På fullmäktigemötet 17/12 blev det en stor diskussion kring privata företagares rätt att utmana regionens verksamheter. Vilket det borgliga minoritetsstyret tillsammans med SD beslutat att införa.
Diskussionen handlade bland annat om hur viktigt det är att skicka rätt signaler till företagarna på Gotland.
I flera insändare och debatter så pratar de borgerliga om att de anställda i regionen måste få mer inflytande över sitt arbete. Vilket är en mycket bra ide, det skulle leda till ännu bättre kvalité och även kanske vara kostnadseffektivare framförallt på långsikt.
Det borgligheten glömmer när man bestämt att införa utmaningsrätten är vilka signaler man sänder till de anställda i regionen.
Ena stunden säger man att man litar på dem och nästa stund så säger man att man gärna ser om någon annan kan göra det bättre.
Om någon utmanar en av regionens verksamheter så måste regionen göra en upphandling. I den måste det finnas en kravspecifikation på vad upphandlingen ska innehålla. Vem ska göra den?
De som bäst vet vad som ska göras i en verksamhet är ju de som jobbar i den, det är vi ju överens om.
Tror ni att man som anställd blir motiverad att utveckla den egna verksamheten, när man samtidigt ska göra en kravspecifikation som kanske leder till att man blir av med jobbet eller kanske erbjuds jobba kvar men med lägre lön?

Slopa utmaningsrätten dessutom så går det inte att veta hur stora kostnaderna för att administrera upphandlingarna blir eftersom det helt beror på hur många som utmanar.

Lägg hellre dessa pengar direkt på utveckling av regionens egna verksamheter.
Peter Barnard
Vänsterpartiet

Uppdaterades: 21 dec 2018