Det pågår en livlig debatt om kulturens roll i samhället. I Norrköping anser Moderaterna att kulturen inte hör till kommunens kärnverksamhet och förespråkar stora nedskärningar och att kulturen i högre grad ska bära sina egna kostnader.

Vi har hört resonemanget förut. Visst är det fler än jag som minns den moderata kulturministern som ville tvätta bort ordet kultur och kalla det underhållning istället. Kulturen skulle vara kommersiellt gångbar och betalas enbart via biljettintäkter istället för att finansieras via skattepengar.

Kultur i olika former är viktigt i mångas liv och det som slår mig i den här diskussionen är hur långt ifrån verkligheten de här moderata politikerna verkar vara. Mina erfarenheter av kulturens utövare, arbetare och arrangörer är att ett litet fåtal får betalt för sitt arbete.

Många får extremt lite betalt om man räknar alla timmar av repetitioner, övning, bärande, riggande som ligger bakom en kulturupplevelse. Otaliga timmar av arbete är helt oavlönat.

Anställningar är tillfälliga eller gig-baserade och arbetstiderna oregelbundna och obekväma. De som har fasta anställningar och vettiga löner är försvinnande få om man ser till hela kulturlivet.

Som det fungerar nu skulle jag vilja påstå att det inte alls är vi skattebetalare som subventionerar kulturen. Det är snarare tvärtom. Vi kan som publik få upplevelser som förändrar vårt sätt att se på världen, som får oss att skratta, gråta eller dansa nästan gratis.

Kraftigt subventionerat av dem som arrangerar, de som skapar, de som spelar eller framför, i form av all den tid de lägger.

Ibland får man en påminnelse om vad som händer om ett kulturarrangemang faktiskt har ambitionen att vara ekonomiskt lönsamt utan offentliga medel. Då syns det på biljettpriset och många av oss blir tvungna att välja bort den föreställningen eller konserten.

Vill vi ha kultur som är tillgänglig, så måste samhället kliva fram mer. Vi behöver fler kulturarbetare som faktiskt kan få lön för sitt arbete, inte färre. Vi behöver mer plats för kulturen i skola och förskola. Vi behöver fler platser för skapande. Vi behöver våra folkhögskolor och studieförbund och kulturskolor.

Det kan vara det levande musiklivet eller den kreativa miljön som avgör om man vill bo och leva på en plats. Låt oss inte glömma att värna det som gör att vi väljer att vara just här.