Insändare skriven av Saga Carlgren och Lars Bjurström, publicerad i GT och GA den 8 mars.
Ökad medvetenhet om maktstrukturer och ettnormkritiskt förhållningssätt är viktigt men det räcker inte för att göra samhället jämställt. För jämställdheten är det viktigare att vi verkligen ordnar samhället så att det är möjligt att leva jämställt. Eller kanske till och med lätt att leva jämställt.
Gemensam insändare från Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och Vårdförbundet, publicerad i GT och GA 8 mars.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är 13,2 procent. Omräknat i arbetstid och på en arbetsdag mellan klockan 8 och 17 betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 15:57. Varje dag. 15:57-rörelsen arbetar för att även kvinnor ska få lön hela dagen. Sedan rörelsen bildades för fem år sedan har lönegapet minskat med ynka 1,1 procentenheter. Om vi fortsätter i samma takt når vi jämställda löner först om 53 år. Vi kräver att det ska gå fortare än så.
Insändare skriven av Carina Schüberg, publicerad i GT och GA den 5 november.
Efter åtta år av borgerligt styre har klyftorna vuxit mellan rika och fattiga, mellan stad och landsbygd och inte minst mellan män och kvinnor. Ur ett hälsoperspektiv, det vill säga hur vi mår såväl psykiskt som fysiskt, är de ökade klyftorna är som tydligast. Medan Sveriges befolkning i genomsnitt blir friskare och lever allt längre kvarstår eller ökar skillnaderna i hälsa mellan olika grupper.
Nu anser vi i Vänsterpartiet att det är hög tid att investera i kvinnors livsvillkor.
Insändare skriven av Saga Carlgren, publicerad i GT och GA 7 mars.
LO har i dagarna släppt en rapport om sexuella trakasserier på jobbet där de visar att nästan var femte ung kvinna blivit utsatt för trakasserier på sin arbetsplats. Framförallt av kunder och brukare men också av chefer och kollegor. Det är vanligast i arbetaryrkena men även i andra yrken är siffrorna höga. Men absolut vanligast är det bland kvinnor med otrygga anställningar.
Självklart är det här något man som chef har ansvar för att arbeta mot, både förebyggande och genom att ställa upp för den anställde när något händer. Självklart är det vårt ansvar som medborgare och politiker att arbeta mot den sexism som gör detta möjligt men vi måste också arbeta för att komma åt orsaken till att många som utsätts inte vågar eller orkar stå upp för sig själva nämligen otryggheten i anställningen.
Som ung i en otrygg anställning är du ofta helt utbytbar. Inställningen från arbetsgivaren att du ska vara tacksam att du har ett jobb överhuvudtaget hålls över huvudet på den som jobbar. Om man är ekonomiskt beroende av att chefen väljer att ringa just mig på morgonen för att komma in och jobba, har man inte utrymme att visa missnöje med arbetssituationen. Man biter ihop och försöker tänka att det hör till. Man går inte i konflikt med en äldre kollega och man säger inte ifrån till betalande kunder.
Ett av de viktigaste medlen för ett jämställt samhälle är trygga jobb som man kan försörja sig på oavsett man är ung eller gammal och oavsett kön. En trygg anställning ger större makt över det egna livet och större mod att säga ifrån om något inte står rätt till.
Ojämställdheten på arbetsmarknaden grundar sig också i ett ojämställt samhällssystem. Där det fortfarande är stora skillnader mellan män och kvinnor bland annat när det gäller ansvar för det obetalda arbetet i hemmet och vilket ansvar vi tar för våra barn. Det är ett system som är svårt att förändra bara genom att tala om orättvisorna och om hur vi borde göra istället. Det är för enkelt att komma på skäl till att just vi bör göra som så många andra gör. När det gäller föräldraförsäkringen väger ekonomiska skäl tungt. Sociala skäl och bekvämlighetsskäl kan vara andra hinder för jämställt uttag. Men ett statligt ersättningssystem bör utgå ifrån att föräldrarna har lika stort ansvar för sina barn och underlätta för oss att dela lika. Först när vi delar lika på föräldraförsäkringen kan vi komma tillrätta med ojämställdheten på arbetsmarknaden.
Saga Carlgren, Vänsterpartiet
![Monika-Eriksson[1]](https://gotland.vansterpartiet.se/files/2014/08/Monika-Eriksson1.jpg)
Insändare publicerad i GT och GA 15 januari, skriven av Monika Eriksson, Karin Wizén och Anki Munter.
Gotland ska vara en attraktiv plats att bo, leva och arbeta på. Region Gotland har självklart en viktig roll för detta inte minst genom att vara en bra arbetsgivare. Därför är det orimligt att nu börja öka användningen av ”delade turer” inom äldreomsorgen. Vänsterpartiet anser tvärtom att delade turer inte ska förekomma.
