Hur gick det till när den rödgröna regeringen gick från solidaritet till en inhuman asylpolitik? Hur blev det så att socialdemokratiska ministrar nu citerar Sverigedemokraters floskler om att ”Sverige inte kan ta emot alla”? Hur gick de borgerliga från öppna hjärtan till ett eventuellt regeringssamarbete med Sverigedemokraterna?

Att asylrätten ska gälla även i tider då människor flyr och har behov av att söka asyl trodde vi var en självklarhet. Att människor som kommit till Sverige ska få sina asylskäl prövade på ett rättsäkert och humant sätt är inte naivt, det är det minsta man kan kräva av ett av världens rikaste länder.

Genom historien har Sverige påverkat sin omvärld genom att vara ett föredöme när det gäller mänskliga rättigheter. Nu påverkar Sverige istället omvärlden till det sämre. Vår lägstanivå blir en ny normalnivå eller i värsta fall en ny högstanivå för länderna i vår närhet.

Hur unga från Afghanistan behandlas är ett av tecknen på hur regeringen styr mot ett mer inhumant mottagande. Unga människor får sin ålder bedömd på vaga grunder och plötsligt är 16-åringen 18 år. Beskedet innebär en flytt från ett boende för barn till ett för vuxna, kanske i en annan del av landet. Beskedet kan också betyda avvisning till en livsfarlig framtid. Det är rimligt att vi har särlagstiftning för barn. Där de som är under 18 år har en särställning och barns behov sätts framför vuxnas. Problemet är inte detta utan att varken barns eller vuxnas rättigheter respekteras i det svenska asylsystemet. Vuxnas rättigheter är så svaga att det är lätt att förstå varför en ung människa kan välja att uppge fel ålder i förhoppning om att få stanna i Sverige.

I ena andetaget talar regeringen om förbättrad integration och gör bra satsningar på arbetsmarknadspolitik. I nästa andetag införs tillfälliga uppehållstillstånd som försvårar etablering på arbetsmarknaden och tvingar nya svenskar att arbeta i yrken långt ifrån det man är utbildad till.

Det är inte hederligt att sätta ett humant flyktingmottagande mot en fungerande välfärd. Välfärdens brister beror inte på fler flyktingar utan på alliansregeringens skattesänkningar. 140 miljarder i sänkta skatter försvagar välfärden och omfördelar pengar från de som har minst till de som har mest. Varför vill regeringen skylla välfärdens brister på de som nyss kom hit? Istället för att se att det är borgerlig politik som är orsaken och på allvar göra något åt ökande klyftor och underfinansierad välfärd?

När är andrummet över? Vi står inte ut.

 Vänsterpartiet på Gotland

Publicerad som insändare i GA den 23/12 och GT den 27/12.

Uppdaterades: 27 dec 2016