Insändare av Jan-Erik Eriksson
Det hängde två tusenlappar i baren i en hotellobby på Malta.
Den ene presenterade sig som flykting.
Han sökte en plats där han kunde fly undan det Svenska Skatte-
verkets agenter.
Här hade han blivit lovad hjälp från den ökända beskyddarföretaget Brevlådorna.
Egentligen skulle han ha blivit lön till en undersköterska i Tensta,
men då ägaren inte visste ” va fan han fick för pengarna ”
så swishade han istället tusenlappen hit till Malta.
Det var säkrare än gummibåt.
Den andra tusenlappen berättade stolt att han var skattad och klar.
Mindes han rätt så var det en pensionär i Huddinge som beskattats
lite extra för att man på barnbarnens skola skulle kunna anställa
en specialpedagog.
Nu var det inte så många barn på den skolan som behövde extra resurs,
så ägaren fick pengar över och tusenlappen hamnade i Börsen.
Ägaren hade nu köpt All inclusive till tusenlappen här på Malta,
så med fri tillgång till mat och dryck räknade han med att tusenlappen
skulle lägga på hullet och komma hem lite förmerad.
Allt hade varit frid och fröjd om det inte varit för det där hemska ryktet
som for över ön.
En stor Valfisk sades ha skymtats utanför Maltas stränder.
I valfiskens buk skulle finnas en Jona eller Jonas som gjorde allt
för att tusenlappen inte skulle kunna återförenas med sina syskon
från övervinsterna hos de privata skolföretagen i Sverige.
Tusenlappens enda hopp nu var hjälporganisationen Från Börs till Börs
som kanske kunde få syskonen hit via Jersey-öarna.
Allt detta var nu för mycket för två tusenlappar på Malta att smälta,
så de beställde in varsin Bloody Mary,men bara på 7%.
Sen slog de klackarna i vinsttaket och höll varandra om ryggen hela kvällen.