Sluta blunda för följderna av allt fler friskolor
När revisorerna nu påpekar detta i en rapport borde de väll äntligen lyssna. Men nej, i sitt svar till GT (publicerat 2 oktober) skyller Lena på mig och den tidigare majoriteten. Det är riktigt att de ekonomiska jämförelserna av kostnader och resultat sträcker sig över åren 2004 till 2008, men de exempel som ges i rapporten på oklara beslut och otydlig ledning är från 2007, 2008 och 2009, då moderaten Lena Celion är nämndens ordförande.
Helt naturligt, tidigare majoritet hade en strategi för att hantera den väntade elevminskningen i grundskolan. Vi motarbetade nyetableringar av privatskolor, för att vi vet att det leder till ökade kostnader, och försökte minska på lokalytorna och öka kvalitén i skolan.
I början av förra mandatperioden försökte vi minska på de tomma klassrummen genom att diskutera framtiden för några skolor i taget. Det ledde till nedläggning av till exempel Hejde, Stenkumla och Träkumla skolor. Det var ett sätt att arbeta som främst berörde de barn som undervisades i de skolhus vi just då diskuterade, och deras föräldrar.
Den mer övergripande frågeställningen, att vi fick allt färre barn i grundskoleålder och att resultaten i skolan måste bli bättre försvann.
Jag ville få fler att se de problem som väntade, i och med minskade barnkullar och få en betydligt bredare dialog med gotlänningarna, och tog därför initiativ till den breda dialogen skola Gotland 2008. Dialogen innehöll utskick till alla hushåll och många dialogmöten, utifrån dessa arbetade förvaltningen fram ett förslag till ny skolorganisation.
Arbetet med skola Gotland fullföljdes på ett bra sätt av den nya majoriteten, förslaget till ny organisation diskuterades vid dialogmöten och i maj 2007 togs beslut om vilka skolor som skulle vara kvar och vilka som skulle läggas ned. Så långt fanns en strategi som skulle ge både färre tomma klassrum, en god geografisk spridning över ön och bättre kvalitet i skolan. Men denna strategi glömdes snabbt av den borgerliga majoriteten, redan på hösten tillstyrkte man ansökningar från en lång rad privatskolor, utan att svara på de frågor man fick om hur de skulle finansieras, eller påverka de kommunala skolorna.
Sedan dess har merkostnaderna för privatskolorna ökat, utan att nämnden reagerat vilket är kärnan i revisorernas kritik. Vill man som Lena Celion ha många privata skolor får man också vara beredd att ta konsekvenserna av denna politik. Den ska inte betalas av andra. De borgerliga partierna ska ta ansvar för sina beslut, inte vältra över ansvaret på någon annan.