Josefin Brink och Brittis Benzlers komentar till regeringens arbetsmarknads-politik
Att
pressa och jaga de arbetslösa är huvudstrategin i regeringen Reinfeldts
så kallade jobbpolitik. Sänkt ersättning från a-kassan, hårdare krav på
att söka jobb överallt i landet från första dagen och fler tillfälliga,
otrygga anställningar är huvudingredienserna i denna politik. Det är en
oansvarig politik på många sätt. Särskilt hänsynslös är den mot landets
många deltidsarbetslösa – vilka nästan uteslutande är lågavlönade
kvinnor.
För deltidsarbetslösa kommer de nya reglerna att bli särskilt
orimliga. På TV4:s Nyheterna den 2 maj berättade en kvinna, som är
ensamstående förälder, om den absurda situation hon hamnat i. Hon har
äntligen fått ett fast jobb i sin hemkommun. Då jobbet endast är på 75
procent, måste hon deltidsstämpla för att få ekonomin att gå ihop. För
att bli berättigad till det uppmanas hon av Arbetsförmedlingen att söka
jobb i hela landet och i alla branscher. Arbetsförmedlingen har till
och med uttryckligen uppmanat henne att söka tillfälliga jobb på annan
ort.
Detta är inte Arbetsförmedlingens fel, regelverket ser ut på det
sättet och det är politiska beslut som styr. Det är därför ynkligt att
varken arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin eller statsminister
Fredrik Reinfeldt ställde upp och försvarade regelverket när det
aktuella fallet debatterades i morgonsoffan dagen efter TV4:s
reportage. Istället satt en riksdagsledamot för moderaterna och menade
att "så här är det ju inte tänkt att det ska fungera". Då måste man ju
fråga sig hur det annars är tänkt? Den stora gruppen deltidsarbetslösa,
i dagsläget åtminstone 250 000 personer, befinner sig redan i en
extremt utsatt situation. De både vill och kan arbeta heltid, men
arbetsgivarna erbjuder bara jobb på deltid. De allra flesta
deltidsarbetslösa finns inom typiskt kvinnodominerade arbetaryrken: i
handeln, vård och omsorg, hotell- och restaurang och städbranschen. Att
hitta en lösning på deltidsproblemet är alltså i allra högsta grad en
jämställdhetsfråga.
Att ställa krav på att den som får ersättning från a-kassan också
aktivt ska söka jobb är en självklarhet. Det är till och med rimligt
att den som är arbetslös måste vara beredd att flytta om det kan leda
till ett varaktigt jobb. Men det måste finnas en helhetssyn på
arbetsmarknadspolitiken där samhället tar sin del av ansvaret, och de
krav som ställs på individen ska stå i proportion till vad som är
möjligt och rimligt. Att, som regeringen nu gör, pressa
deltidsarbetslösa att flytta och byta jobb löser inte problemet med
deltidsarbetslösheten. För det krävs lagstiftning som ger alla som
önskar det rätt till jobb på heltid. En sådan lagstiftning har såväl LO
som Vänsterpartiet länge krävt. Ett lagförslag var på gång att
förhandlas fram av den förra röd-gröna majoriteten inför valet, men
förkastades av den borgerliga regeringen.
Regeringens hårdare krav på arbetssökande kommer att skapa mycket
oro och problem för alla arbetslösa, men de deltidsarbetslösa kommer
att drabbas extra hårt. De riskerar att hamna i en kniptång där de kan
tvingas välja mellan fasta jobb på deltid och tillfälliga jobb på
heltid. Mellan att bo kvar i sin hemkommun och ha ett varaktigt jobb
eller att flytta runt och jaga efter fasta heltidsjobb som kanske inte
ens erbjuds i de branscher där de kan få jobb.
Det är tydligt att vi har fått en regering som helt saknar
jämställdhetsperspektiv på politiken, och som är helt likgiltig inför
kvinnors helt legitima krav på rimliga arbets- och levnadsvillkor.
Josefin Brink (v)Brittis Benzler (v)

Uppdaterades: 08 nov 2007