Hur i hela världen kom vi hit? / insändare GT och GA februari 18

Återigen slås vi av det absurda som hänt i Sverige och i svensk politik. Regeringen, ivrigt pådriven av Moderater, Liberaler och Kristdemokrater, har anammat Sverigedemokraternas samhällssyn och ropar ”samhällskollaps” och använder flodvågs-liknelser för att beskriva människor som flytt hit från krig och konflikt.

Det här sker precis när behovet av medmänsklighet är större än på mycket länge. När människor flyr, stänger Sverige sina gränser. När behovet var betydligt mindre skröts det om svensk solidaritet och humanism.

Hur ska vi kunna lära barn om människors lika värde och värdighet när staten gör så stor skillnad på folk och folk? Lika värde och värdighet har människor bara om de har ”rätt” att vara i Sverige enligt den nya politiken.

Unga människor som levt på flykt, ibland hela sina liv, behandlas skamligt illa i Sverige idag. Åldersbedömningar som påminner om rasbiologins metoder, asylprocesser som tar år efter år, för att sen lagom bli färdiga just som artonårsdagen inträffat eller just som den ifrågasatta åldersbedömningen avgjort att den unge nog fyllde arton tre dagar innan asylbeskedet – så kan staten skicka iväg ”vuxna” artonåringar till ett av världens farligaste länder med gott samvete.

Trots att vi gläds över den strimma hopp det nya lagförslaget om möjlighet till uppehållstillstånd för skolgång ger många av dessa unga, blir vi samtidigt otroligt sorgsna över den människosyn som format förslaget och de effekter förslaget kan få.

I Sverige ska man vara ”duktig” för att få stanna – man ska klara av att fullfölja sin skolgång. Har bara de med rätt förutsättningar för en lyckad skolgång rätt att slippa krig? Har personer med inlärningssvårigheter eller kognitiva funktionshinder mindre rätt till samma trygghet? Har de unga som sover på soffor hos vänliga människor, för att slippa sova på gatan, mindre rätt till samma trygghet? Har de som drabbats av ångest och oro mindre rätt till samma trygghet?

Ser ni risken i det sättet att tänka?

Trots det är det bättre att några får stanna än att ingen får det. Trots det gläds vi med de som kan få chans att stanna. Men hela politiken är i grunden fel.

Stoppa utvisningarna till Afghanistan nu. Amnesti för ensamkommande.

Saga Carlgren, Annamaria Bauer och Brittis Benzler

 

Det här inlägget postades i Demokrati, Insändare. Bokmärk permalänken.