Tänk dig att du är ensamstående med barn och lämnar på förskolan kl 7.00, är på jobbet 7.30. Men under arbetsdagen har du en påtvingad rast på flera timmar, utan lön förstås. Kanske kan du då hämta på förskola 21.00 (om det ens är möjligt).
Är det attraktivt? Är det värdigt? Är det ett bra liv? Hur är det för barnet?
På kort sikt är kanske ”delade turer” bra för kommunens budget. Men många viktiga arbetsuppgifter som skulle innebära högre kvalité för de boende kunde utföras på den ”lediga tiden.
Stanna upp och tänk! Detta system gynnar inte på något sätt de äldre. Det gynnar inte kvinnan som jobbar (för det är med största sannolikhet en kvinna). Det gynnar inte hennes barn.
Alla vi som bor på Gotland måste ta ansvar för äldreomsorgen. En av anledningarna till att t.ex äldrevården bör drivas i kommunal regi är att arbetsvillkoren ska vara justa, alla ska ha rätt att arbeta heltid på en arbetsplats där man trivs och vill stanna kvar. Men då måste vi alla också vara med och betala. Äldreomsorgen ska inte betalas genom dåliga arbetsvillkor för de som jobbar med denna viktiga verksamhet.
Vänsterpartiet lyckades i budgetförhandlingarna med regeringen få igenom en satsning på 2 miljarder om året till förstärkningar av äldreomsorgen. Det skulle inneburit över 10 miljoner kronor till äldreomsorgen på Gotland.
Dessvärre fick de borgerliga allianspartierna, med stöd av Sverigedemokraterna, igenom sitt budgetförslag när riksdagen röstade. Det betyder att många viktiga rättvisereformer inte kan genomföras. Det betyder att förstärkningen inom äldreomsorgen inte kan genomföras, åtminstone inte 2015, men trots detta får vi inte acceptera delade turer.
Monika Eriksson, Karin Wizén, Anki Munter
V-ledamöter SON
Insändare från Saga Carlgren, publicerad i GT och GA den 22 maj.
Välfärden är inte till salu.
I krisens Europa bidrar EU inte till återhämtning för befolkningen utan prioriterar konsekvent banker och storföretag samtidigt som kraftiga nedskärningar sker i välfärden. EU räddar banker. Vänsterpartiet räddar välfärden. Valet till EU-parlamentet på söndag handlar om att välja sida. Ska vi säkra människors grundläggande rättigheter eller bankernas vinster?
Arbetsrätten och de fackliga rättigheterna är inte till salu.
EU bidrar till pressade löner. Vi vill ha schysta villkor på arbetsmarknaden.
Jämställdhet och kvinnors rättigheter är inte till salu.
Vi arbetar för kvinnors rätt till sin egen kropp – rätten till abort, skydd mot våld och prostitution.
Vi kämpar för välfärd och kvinnors ekonomiska ställning – mot nedskärningspolitiken.
Vi är EU-parlamentets bästa feministiska parti – vi har drivit feministiska frågor i EU sedan 1995, det är ett av de områden i EU där utvecklingen går framåt.
Klimatet är inte till salu.
Vi arbetar för en solidariskt klimatpolitik, där de länder som släpper ut mest, jobbar hårdast för omställning. Där vi i de rika länderna tar ansvar för hela vår utsläppsminskning och inte skjuter över ansvaret för våra utsläpp på de länder som tillverkar våra varor.
Vänsterpartiet arbetar för en mänsklig flyktingpolitik. Vi arbetar mot EU:s byggande av ett s. k. Fästning Europa, som har till syfte att stänga människor i behov av skydd ute.
Rösta för jämlikhet, jämställdhet och medmänsklighet! Rösta på Vänsterpartiet i EU-valet!
Saga Carlgren, kandidat till EU-parlamentet
Insändare från Bodil Rosengren, Ulla Andersson och Wiwi-Anne Johansson. Skickad till GT som valt att inte publicera insändaren.
Att vara ensamstående förälder är en svår uppgift. Tyvärr är dock inte samhällets stöd det bästa. Ibland är det tvärtom så att det offentliga genom sina beslut kraftigt försvårar livet som ensamstående förälder.
Inte nog med att det är en ekonomisk utsatthet som påverkar hela ens liv och hälsa. Det är dessutom svårare att få arbete. Ensamstående föräldrar har lägre sysselsättningsgrad, sämre hälsa och sämre ekonomi. 34 procent av hushållen med en ensamstående förälder hade en låg ekonomisk standard 2012.
