Under den nazistiska regimen i Tyskland genomfördes folkmord på judar. Miljontals människor mördades i nazisternas utrotningsläger endast därför att de var judar. Antisemitism, förföljelse av judar, har funnits i många hundra år. Judar anklagades av kristna för att ha mördat Jesus.

Vid flera tillfällen ledde dessa beskyllningar till fördrivning och mord. När nationalismen växte sig stark bland Europas länder under 1800-talet pekades ofta judar ut som en främmande och farlig folkgrupp. Denna antisemitism fanns även i Sverige.

När nazismen tog makten i Tyskland fick antisemitismen sitt värsta uttryck. Den 9 november 1938 genomfördes ”kristallnatten” i Tyskland, början på folkmordet. Flera hundra judar mördades och flera 10 000 tals judar fängslades och sattes i koncentrationsläger i samband med kristallnatten. 267 synagogor brändes ned och 7 500 affärer vandaliserades. Allt för att nazisterna pekade ut judarna som icke tyskar, ett främmande folkslag, med lägre värde än tyska arier.

Trots folkmordet på judar under andra världskriget var detta inte antisemitismens slut. Efter kriget har det blossat upp på många ställen runt om i världen. Tyvärr även i Sverige. Vi kan läsa om hur barn och ungdomar med en judisk bakgrund trakasseras i skolan. Hur bekännare till den judiska tron inte vågar visa vad man tror på utan att riskera hot och påhopp.

Hur familjer med en judisk tro känner att de inte längre kan bo kvar där de bor på grund av antisemitism. Det är oacceptabelt. Genom att avskaffa alla fördomar och all rasism och sluta att dela upp människor i ”vi” och ”dom” bygger vi ett tryggt Sverige och Gotland. All antisemitism måste försvinna. Religionsfriheten är central och viktig. Ett väl fungerande samhälle kan bara byggas utifrån kärlek och respekt för varandra.