och har utbildning inom relevanta områden att få en fast anställning eller avtal om anställning för minst två år utan provanställning förutsatt att behov finns i verksamheten och ingen annan har förtur till tjänsten.
• Att dessa rutiner ska gälla såväl kommunala bolag som förvaltningar.

Vården för personer med självskadebeteende på Gotland behöver förbättras. Idag finns exempel där kvinnor och män under flera års tid åker in och ut från psykiatrin på Gotland och många anhöriga lever i ständig beredskap.

Ofta är det polis och ambulans som larmas för att köra den hjälpbehövande till psykiatriska kliniken eller lasarettets akutmottagning. Polisen vittnar om att samma person kan återkomma flera gånger på en dag om den inte stannar i vården och sedan gör nya suicidförsök eller självskadar. Berättelser finns om att polisen kör in till psykiatrin varpå psykiatrin skriver ut patienten. Det blir ett evigt snurrande och mycket resurser tas i anspråk. Detta väcker frustration hos många, både den drabbade personen och dennes omgivning, men även hos yrkespersoner.

Ofta handlar det om unga människor vars liv kan ta slut om polis, ambulans, anhöriga, vänner med flera inte hinner hitta personen i tid.

Erling Åby Hedenius, chefsöverläkare på slutenpsykiatrin säger i en tidningsartikel publicerad i augusti att patienter med självskadebeteende är en grupp som slutenpsykiatrin har svårt att hjälpa och känner igen frustrationen gällande behandlingen i slutenpsykiatrin.
” Det är en frustration som finns generellt. Det är en sjukdom som det tar lång tid att bli frisk ifrån, det kan ta fem–tio år att ta sig igenom.”
Psykiatrin undviker i regel att tvångsinlägga patienter med självskadebeteende.
”Det vi kan säga vetenskapligt är att tvångsvård ska undvikas för det är skadligt för den här gruppen. Terapeutiska metoder är det enda vi vet har evidens”, säger Erling Åby Hedenius.
Han menar att det är viktigt att vissa patienter med självskadebeteende inte skadar sig själva när de är frivilligt inlagda för vård.
”Det är viktigt att vi inte främjar ett destruktivt beteende. Man kan bli utskriven från just det vårdtillfället men då är vi noga med att bekräfta för patienten att det inte är ett misslyckande.” 

Vänsterpartiet anser att självskadebeteende måste betraktas som vilken annan sjukdom som helst. När det gäller många andra diagnoser och beroendetillstånd har Region Gotland avtal med behandlingshem på fastlandet och remitterar patienter dit. För personer med självskadebeteende saknas sådana överenskommelser.

Vi yrkar därför:

• Att Region Gotland tecknar avtal med behandlingshem, specialiserade på självskadebeteende. Så att psykiatrin har möjlighet att remittera personer som bedöms ha behov av det.
• Att Region Gotland i dialog med polis, ambulans, psykiatri och socialtjänst ser över vilka förbättringar, exempelvis vad gäller samordning eller rutiner, som behöver göras gällande personer med självskadebeteende.
• Att Region Gotland med hjälp av evidens och beprövad erfarenhet ser över öppen- och slutenvården för personer med självskadebeteende i syfte att hitta förbättringsåtgärder samt redovisar arbetet för fullmäktige.