På 20 år har underhållsstödet höjts med 100 kr. Det är skamligt. Samtidigt som det har blivit allt svårare att få bostadsbidrag. Det säger sig självt att 100 kr på 20 år inte täcker ens en droppe av alla utgiftsökningar som varit under samma tid. Det leder till att ständigt tvingas välja bort. Välja bort mat, stövlar, hyra eller läkarbesök och glasögon för en själv eller för sina barn. Ett besök hos frissan för att inte tala om tandläkaren framstår som en ren dröm.
Det pratas ofta om Arbetslinjen. Självklart vill människor arbeta och kunna försörja sig. Men för många ensamstående föräldrar finns det hinder i vägen. Hur enkelt är det att kunna ta ett arbete när det inte finns tillgång till barnomsorg på obekväma arbetstider? Var 3:e svensk arbetar på obekväma arbetstider men knappt 5 000 barn har barnomsorg under dessa. Samtidigt vet arbetsgivarna att ensamstående föräldrar så gott som tvingas ta alla VAB-dagar själva. Det innebär alltså en risk i många arbetsgivares ögon att anställa en ensamstående förälder. För hur ska hon klara jobbet när det inte finns barnomsorg tillgänglig och dessutom fixa sjuka barn?
Vänsterpartiet menar att det går att förbättra situationen för alla ensamstående föräldrar och deras barn. Vi har en rad förslag:
-Lagstifta om barnomsorg på obekväm arbetstid. Det underlättar för ensamstående föräldrar att kunna ta ett jobb.
-Inför barnomsorgsstöd för ensamstående föräldrar. Kommunerna ska erbjuda ensamstående föräldrar hjälp i hemmet med barnomsorg när deras barn är sjuka, om föräldern vill det. Det ska vara en barnskötare som också ska få möjlighet att lära känna barnet innan barnomsorgsstödet sätts in.
-Höj underhållsstödet med 400 kr för barn under 13 år och med 600 kr för barn upp till 18 år.
-Inför en lagstiftning om rätt till fasta jobb på heltid. Det underlättar för kvinnor att få ett heltidsarbete och kunna försörja sig.
-Inför gratis receptbelagd medicin för alla barn och låt glasögon för barn under 15 år vara gratis.
Med dessa förslag skulle många ensamstående föräldrar få det bättre ekonomiskt. Vilket i sin tur påverkar också deras hälsa till det bättre och barnen får en förbättrad livssituation.
Vi tror att ett samhälle som sätter solidaritet och omtanke främst blir ett starkare samhälle. Ett samhälle där var och en faktiskt kan känna att det finns ett stöd i en utsatt situation, att samhället finns där för att underlätta livet. Ett samhälle där ensamstående föräldrar räknas och anses vara viktiga.
Bodil Rosengren, socialarbetare, fullmäktigeledamot (V) Gotland
Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson (V)
Wiwi-Anne Johansson, ledamot i socialförsäkringsutskottet (V)
Insändare skriven av Saga Carlgren, Ulla Andersson och Wiwi-Anne Johansson, publicerad i GT 23 januari.
Kvinnor tar fortfarande idag huvudansvaret för både hem och barn samtidigt som de lönearbetar. Det leder till att kvinnor får sämre hälsa. Vi riskerar att slitas ut.
I äldreomsorgen slits kvinnor ut på grund av att det är för få som ska göra för mycket. Så är det även inom sjukvården. Nyligen kom Kommunal ut med en rapport som visar att 22 procent vill sluta jobba i äldreomsorgen inom de närmaste åren. Inom många kvinnodominerade yrken tvingas många jobba visstid, deltid och jaga timmar för att få ekonomin att gå ihop, vilket sliter på hälsan. Det får konsekvenser när arbetsmiljön inte är god och det drabbar väldigt många kvinnor.
Sju av tio sjukskrivna i dag är kvinnor och den politik som förs straffar dem tredubbelt.
Sjukvårdens resurser är för knappa så många sjuka får inte den vård de skulle behöva. Medicinska insatser och rehabilitering påverkas. Resurserna för det förebyggande arbetsmiljöarbetet har kraftigt skurits ned.
Tidsgränser är införda i sjukförsäkringen så att ca 75 000 personer, varav en majoritet kvinnor, idag står utan ersättning från sjukförsäkringen och tvingas till Arbetsförmedlingen för att söka jobb trots att de inte är friska.
Sjuka tvingas betala högre skatt enbart för att de är sjuka. Vid en så låg inkomst som 12 000 kr/månad betalar en sjuk 885 kr mer i skatt/månad jämfört med en som är frisk och har jobb vid samma inkomst.
Ideologiska värderingar som att människor behöver ”incitament”, ”drivkrafter”, ekonomiska sådana, för att se till att bli frisk har styrt förändringarna av sjukförsäkringen och skattepolitiken. Människor har delats in i närande och tärande i skattesystemet.
