Den borgerligt signerade insändaren ”V motionerar om pågående arbete” (GT 6/3) ger oss intrycket att det politiska styret är relativt nöjt med resultaten av det arbete som nu görs kring barns och ungas hälsa. Detta trots att det i dag finns närmare hundra unga gotlänningar som borde gå på gymnasiet, men som antingen aldrig börjat där eller som slutat långt före examensdagen.

Problematisk skolfrånvaro på gymnasiet och i grundskolan är alltjämt ett problem. Självklart finns här ett samband– den som börjat hamna utanför undervisningen i grundskolan, har svårare att både påbörja och att slutföra gymnasiet med godkända betyg.

Den pågående pandemin som inneburit fjärrundervisning för många elever, gör situationen ännu mer sårbar. Pandemin kommer att påverka barn och unga på flera sätt, på både kort och lång sikt.

Genom vår motion till regionfullmäktige om att utveckla ett ”hemmasittarteam” ville vi peka ut något som vi tror skulle kunna hjälpa till att föra arbetet framåt. Vi tycker helt enkelt inte att det som hittills gjorts har lyckats tillräckligt bra.

Vår motion om föräldrautbildning grundar sig en känsla av att de familjer som bäst behöver stöd och rådgivning i föräldrarollen inte alltid är de som nås av alla de insatser som erbjuds i dag. Vår oro besannas till viss del av förvaltningarnas motionsyttranden.

Nu är det upp till bevis om alliansens ”proaktiva arbete” och nya förvaltningsöverskridande samverkan lyckas lösa problemen. Före valdagen 2022 tror vi att väljarna vill se resultat. Tyvärr har alliansen hittills, gång efter gång visat att man sätter ekonomiskt resultat före människors välmående.

Att på alla sätt vi kan, arbeta förebyggande för en god psykisk och fysisk hälsa hos barn och unga är den bästa ”investeringen” Region Gotland kan göra för framtiden. Vi kommer alltid behöva utveckla arbetet. För att göra det behöver viljan finnas, även hos de som för tillfället tillhör den politiska majoriteten.

Det räcker inte att prata om hur viktig befintlig verksamhet är. Den måste också finansieras. Långsiktiga satsningar krävs, inte besparingar. När ni sparar på ungdomar, stärks inte deras psykiska hälsa. När ni sparar på förskolan, kommer ni få fler trasiga vuxna att laga i framtiden.