Förbättra stödet till ensamstående föräldrar

Insändare från Bodil Rosengren, Ulla Andersson och Wiwi-Anne Johansson. Skickad till GT som valt att inte publicera insändaren.

Att vara ensamstående förälder är en svår uppgift. Tyvärr är dock inte samhällets stöd det bästa. Ibland är det tvärtom så att det offentliga genom sina beslut kraftigt försvårar livet som ensamstående förälder.
Inte nog med att det är en ekonomisk utsatthet som påverkar hela ens liv och hälsa. Det är dessutom svårare att få arbete. Ensamstående föräldrar har lägre sysselsättningsgrad, sämre hälsa och sämre ekonomi. 34 procent av hushållen med en ensamstående förälder hade en låg ekonomisk standard 2012.

På 20 år har underhållsstödet höjts med 100 kr. Det är skamligt. Samtidigt som det har blivit allt svårare att få bostadsbidrag. Det säger sig självt att 100 kr på 20 år inte täcker ens en droppe av alla utgiftsökningar som varit under samma tid. Det leder till att ständigt tvingas välja bort. Välja bort mat, stövlar, hyra eller läkarbesök och glasögon för en själv eller för sina barn. Ett besök hos frissan för att inte tala om tandläkaren framstår som en ren dröm.

Det pratas ofta om Arbetslinjen. Självklart vill människor arbeta och kunna försörja sig. Men för många ensamstående föräldrar finns det hinder i vägen. Hur enkelt är det att kunna ta ett arbete när det inte finns tillgång till barnomsorg på obekväma arbetstider? Var 3:e svensk arbetar på obekväma arbetstider men knappt 5 000 barn har barnomsorg under dessa. Samtidigt vet arbetsgivarna att ensamstående föräldrar så gott som tvingas ta alla VAB-dagar själva. Det innebär alltså en risk i många arbetsgivares ögon att anställa en ensamstående förälder. För hur ska hon klara jobbet när det inte finns barnomsorg tillgänglig och dessutom fixa sjuka barn?

Vänsterpartiet menar att det går att förbättra situationen för alla ensamstående föräldrar och deras barn. Vi har en rad förslag:

-Lagstifta om barnomsorg på obekväm arbetstid. Det underlättar för ensamstående föräldrar att kunna ta ett jobb.

-Inför barnomsorgsstöd för ensamstående föräldrar. Kommunerna ska erbjuda ensamstående föräldrar hjälp i hemmet med barnomsorg när deras barn är sjuka, om föräldern vill det. Det ska vara en barnskötare som också ska få möjlighet att lära känna barnet innan barnomsorgsstödet sätts in.

-Höj underhållsstödet med 400 kr för barn under 13 år och med 600 kr för barn upp till 18 år.

-Inför en lagstiftning om rätt till fasta jobb på heltid. Det underlättar för kvinnor att få ett heltidsarbete och kunna försörja sig.

-Inför gratis receptbelagd medicin för alla barn och låt glasögon för barn under 15 år vara gratis.

Med dessa förslag skulle många ensamstående föräldrar få det bättre ekonomiskt. Vilket i sin tur påverkar också deras hälsa till det bättre och barnen får en förbättrad livssituation.

Vi tror att ett samhälle som sätter solidaritet och omtanke främst blir ett starkare samhälle. Ett samhälle där var och en faktiskt kan känna att det finns ett stöd i en utsatt situation, att samhället finns där för att underlätta livet. Ett samhälle där ensamstående föräldrar räknas och anses vara viktiga.

Bodil Rosengren, socialarbetare, fullmäktigeledamot (V) Gotland
Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson (V)
Wiwi-Anne Johansson, ledamot i socialförsäkringsutskottet (V)

Det här inlägget postades i Ekonomi, Feminism, Insändare, Välfärd. Bokmärk permalänken.