Sju av tio i gruppen med högst inkomster är män. Högerregeringen har prioriterat en politik som framför allt har gynnat gruppen med högst inkomster. Det har finansierats genom att sjukskrivna kvinnor har fått sänkta ersättningsnivåer och bestämda tidsgränser i sjukförsäkringen.
I den senaste budgeten valde högerregeringen att sänka skatten med ca 15 miljarder för de friska med jobb, mest till de högavlönade. Samtidigt fick sjukvården 74 miljoner. Det var alltså ungefär 200 ggr viktigare att sänka skatten än förstärka sjukvården.
Vänsterpartiet gör andra prioriteringar. För oss kommer människovärdet först. Vi tror att människor vill vara friska, arbeta och göra sitt bästa. När olyckan är framme och vi blir sjuka vill vi att det ska finnas en välfungerande sjukvård med god tillgång till rehabilitering. Tidsgränser ska endast finnas till för att garantera individens rätt till rehabilitering. Ersättningen till sjuka behöver höjas och stupstocken tas bort. Vi lägger 3 miljarder till en bättre sjukvård, 1,3 miljarder till att höja ersättningen i sjukförsäkringen och vi vill att skattesystemet ska bygga på principen lika skatt vid lika inkomst.
Saga Carlgren (V) Styrelseledamot Gotland och kandidat i valet till EU-parlamentet
Ulla Andersson (V), riksdagsledamot och ekonomiskt politisk talesperson
Wiwi-Anne Johansson (V), riksdagsledamot och talesperson i sjukförsäkringsfrågor
Insändare skriven av Ulla Andersson och Brittis Benzler, publicerad i GT den 18 september med rubriken ”Vi kvinnor får betala ett högt pris”.
Den kommunala välfärden når oss alla i olika skeenden i livet eller hela livet. Gemensamt finansierad och behovsstyrd när den är som bäst. I andra fall med för lite resurser och stressad personal.
För oss kvinnor är en välfungerande välfärd avgörande för våra livsvillkor eftersom det fortfarande är vi som bär huvudansvaret för det obetalda hemarbetet, barn och äldre anhöriga. Men det är också så att välfärdsverksamheterna ofta är våra arbetsplatser
Sedan 2006 har de anställda i äldreomsorgen minskat kraftigt trots att de äldre blivit fler. Samtidigt sjunker kvinnors sysselsättningsgrad i förhållande till mäns. Inte för att det inte finns arbetsuppgifter att utföra utan för att välfärden inte anses tillräckligt prioriterad av den borgerliga regeringen.
Samtidigt plockas stora privata vinster ur välfärden. Framförallt är det stora riskkapitalbolag som tar över allt mer av den privatiserade välfärden inom vård, skola och omsorg. Bolag som inte ens skattar för sina vinster gjorda på skattepengar. Skatteverket har uppskattat att riskkapitalbolagen genom internlån orsakar ett skattebortfall på omkring 10 miljarder årligen.
Samhället förlorar alltså i två steg – först när våra gemensamma resurser försvinner till vinst, därefter när riskkapitalbolagen undviker att betala skatt på denna vinst. Och vi kvinnor förlorar tredubbelt eftersom vi dessutom får sämre arbetsvillkor, och får utföra mer obetalt hemarbete .
När vinstintresset styr får det konsekvenser för arbetsvillkor och kvalitet. I den privatiserade äldreomsorgen har de privata bolagen ca 10 procent färre anställda, fler visstidsanställda och färre heltidstjänster. Den vinstsyftande hemtjänsten har dubbelt så många timanställda och 12 procent färre har utbildning. I den privatiserade gymnasieskolan är det enligt Skolverket hela 17 procent lägre lärartäthet än i den kommunala.
Många vill få oss att tro att det är syster Jane som lyckats i den privatiserade äldreomsorgen men hon har blivit utkonkurrerad av de mansdominerade riskkapitalbolagen. Maktkoncentrationen i den privatiserade äldreomsorgen är till och med större i Sverige än i USA. Och siffror från SCB visar att medan avkastningen på kapital bland vinstsyftande företag i hela näringslivet var i snitt 8 procent gjorde välfärdsbolagen en avkastning som var nästan dubbelt så stor!
Det finns inget forskningsstöd för att konkurrensutsättning leder till bättre kvalitet eller lägre kostnader. Beslut om konkurrensutsättning vilar på ekonomisk teori och förhoppningar – inte på empirisk evidens. Nyliberala ideologiska värderingar har istället fått styra utvecklingen och vi kvinnor får betala ett högt pris.
Det är hög tid att ”sandwichkvinnorna” som bär upp välfärden dubbelt – både privat och på jobbet – får pålägg som inte betyder ytterligare bördor utan anständiga villkor och löner.
Ulla Andersson
Ekonomiskpolitisk talesperson (V)
Brittis Benzler
Regionråd (v)