Det fria skolvalet har ett pris
Debattartikel publicerad i GT (Gotlänningens ledarsida) 15 augusti, skriven av Saga Carlgren.
Eva Bofride skriver i sin ledare den 11 augusti om valfrihet i välfärden generellt och skolan i synnerhet. I sin text refererar hon till ett meningsutbyte mellan mig och Eva Nypelius i GA:s lokalpolitiska debatt i Almedalen.
Jag är inte det minsta förvånad över att hon väljer ut de delar av diskussionen som kan användas för att styrka en tes och medvetet utelämnar de delar som skulle kunna komplicera resonemanget.
Mitt resonemang gick ut på att det fria skolvalet har ett pris som är väldigt påtagligt för den gotländska landsbygden. När fler föräldrar väljer att sätta sina barn i en skola i stan istället för skolan som ligger närmast hemmet bidrar det valet till att skolor på landet får färre elever och till slut blir frågan om skolan kan vara kvar oundviklig.
Ju färre elever som går i en skola desto mer kostar den per elev och ju svårare blir det att upprätthålla kvalitet i förhållande till kostnad. En nedlagd skola bidrar i sin tur till den allmänna utarmningen av landsbygden. Många av oss är medvetna om att de mindre mataffärerna runt om på ön behöver trogna kunder som genom att handla lokalt bidrar till en levande landsbygd.
Däremot diskuteras sällan valet av skola på samma sätt trots att resonemanget är lika giltigt när det gäller skolans betydelse för socknen. Valfrihet är något fint för mig trots att borgerligheten har kapat uttrycket och endast applicerar det när det gäller valet mellan ett företag och det allmänna.
När det gäller möjligheten för skolor att profilera sig så ser jag inget problem med det. Snarare är det en fördel om skolorna utformas utifrån personalens styrkor och på så sätt kan både lärare och elever gynnas av det engagemang och nytänkande som kan bli effekten. Det är också självklart att man på olika sätt ska tala om för allmänheten när en skola är extra bra på något sätt. Exempelvis skickar Region Gotland varje år en skolvalskatalog till alla som ska börja skolan, där alla skolor presenteras.
Skillnaden är dock stor på detta och att kräva av skolledare och lärare (båda dessa grupper refererade jag till i debatten) att de ska marknadsanpassa och paketera sin verksamhet som om den var rent kommersiell. Målet för oss i Vänsterpartiet är att alla skolor ska vara bra skolor.
Alla skolor ska också vara bra på jämställdhet och miljö för att nämna några av de exempel på profileringar Bofride lyfter i sin ledare. På vilket sätt blir samhället som helhet mer jämställt av att föräldrar som redan är insatta i frågorna sätter sina barn i en skola som är extra bra på jämställdhet?
Istället måste strategin vara att alla skolor ska vara bra, för att alla barn behöver ett medvetet jämställdhetsarbete inte i första hand de som har insatta föräldrar. Även när det gäller miljön har alla elever rätt till goda kunskaper. Istället kan det fria skolvalet ha en segregerande effekt. När elever går i särskilda skolor utifrån föräldrarnas intressen och engagemang eller utifrån föräldrarnas religion eller samhällsklass tappar skolan sin funktion som länk mellan människorna i ett samhälle. Det fria skolvalet gynnar inte samhället som helhet.
Saga Carlgren (V), ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden